Gudmuntorp kyrka

Skåneleden del 2 Rolsberga - Hörby 3 oktober 1998

Anslutande etapper: Dansbanan - Hörby Rolsberga - Löberöd

Med livet som insats springer jag över den livligt trafikerade E22an vid Rolsberga. Trafikanterna tar inte någon större hänsyn till en vandrare på Skåneleden. Hastigheten är enligt skyltning begränsad till 70 km i timmen, de flesta läser 70 som 90. Varför får en psykolog förklara. Jag överlever. Väl på andra sidan kommer man in på en lugnare mindre asfalterad väg. Vägen slingrar sig någon kilometer genom det öppna landskapet, med inslag av skog. Vädret är vackert, men en kylig ostanvind stör. Vägen är en återvändsgränd, den slutar tvärt vid vägen till Höör. Denna är inte så trafikerad, jag kan lugnt gå över. Man är nu vid den södra delen av Pinedalen.

På andra sidan leder en stig fram till Gudmuntorp. Jag har många gånger kört på vägen som man just gått över, aldrig har jag tänkt på att det här ligger en liten by med kyrka. Jag går in i kyrkan, som har sitt ursprung i 1100-talet. På 1800-talet utvidgades kyrkan, och det mesta av den gamla revs. Enkel och ljus. Till höger finns den gamla klockarestolen från 1570-talet, därifrån ledde klockaren psalmsången.

Norr om kyrkan finns en visare som det står Kungskällan på. Den pekar ner mot Pinedalen. Vad den än pekar på så hittar jag det inte. Återvänder till leden, som efter en kort sträcka på en asfalterad väg,  viker in till höger  i en hage. På grinden står det: varning för tjuren. Jag har stor respekt för tjurar, och tvekar. Avbryta för en tjur, nej! Jag går in, det är nog inte så farligt. Grinden är står öppen. Hagen är frodig, kraftigt grönt gräs. Träden som växer på sluttningen börjar skifta till höstfärger. Plötsligt hörs det skott. Kan väl inte vara jakt här? Reflexmässigt är jag på väg att slänga mig på marken, då jag kommer ihåg att det finns en skjutbana på andra sidan dalen.

Stigen  fortsätter i skogsbrynet, mestadels bok,  till den öppna dalen. Nåja skogsbryn, det är en smal remsa av skog. Efter ett tag klättrar stigen uppför sluttningen, man får en utsikt över den norra delen av Pinedalen, innan den återigen går igenom en bokskog för att mynna ut i och korsa dalgången längre fram. Här spärras stigen av en flock kor. De är nyfikna och ovilliga att flytta på sig. Jag får knuffa mig fram. Man fortsätter därefter upp på den östra dalsidan, mestadels genom skog. Passerar genom några hagar, sedan är det mycket snårskog fram till vägen mellan Eslöv och Snogeröd. Det märks att hösten är på gång, det prasslar av fallande löv. Stigen är täckt med nyfallna löv, den är mjuk och skön att gå på.

På andra sidan vägen blir det en kort sträcka genom blandlövskog, innan man kommer fram till en traktorväg och åkrar. Här blir det kaffepaus, utsikten över Ringsjön är värd det. Traktorvägen går fram till den gamla banvallen mellan Snogeröd och Hörby, nu en mindre väg. Vinden tar tag i mig, en kraftig motvind. Inte alls skönt. Grisarna vid Finnhults gård piggar upp. Massor med kultingar. Oj vad det skuttas. De springer fritt, över stock och sten. Man är nu intill Ringsjöns strand, ett lämpligt ställe att ha lunch på. Med sjöutsikt, och med Bosjökloster på andra sidan sjön. Hade det inte varit så kallt och blåsigt hade ett dopp varit möjligt, och om vattnet inte vart förerenat. Fast på senare år lär det ha blivit bättre.

Nu följer en ganska ointressant vandring förbi Hörby Ringsjöstrand. Rakt och längs bebyggelse utmed sjön, och utan att riktig kunna njuta av sjöutsikt. I den östra delen skall det finnas en lägerplats vid sjön, någon hänvisning till den ser jag inte. Jag får gå tillbaka och titta in bland avfarterna för att hitta den. Från camping platsen vid Ringsjöstrand och genom Osbyholm är det asfalterad cykelbana. Rätt tråkigt det också. Fram till Hörby är det på banvallen igen. Nöjet är Hörby fälad, en torr öppen betesmark. Inom fäladen, som är naturreservat, finns några gravar från yngre järnåldern. Lågedammen ska ha ett rikt fågelliv, men  idag är det tomt. 

Jag hör ett jubel. Det är korpfotboll. Det ena laget gjorde mål i absolut sista sparken, direkt efter avspark är matchen slut. Ett avgörande mål. Hörby är inte stort, men jag lyckas ändå gå vilse. Jag är inte speciellt hemmastadd här, och får fråga mig fram till varifrån bussen till Lund avgår.

Januari 2005
Visaren mot Kungskällan hänger rostig och pekar i en konstig riktning. Efter många år har jag återkommit för att leta reda på Kungskällan, det är en grå kylig vinterdag. Jag följer stigen ner i Pinedalen, någon ytterliggare hjälp får jag inte om var källan finns. På andra sidan dalen letar jag bland träden på sluttningen efter något som kan vara en källa, efter ett tag ger jag upp och går tillbaka. Mitt i dalen är en stig norrut till en träddunge, därinne är en fallfärdig bod men ingen källa. Jag återvänder till kyrkan som är öppen. I en bok läser jag om källan, den ska ligga på sluttningen mittemot. Den har fått sitt namn av att Karl XIV stannat till och svalkat sig. Åter går jag till andra sidan dalen, hade jag tidigare fortsatt några meter till hade jag kommit upp på en smal väg, och där ligger källan. På en minnessten står något om Tegnér som jag inte kan tyda.