Södra Sallerup kyrka

Skåneleden del 2 Holmeja - Malmö 17 mars 2004

Anslutande etapper: Holmeja-Sturup Holmeja-Svedal

 
 När jag ser ut genom fönstret och upptäcker den täta dimman bestämmer jag mig för att vänta till nästa buss som går en timme senare. Väderprognosen har lovat att dimman ska lätta frampå dagen. När jag strax efter tio går av bussen i Holmeja ligger dimman fortfarande kvar. Jag går in på grusvägen som går västerut norr om Yddingesjön. En matt solskiva skymtar fram då och då. Från sjön Yddingen hörs gässens skrän. På fältet intill väger betar ett tiotal grågäss. De lyfter med vilda skrik när jag passerar dem. Det är en ståtlig syn, där de försvinner in i dimman över sjön. Pang!  Är der gåsjakt? Sjön sträcker sig med en sumpskog fram till vägkanten. Det är ett virrvarr med tuvor och träd. Jag gör en kort utflykt in i skogen, som inte är så stor. När jag kommer ut har dimman lättat och solen skiner. Vad det gick snabbt. Leden lämnar grusvägen omedelbart efter sumpskogen och fortsätter i kanten mellan golfbanan och åkermark. Nyhamlade träd står avklädda utmed golfbanan. Ett skott igen. En annan jägare seglar fram uppe i skyn. Fram med kikaren, det är en glada. Stigen spärras med ett stängsel, det liknar ett elstängsel men det finns ingen varningsskylt om det. Jag kryper försiktigt under trådarna och kommer ut på ett fält på vilket det är en kulle med några tallar på toppen, och med en vattensamling framför. Riktigt njutbar vy. Det är dåligt med markeringar, men man ska nog under stängslet igen. Här varnas det för el. Jag kryper under och tycker mig se markeringar längs stängslet. På åkern intill är en vacker vattensamling. Stängslet korsar åter stigen, kryper under, och efter tio meter igen. Ska man dra elstängsel kors och tvärs över en led, eller har jag missat hur leden går? När jag gick här för något år sedan fanns inget stängsel.

När jag kryper under sista gången skrämmer jag iväg två änder, som lyfter från ett kärr. Leden går utmed en lövskogsplantage, tidvis välver sig buskage över stigen så man går som genom en tunnel. En stätta tar mig in till plantaget, ett halvt raserat stängsel visar vägen. Jag kommer fram till en damm och ett till hälften raserat hus. Jag kommer ihåg huset från förra besöket, då såg det sorgset ut, nu gapar stora sår. Innan huset svänger leden nittio grader västerut. Till vänster har jag fortfarande plantaget, en bit bort till höger finns en dekorativ björkdunge. Stigen mynnar på en mindre grusväg vid ett fält. På en grindstolpe till fältet står det, upp och ner, "livsfarlig ledning Sydkraft" ett exempel på återanvändning. Borde kanske ha funnits vid elstängslet tidigare. Det är bara en kort sträcka på grusvägen, sedan är det en av hästar upptrampad stig mellan två fält. Vid ett stengärde svänger man nittio grader höger. Uppe i ett träd invid gärdet är en hydda. För tillfället är den obemannad, så kan jag smita över stengärdet, förbi ett hus och fram till en väg. Omedelbart därefter in på en gräsbevuxen tvåhjulsväg, en hare springer snabbt iväg ut över fältet till höger om vägen. Till vänster passeras en grandunge, sedan är det öppna landskap fram mot bokskogen vid Torup. En ensam och ståtlig ek vakar över trakten.

Jag tar en kaffepaus på en stubbe i utkanten av bokskogen. Det är fler än jag som upptäckt att det är årets första riktiga vårdag, man promenerar eller joggar på stigarna. En fasan och en kråka luftar lungorna. I övrigt är det inga riktiga vårtecken, men man känner hur allt börjar ta sats. Jag följer stigen, över landsvägen, och bort till vindskyddet. Det är beläget i en bokskog med utsikt över en bäck. Passerar därefter paviljongen, där man plockar ner fönsterluckorna. Kanske det vår öppnar idag. I caféet i det stora stenhuset, som också är friluftsgård, köper jag årets första glass, sätter mig i solskenet och tittar på allt folk som är i rörelse. Jag sätter också i rörelse, och går in på grusvägen norr om slottet. Slottsparken är öppen och även där strosar folk. En ung kvinna sitter i gräset och läser i en bok. Vägen kantas av lövskog, på gölarna ligger fortfarande en del is. En skylt informerar om att här planterades tysklönnar 1962, och det är många år till dess de ska avverkas. Vägen kröker, 15 km till Malmö står det på en skylt. Längs vägen är en lågvuxen allé, och med lövträdsplantager på bägge sidor om vägen. Jag har nerförsbacke, en cyklist kämpar i uppförsbacke.  Plantaget upphör norr om vägen, och ersätts med öppet fält och  vidsträckt utsikt, långt bort sticker Bara kyrktorn upp. Årets första humla flyger förbi. Där vägen svänger upp mot Bara är en bokbevuxen kulle.

Jag går upp på kullen för att äta min lunch.  Det är blåsigt men fint.  En eldstad visar att andra använt kullen före mig.  Kärleksförklaringar är inristade i barken på träden, tex; 18/8-78 kl 13.53(?) och P+B i ett stort hjärta. Man har en bra utsikt häruppe, nere på vägen vandrar en kvinna med ett yvigt grått hår, en ung tjej rider förbi. Om ett antal år är utsikten ut över en golfbana. Skåne är på väg att bli en golfbana, på denna korta vandring kommer man att passera tre stycken, vid Yddingesjön, denna, och Kvarnby. Även på åkrarna hemmavid planeras en golfbana. Min lunch är slut och jag återvänder ner till vägen. Efter kärlekskullen är ytterliggare en kulle, på vilken det växer gran och lärk. Därefter breder åkrarna ut sig, ett stycke västerut är en skogsdunge där det antagligen är sankmark också. Fint för ögat. Över en spikrak bäck är en enkel träbro. En allé guidar mig förbi gården Spångholmen, där en man putsar på en kranbil. I villaträdgårdarna efter gården är man i full fart med vårstädning. En talgoxe sjunger vårystert. Jag går över landsvägen vid Bara och kommer in i villakvarter, ett myller av villor utan mångfald. En skolklass som är ute på "stadsorientering" får instruktioner av läraren. De följer efter mig på cykelstigen till Malmö. Vi går genom ett bulligt åkerlandskap. Ögat njuter av att följa de mjuka linjerna. Fötterna lider av asfalten. Det luktar illa, det är nog ett reningsverk som  är innanför inhäganden. Jag går genom Bjärshög, som är några hus, en hästhage och en industri. En man sitter vid ett bord, dricker kaffe och läser en tidning. Ett av husen är antagligen en f.d. järnvägsstation, jag misstänker att cykelstigen tidigare var järnvägen Malmö - Bara - Klågerup - Genarp. Sege å meandrar sig fram mellan kullarna. Ett rastbord lockar till att sitta ner och betrakta. En stor sophög intill bordet avskräcker, så jag fortsätter och kommer efter att ha passerat ett kärr ut på en väg, med små odlingslotter till vänster och något som verkar vara kolonistugor till höger. I slutet av vägen (egentligen början) står ett plakat med iunformation om  koloniområdet.

Det blir åter en cykelstig som går under landsvägen, och  kommer ut bland åkrarna. Några av åkrarna är redan plöjda och harvade. I söder är en inhägnad damm, på fälten går gäss. Flera fågelskrämmor står därute, men det bekommer inte gässen, men det gör jag. De lyfter när de får syn på mig, trots att jag är långt bort. Det är en lång seg uppförsbacke, cyklisterna kämpar i motvinden. I en hage strax innan Södra Sallerup står hästar och glor på mig när jag passerar. Jag gör en avstickare till kyrkan, den har en enkel inredning i en ljus grågrön ton. Utvändigt håller delar på att repareras. Vid prästgårdens damm huserar en skönsjungande talgoxe. Längs stigen finns en annan damm, några sothönar lander med stort väsen. Två killar som står och fiskar svarar surt att de inte fått någon fisk ännu. Jag tar kaffe på kanten av dammen och njuter av synen; ölburkar, plastflaskor , och snusdosor flyter på vattnet. Innan övergången till E6an ligger en idyllisk gård med vasstak. På andra sidan E6an är Kvarnbys golfbana, där golfare och gäss tycks samsas. Industri, nybyggda villor och radhus, jag är nu i utkanten av Malmö. Trångt och likformigt. En skogsdunge och en bäck bryter av. De äldre villakvarteren efter dungen är lite mer intressanta.

Stadsvandring är inget för mig idag, vid Vikbogatan avviker jag från leden och går till Videdalsskolan och tar bussen till Värnhem. Därifrån går "pendeln" hem. Skönt att komma från Malmö. Bussen kör motorvägen, det är rusningstrafik, och många har bråttom att lämna Malmö.