Östra Vemmerlövs kyrka

Skåneleden Österlen Alunverket - Hallamölla 9 september 2011

Anslutande etapper: Knösagården - Alunverket Alunverket Hallamölla - Vantalängan

Parkerar vid ruinen av Alunverkets pannhus. Efter bron över Verkaån, mittemot ett pittoreskt hus, går en stig in i skogen. Går upp på öppen mark, med en brant slänt ner mot ån. Lämnar åns närhet genom en gles skog. En gångrist tar mig in i lövskog. Det är rätt blött på sina ställen, det var rätt att välja stövlar. Går över en stätta till betesmark. På andra sidan ett stengärde följer hästar mig undrande. Korsar betesmarken, blött och knöligt av klövtramp. Förbi en träddunge och fram till ån, som här flyter lugnt och stilla i sin fåra mellan trädbeklädda kanter.

Lämnar betesmarken via en gångrist, kommer in i en frodig grönska med brant sida mot ån. Det är mycket vatten som ska transporteras, det är så att stigen nästan är under vatten på sina ställen. På andra sidan öppnar sig betesmark. Jag går på skön stig genom skog utmed ån, bitvis vacker skog. Invid ån växer en ståtlig ormbunke. Vattnets porlande och brusande gör själen lugn. Stigen lämnar ån, upp genom lövskog, och kommer fram till en gräsväg.

Gräsvägen ansluter till grusvägen som leder till Hallamölla, ett av Skånes största vattenfall och en gång en vattenkvarn. Här tar jag en längre paus och njuter av vattnets kraft och brus. Tillbaka följer jag Christinehofs ekoparks röda slinga söder om Verkaån. Det är mer lättgånget än Skåneleden, men den följer inte ån. Kommer in på en vacker parkliknande ekhage som betas av får. Sätter mig på en stubbe, ser ner över betesmark och Verkaån, äter en smörgås. Lugnt. Leden korsar betesmarken. En flock kor går och betar. Oj där är flera tjurar. Men det är nog tjurkalvar, som försöker öva på kvigorna. En ungtjur står och glor på mig, bäst att hålla sig på ett behörigt avstånd. Ån slingrar sig behagfullt över fältet. Jag är tillbaka vid bilen.

På vägen hem stannar jag till i Flyinge. Först vid plantskolan för att köpa ettårig ljung att ha i höstkrukan på trappen. Trött och jag behöver något i magen, stannar därför också till vid restaurangen på Flyinge Kungsgård. Te och en kaka på uteplatsen. En fluga slår sig ner på en kaksmula. Försöker sjasa bort den, men den låter sig inte störas. Stackarn, den måste vara hungrig. Jag äter upp min bit, flugan äter på sin. Lägger mig ner och vilar. Efter en stund surrar det i örat. Det är flugan, som innan den ger sig av stannat till vid mitt öra. Tackar den för maten?

Läs mer och se bilder från
Alunverket.
Hallamölla.