| Det är en strålande
vacker morgon, vädret håller sig under hela dagen.
Måttlig vind och omkring femton grader. Jag tar morgontåget
8.32 mot Narvik, jag går av vid Låktatjåkka
hållplats. Det är inte bara jag som går av där.
Att vandra de fem kilometerna genom Kärkevagge till
Trollsjön, eller Rissajaure som den väl egentligen heter,
är en populär utflykt. Fast på min karta från
1983 står det att sjön heter Kärkevaggepadajaure.
Sällskapen sprids ut, alla går i sin egen takt uppför
sluttningen till dalen. Kärkevagge är intressant p.g.a sina
stora stenblock som fyller dalen. Kärkevagge betyder stendalen.
Stigen kryssar fram mellan stenblocken. Rissajaure ska ha ett mycket
klart vatten, man lär kunna se botten trots att sjön är
rätt djup. Vinden skapar små vågor på vattenytan
så jag ser inte så långt ner. Dalen är en
återvändsgränd, fjällsidorna sluttar brant ner mot
sjön. Det går säkert att hitta någon väg
uppför sluttningarna, men jag går tillbaka. Innan jag når hållplatsen viker jag av och går på skrå på blomsterängar bort till dalen upp mot Låktatjåkkastugan. Norröver har jag en fin utsikt över ett sjölandskap. Upp mot Låktatjåkka är det en bred stig utmed en porlande bäck. Halvvägs tar jag paus och lunch. En vindpust lyfter min hatt, och lägger den i bäcken. Snabbt flyter den iväg, men snabbare är jag. Jag springer utmed bäcken och lyckas fånga hatten innan den är borta. Låktatjåkkastugan är känd för sina våfflor, men jag är mätt och går förbi. Första biten ner till Björkliden är över en stor snölega. Därefter är det en bra stig i behaglig nedförslut. Jag raskar på stegen, jag vill hinna med tåget 17.15 tillbaka till Abisko. Känner inte för att gå ytterliggare åtta kilometer, som det är mellan Björkliden och Abisko. Med fem minuter tillgodo sjunker jag ner på en bänk på perrongen. En stunds vila i solskenet. I "mitt" rum i Keron har "damerna" gett sig av, istället är där två "slarvrar". Allt ligger utspritt överallt. |
Rissajaure Mot Låktatjåkka  |