Skårby kyrka

Skåneleden Österlen Borrby strandbad - Mälarhusen 5 juli 2010

Anslutande etapper: Sandhammaren - Mälarhusen Borrby strandbad - Skillinge

Tar morgonbussen från Ystad till Borrby strandbad. Det är bara jag som går av bussen. Det är inte många som är ute på förmiddagen. Halv tio och det är något svalare än vad det kommer att bli senare på dagen, men solen gassar redan. Mellan tallarna utmed vägen ner till stranden skymtar en husvagnscamping. Glasskiosken har inte öppnat än. Stranden är nästan folktom. Den fina vita sanden kvider och glider undan när man går på den. Innanför den breda sandstranden är gräsbevuxna sanddyner, därefter tallskog. Där dallrar hettan. Blå för mig okunnig okända blommor pryder sanddynerna. Väljer att gå i vattenbrynet, här svalkar vinden från havet och vattnet gör att sanden är hård.

I vattnet guppar ett sjöodjur, ett uppblåst sådant. Någon har byggt ett sandslott med vallgrav, brygga, torn. Kunde varit som i sagan om ett elakt odjur och prinsessan, men ser ingen prinsessa att rädda och odjuret ser snällt ut. Det är inte långt mellan Borrby strandbad och Mälarhusen, cirka tre kilometer. Gott om tid, går långsamt. Har skärmmössa, långärmad skjorta, kortbyxor, strumpor, och skor. Vaderna blir nog röda. Då och då lämnar jag stranden och går på dynernna trots värmen där, botaniserar, tror det som växer där är bl.a. strandråg.

Det är förvånansvärt öde med tanke på det fina vädret och stranden. Några joggare passerar, måste vara varmt trots den svalkande vinden från havet. Diskuterar med två kvinnor frånvaron av kiosk/restaurang/glass i Mälarhusen, har funnits en gång. Undrar hur jag vet när jag är framme i Mälarhusen, allt ser likadant ut. "Håll utkik efter folk och en flaggstång med Mälarhusflaggan."

En ensam båt ligger upplagd på sanden. En bäck från tallskogen meandrar över stranden ut i havet. Vandrar upp bland sanddynerna. En märklig figur står där. Liknar en fågelskrämma, uppbyggd av nät och pinnar och gud vet vad. Har lagt en bild på den på mitt galleri med "strandkonst - fågelskrämma". Tycker det är vackert med sanden och gräset, med tallskogen i bakgrunden. Men det är för varmt för mig.

Ser Mälarhusens flagga på en flaggstång, signaturen att jag snart är framme. Ytterliggare en signatur är att det mer folk på stranden. Här finns en parkering. Det mest barnen som badar. Det gör jag också, det är hyfsat varmt i vattnet. Äter lunchen medans jag soltorkar. En del barn är helnäck, andra helklädda, andra i skuggan. En del vuxna steker i solen, andra sitter under parasoll. Olika hur man ser på solstrålningen. Barn sparkar boll. Samspråkar med ett äldre par boende i Mälarhusen. "Folktomt här, alla är i Sandhammaren. Sägs vara kallt i vattnet här. Bra för då får vi ha stranden för oss själva." Så jag ändran mig, det är kallt i vattnet.

Dags att vandra vägen upp till landsvägen och busshållplatsen. Än så länge är det inte fullt på parkeringen. Det är varmt i solen, jag sitter på ett betongrör i skuggan av en björk och väntar på bussen till Ystad, som är något sen. I Ystad hinner jag med att gå till Fridolfs Konditori vid Sankt Knuts torg, sätter mig utanför med kaffe och en Wallanderbakelse. Här brukade den litterära figuren Wallander dricka kaffe och äta en sillamacka. Senast jag var i Ystad kom jag efter stängning och fick ingen blå bakelse.