| Jag tar över mer av maten,
detta för att göra packningarna mer i jämvikt. Det
är segt i uppförsbacken till Nissunvagge. Till höger om
oss sluttar det brant ner till jåkken. Vi lämnar
björkskogen bakom oss. Långt bakom oss skymtar Torne
Träsk. Aningen på skrå vinner vi långsamt i
höjd. Till lunch har vi kommit upp där dalen öppnar sig.
Vår lunch äter vi vid en renvaktarstuga. Därefter öppnar sig dalen ännu mer. Här är det lättvandrat, flackt, och vegetationen har avatgit. I söder skymtar glaciären nedanför Kaskarieppe (1798). När vi närmar oss den andra dalmynningen blir det frodigare igen och blötare. En liten sjö piggar upp. Ett kadaver, troligen efter en ren, visar att livet för djuren kan vara hårt här. Det börjar gå svagt utför, och det blir ännu frodigare. Framför oss öppnar sig en fantastisk utsikt över sjön Rautasjaure. På en vacker blomsteräng, omgiven av videsnår, slår vi läger med utsikten över Rautasjaure i sydost. Smörboll lyser på ängen. |
Tillbakavy Nissunvagge  |