Sarek
med omgivningar
Anmarchvägar
Det finns många vägar att ta sig in i Sarek. Jag beskriver här de anmarchvägar som jag har helt eller delvis använt, och nämner bara kortfattat en del av de som jag inte har provat. Det är bara att studera kartan och välja något som passar för en själv. För information om hur man tar sig till de olika platserna hänvisar jag till sidan om kommunikationer.  Anmarchvägarna är med betoning på att komma till Sarek, man kan givetvis ta sig därifrån på samma sätt. Bilder och mer detaljerade beskrivningar (inte bara om anmarchvägarna) finns på sidan om platser.
Kvikkjokk mot Padjelantaleden, Prinskullen, Kungsleden, Pårek
Från Kvikkjokk tar man båt till Padjelantaleden, som går genom den frodiga Tarradalen. Vid Tarraluoppal avviker man från leden för att fortsätta norrut mot Sarvesvágge. Man kan från Kvikkjokk också få butskjuts till stigen upp på Prinskullen, varifrån man fortsätter genom den karga Vallevagge  och sedan till Tarraluoppal.

Österut går Kungsleden mot Aktse, bitvis genom urskog. I början har man ett rätt kraftig uppförslut.  Efter  ca 6 km går en stig norrut mot Pårek, till en början genom skog förbi sjön Unna Dáhtá. När man närmar sig Pårek passeras flera kärr, stigen är här spångad. Vid Boarekjávrre är ett vad där man får gå på stenar.

Upp till Aktse är det två dagsetapper. Efter Pårtestugan går leden upp på kalfjället i Sareks sydöstra hörn. Här har man en vidsträckt utsikt ut över bl.a. Tjaktjajávrre.
Aktse mot Rapadalen
Aktse är porten till Rapadalen, med den välkända Skierfeprofilen. För att ta sig in i Rapadalen får man åka båt i deltat, en upplevelse i sig. Ett alternativ vid bra väder är att följa Kungsleden mot Sitojaure (rätt kraftig stigning) och sedan ta stigen mot Skierfe. Sedan går man på höjden ovanför Rapadalen till dess man tvingas ner. Då slipper man mycket av skogen och blöta stigar i dalgången, istället lär man få en fantastisk utsikt. En vandring jag tänkt på men ännu inte gjort. Nere i skogen ser man inte mycket, förutom någon enstaka älg.
Saltoluokta mot Kungsleden, Basstavágge, Guhkesvágge
Från Saltoluokta går Kungsleden söderut genom Avtsusjvágge till Sitojaurestugan. Därifrån kan man få båtskjuts till Rinim vid Sitojaures västände, inte långt från den alpina dalgången Basstavágge, som leder rakt in i hjärtat av Sarek. Vill man vidare på Kungsleden mot Aktse så finns båttransport enligt tidtabell.

Vill man mot Guhkesvágge går man på kullarna mellan Bietsávrre och Sitojaure. Jag har inte gått vid Bietsávrre, däremot på höjden norr om Sitojaure, varifrån man har en vidunderlig utsikt. Den namnlösa dalgången norr om sjösystemet som Sijddoädno avvattnar minns jag som bitvis blöt, snårig och stenig.
Suorva mot Guhkesvágge
På kraftverksdammen vid Suorva är en väg på vilken man har en lätt men tråkig vandring. När man väl är över finns en stig som i motlut går upp genom skogen. När man når kalfjället måste man vada Njavvejågåsj, som kan vara rätt besvärlig. Sedan håller man höjden bort mot Nienndo och bron i Guhkesvágge. Vuosskelvágge är ett alternativ om man ämnar till NV Guhkesvágge. Västra delen av Vuosskelvágge lär vara mycket stenig, för att undvika det kan man gå genom passet vid Tjievravárásj, vilket var vårt val.
Ritsem mot Padjelantaleden, Nordkalottleden, Gallahktjåhkkå
Ritsem är inte bland de vackraste platserna, men det är en knutpunkt för vandrare. Härifrån finns båt över till Änonjalme och Vaisaluokta. För att komma till Sarek eller Ahkka är Änonjalme den naturliga anhalten. Ahkka har jag inte besökt. Efter en dagsetapp på Padjelantaleden är man vid gränsen till Sarek, och man kan antingen fortsätta mot Ruohtesvágge eller söderut mot Guohpervágge. Vill man undvika leden kan man avvika några kilometer efter bron över Vuojatädno, där en stig går bort till sjön med namnet som vrider tungan ur led; Sjnjuftjudisjávrásj.

Från Vaisaluokta går en alternativ gren av Padjelantaleden, man kommer då en bit väster om Sarek, och det är därför mer en väg utmed Padjelantaleden mot Staloluokta  eller västra Padjelanta. Men det är inget som hindrar att man från leden viker av mot Sarek, en dagsetapp österut. Från Vaisaluokta går Nordkalottleden västerut mot Hellemobotn.

Följer man vägen norrut från Ritsem, och viker av österut strax efter sjön Rijtsemjávrátja så har man en lättvandrad sluttning mot Gallahktjåhkkå. Jag har vandrat på platån söder om berget, där det är lättvandrat med en förnämlig utsikt mot Sarekmassivet.
Staloluokta mot Padjelantaleden, Álggavágge, Sarvesvágge
Staloluokta, som ligger vid den vackra sjön Virihaure, är en bra start/slut punkt väster om Sarek. Får att nå Álggavágge går man med fördel längs sjön Álájávrre. Jag har gått norra sidan som är mycket lättgången. Vid östra änden av sjön, vid foten av Nuortap Rissávárre, är ett märkligt stenlandskap. Halt vid regn, men intressant i övrigt. Över Miellädno fanns förr, och kanske igen, en bro. Utan bron får man ro eller vada vid utloppet från Álggajávrre. På äldre kartor finns en stuga utsatt, Alkastugan, som är riven.

För att nå Sarvesvágge är det en genare väg att gå på höjden söder om  Álájávrre förbi Rissájávrre, vid dåligt väder kan det vara svårt att orientera sig. Annars är det lättgånget och vackert. Följer man Padjelantaleden mot Tarraluoppal, avviker man mot Sarvesvágge efter Tuottar. Även här är orienteringen besvärlig i dåligt väder, landmärkena är få.
Tarraluoppal mot Sarvesvágge, Njoatsosvágge
Vid Tarraluoppal går nationalparksgränserna. där finns det möjlighet för helikpter att landa utanför nationalparkerna. Om man inte vill ta helikopter så når man Tarraluoppal på två dagar från Staloluokta, eller tre dagar genom den vackra och frodiga Tarradalen, alternativt utanför Padjelantaleden genom Vállevágge. Från Tarraluoppal har man en kort dagsvandring norrut i Vássjájåhkås dalgång till Sarvesvágge och Njoatsosvágge. Vi följde Vássjájåhkå på dess östra sida, där det i början var videsnår, backigt, och en hel del mindre kärr. Man bör nog vinna höjd direkt. Efter några kilometer  blev det bättre.
Hellemobotn mot Nordkalottleden, Padjelanta
Jag har inte gått ända fram till Hellemobotn, bara fram till krönet mot fjorden. Vi hade en intressant vandring på Nordkalottleden, utmed flyktvägen under andra världskriget. Vill man undvika Nordkalottleden, kan man t.ex. avvika och gå upp vid Suollagåjåhkå (ca. 3 km öster om gränsen), vidare mellan Oarjep och Nuortap Gálbek, med en trevlig utsikt ut över Gálbejávrre. Sedan har man en lätt vandring över Gålokbuollda. Därefter kan man fortsätta genom Vuossjevágge till Vaisaluokta, eller så följer man Sieberjåhkå till Kutjaurestugan. Det senare alternativet har jag inte gått, vi gjorde dett förra alternativet fast omvänt (d.v.s. från Vaisaluokta), på tillbakavägen följde vi leden.

Vad jag läst så ska man undvika Hellemobotn - Amásvágge, lodräta klippväggar lär finnas som är besvärliga. Bättre ska vara att välja Ruonasvágge längre söderut.
Sulitjelma mot Padjelanta
Vet jag inget om.