Häckeberga slott

Skåneleden del 2 Häckeberga 8 september  1998

Anslutande etapper: Knivsåsen - Genarp Genarp - Sturup Genarp - Dörröd

Jag parkerar bilen vid idrottplatsen i Genarp. Några hundra meter in i skogen passerar Skåneleden. I dag ska jag gå runt Häckeberga, en 25 km lång rundtur. Detta är första etappen i min tanke att vandra hela Skåneleden, bit för bit. Häckeberga naturvårdsområde är ett populärt utflyktsmål, med den vackra  Häckebergasjön i centrum, och skogsområden. På Häckeberga slott, på en ö i sjön, kan man få sig en god bit mat. Slottet är uppfört på 1870-talet, men har anor så långt bak i tiden som 1300-talet. En man sätter ihop sin mountainbike för en träningstur inne på stigarna. Jag strosar sakta till bron över Höje å, som har sitt ursprung i Häckebergasjön. En skolklass har en praktisk biologilektion i ån. Det praktiska består mest av att stänka vatten på varandra.

Jag lämnar dem åt sina studier, och fortsätter genom bokskogen. Efter att tag kommer man tillbaka till ån. En smal gångbro av trä leder över den. På ett träd hänger en låda i vilken det ligger en lista. Man vill veta hur många som vandrar på denna delen av Skåneleden. Som den förste på listan skriver jag dit mitt namn.  Passerar över vägen mellan Genarp och Häckeberga, på andra sidan fortsätter stigen genom bokskogen fram till Risens naturreservat. Risen består av våt-  och betesmarker. Några majestätiska tallar bevakar mig när jag går in i området. I övrigt är höjderna bevuxna med enebuskar och ljung.

Från Risen går man på mjuka stigar genom blandskog. Det brakar till i skogen, vagt ser jag en snabbt försvinnande hjort och en älg som med stora kliv brådstörtat ger sig iväg. Häckeberga är känt för sitt rika hjortbestånd. Vid dammarna vid Nötabo har jag planerat att ha en kaffepaus. Besviken måste jag konstatera jag att de är inhägnade. Istället sätter jag mig vid en hage med några hästar i. Högt uppe i skyn spanar några glador efter byte.  Från Nötabo är det en grusväg några kilometer, till en början genom öppet landskap sedan omgiven av lövskog. Det är inte långt till Sturups flygplats, ett plan kommer in för landning. Vägen svänger österut, slutar vid ett vägskäl med några hus. Här fortsätter leden på en skogsväg genom en granskog. På vägen möter jag en man som varit och plockat svamp, någon större skörd blev det inte, korgen är rätt så tom. Vid husarhagarna tar boken över, ljuset silar vackert genom bladverket. Vid vägkanten har myrorna byggt en magnifik stack.

Kommer fram till vägen mot Skurup. Min lunch har jag planerat att ta vid höjden Mullsbjär. Men kalhugget! Avverkningsmaskinerna hörs på avstånd. Jag tar ändå och sätter mig på en stubbe som stol och en annan som bord. Leden följer skogsvägar och stigar genom gran- och lövskog omvartannat. Några kärr passerar förbi. Efter det att leden svängt norrut är det en vacker och kuperad bokskog. Det är ett viltrikt område, vid flera tillfällen skrämmer jag iväg rådjur, elegant och snabbt försvinner de mellan träden. Efter att ha passerat vägen till Häckeberga är det en nyanlagd skogsväg, på kartan är den markerad som stig. Snart kommer man till naturreservatet Dörröds fälad. Här delar sig leden, österut mot lägerplatsen Bilarp. Stengärdsgårdar minner om den tiden då detta var öppen mark, nu är det mest svårtillgänglig björk och hasselskog. På de kvarvarande fäladerna betar får.

Norr om fäladen ligger Kullatorpet, inbäddat i en mörk granskog. Kullatorpet ägs av Svenska Turistföreningen. Här fortsätter jag västerut tillbaka mot Genarp. Här finns också ett flertal fritidshus. Väster om dessa är en "utsiktspunkt". Mycket till utsikt är det inte, söderut granskog, norrut är en liten öppning mellan lövträden. Ett tiotal rådjur spärrar plötsligt vägen. De är borta innan jag hinner reagera. Synd, det kunde blivit en bra bild. Sedan är det nedförsbacke, höjdskillnaden är hundra meter, fram till lägerplatsen Allmänningen. Denna ligger på gränsen mellan granskog och betesmark, Häckeberga fälad. Man går på en stig norr om betesmarken, med skogen tätt inpå. Passerar en pelarsal med björk. EFter någon kilometer står jag åter vid Höje å, där det finns restaurerade rester efter en större kvarnanläggning.

Åter vid parkeringsplatsen. En man plockar isär sin mountainbike, stoppar in den i sin bil och kör iväg.