Väntan. Min vandrarvän
kommer med tåget först vid lunchtid. Efter att ha packat
färdigt och städat rummet, går jag och tittar på
stolliften upp på fjället Njulla. Tåget är
försenat, jag får gott om tid att äta upp alla mina
matrester. Till slut kommer tåget, och med det en överlastad
vandrare. Han har dragit med sig hela fotoutrustningen. Det ser tungt
ut. Han har också med sig vår gemensamma mat, jag tar
över en del av den. Vi har ännu inte bestämt hur vi ska
gå till målet Nikkaluokta. Efter en studie av kartan
bestämmer vi oss för att gå genom Nissunvagg, han gick
genom Lapporten förra året och var inte så imponerad
och vill inte gå den igen. På stig genom björkskog och
över myrar tar vi oss fram till Nissunjåkka, som vi
följer uppström mot Nissunvagge. Jåkken är trevlig
bekantskap, den har skurit en djup kanjon. Min väns packning
är fortfarande tung, det är segt i uppförsbacken. Seghet
och närhet till bäcken gör att vi börjar leta
tältplats. Högre upp ser det svårare ut att komma ner
till bäcken. Vi tältar på gränsen mellan
kalfjäll och björkskog. Myggen är sällskapliga av
sig i kväll. Det blev en kort vandring på sju kilometer.
|
Nissunjåkka
|