S:t Petri kyrka

Skåneleden Österlen Sandhammaren - Mälarhusen 27 juli 2008

Anslutande etapper: Sandhammaren - Kåseberga Borrby strandbad - Mälarhusen

Det är jag och ett ungt par som går av bussen vid Sandhammaren. De försvinner snabbt gåendes längs asfaltvägen mot Sandhammaren medan jag uträttar ett ärende inne i den dekorativa tallskogen. Utmed vägen ligger nerkörda stolpar med ett P på dem. Kanske de bara är nerböjda för att användas vid behov när badgästerna kommer. Jag lämnar vägen och går in på en tillbommad mindre väg som leder till Sandhammarens fyr. Fyren, som byggdes på 1860-talet, är en luftig skapelse bestående av stagade stålrör som bär upp fyrhuvudet. Den byggdes av Nils Gustav von Heidenstam, fadern till författaren Werner von Heidenstam. En kanon försvarar fyren. På en sandig stig går jag bland tallar fram till en parkering.

Vid parkeringen är en enkel servering som just håller på att öppna för dagen. Man har problem, det finns inga knivar! Eftersom jag inte äter glass med kniv är det inget problem för mig. Jag går ner till stranden, en skylt varnar för kraftiga strömmar i vattnet. Det är en härlig sandstrand, så här dags på dagen är den nästan öde. Ett lågt sandslott pryder stranden. Vid vattenbrynet arbetar en man med sina två söner hårt med att bygga sitt eget slott. Vid horisonten avtecknat sig små segel. Skrattmåsar promenerar på stranden, det är trevligt med sällskap. Unga gamla män kvinnor joggar. På stranden blommar Marviol. Innanför stranden är böljande gräsbevuxna sanddyner. Därbakom är en tallskog. Jag försöker ta mig fram till tallskogen, men det är stickigt gräs och det blir oländigt. Vägledd av en fjäril återvänder jag till stranden. En ledmarkering på en livbojsstolpe säger mig att leden går på stranden.

Vattnet och solen inbjuder till ett bad. Vågorna rullar in, det är ett kraftigt sug ut. Som knappt simkunnig håller jag mig nära stranden. Efter badet tar jag lunch och funderar på hur lång det är till Mälarhusen. Det ser likadant ut hela vägen när jag ser utmed stranden. Jag frågar ett par som kommer gåendes. "Där borta vid vita flaggan är Mälarhusen". Oj, då är jag redan nästan framme. En färgglad drake hänger i luften och vakar över människor, allt från små barn till en gammal kvinna.

Halv ett är jag framme i Mälarhusen. Vid parkeringen upptäcker jag att leden går på en stig i tallskogen bakom sanddynerna. Hur kom den dit från stranden? Jag följer stigen mot Sandhammaren. Ska jag gå den tillbaka? Det är en vacker skog, ljungen visar en tendes till att veckla ut sina blommor. Det är hiskeligt varmt här i skogen och med sanddynerna som vindskydd så är det ingen vind som fläktar. Jag ger upp tanken att gå tillbaka och återvänder till parkeringen. Den är full med bilar och fler kommer. De rullar sakta framåt för att hitta en plats att ställa sig på. De får ge upp och rullar tillbaka på vägen, spanandes efter en lucka. Stranden sväljer mycket folk, men inte parkeringen. Bilarna står kloss i kloss utmed vägen. På min väg till busshållplatsen tjuvlyssnar jag på en berättad historia bakom mig. Man hade kört fast i sanden med sin nya Porsche och kom inte loss. En Merca stannar och bjuder 80000 för den där den står. Porschen tackar nej till erbjudandet, och Mercan kör sin väg utan att hjälpa den loss. Berättaren stannar vid en bil och jag får inte höra hur det slutar.

Det är varmt i solen, jag sitter på ett betongrör i skuggan av en björk och väntar på bussen till Ystad som är tjugo minuter sen. Jag ser många husbilar passera, alla med cyklar hängandes där bak. I Ystad hinner jag med att gå till klostret och Sankt Petri kyrka från 1200-talet, en kommunalt ägd kyrka. Den var en del av ett kloster där idag en länga är kvar och är stadsmuseum. Vackra örtagårdar pryder.

Läs mer>>>
Sandhammarens fyr
Klostret i Ystad