Sövde kyrka

Skåneleden del 2 Blentarp - Sövde 1 oktober 2003

Anslutande etapper: Blentarp - Dörröd

 Strax innan Blentarp springer två rådjur över vägen. När de ser mig komma har du hunnit över vägen och in på gräsmattan till en trädgård, där de gör en nittio graders sväng och kanar som Bambi på hal is över gräsmattan. Djupa sår öppnar sig i gräsmattan. Villaägaren blir nog inte glad över spåren. Jag lämnar förödelsen och kör till kyrkan med häxhatten, där jag parkerar bilen. Jag följer vägen förbi kyrkan bort till landsvägen mot Veberöd. Leden går på cykelstigen som följer vägen, vid vandrarhemmet tar leden av på en smal asfalterad väg som går fram till en gård.Hästar och kor kantar vägen, på vägen kommer hela förskolan (?) gående. Det är tjo och tjim. Barnen undrar vad jag gör här? Barn är alltid så nyfikna. Efter gården är det en traktorväg, norrut har jag utsikt över fälten, på andra sidan är det först granskog, sedan urglesad skog med unga ekar invid vägen. Jag kommer snart fram till en korsning med en mindre grusväg där jag tar till höger.

Grå fönsterlösa längor ligger utmed vägen, därinifrån hörs ett klagande kackel. En tupp gal någonstans, kanske hönorna har något nöje i livet. Efter längorna passeras en grusväg, och jag hamnar på en smal väg kantad av björksnår. Vid en till synes omotiverad brevlåda går leden in på en slags väg genom en nyplanterad granåker. Österut framför mig har jag en vidsträckt utsikt, i söder bryts horisonten av en strimla av vuxna träd vakandes över ungdomarna. Granåkern slutar vid en väg, där en talldunge är full av kråkliv. En räv slinker snabbt bak kröken till vägen. En bom spärrar för inkörsel till granåkern, liksom några stenar som omges av ett vackert gräs med vippor som vajar svagt i vinden.

Jag följer rävens exempel och går runt kröken till grusvägen. Hösten har nått till björken, ett fint ljus sprids över gräs och björkblad. Leden lämnar vägen och fortsätter på en stig genom en gles skog av tall och björk, vissnande ormbunkar vittnar om höstens antågande. Jag går genom ett område med björksly, solstrålarna leker bland höstbladen och en humla gör de sista höstbestyren. Stigen svänger nittio grader och jag kommer in i en tallskog, på marken växer ormbunke och björnbär. Mellan trädstammarna skymtar ett stort fält. Stigen landar på en grusväg som går utmed fältet. Ett gäng talgoxar lyfter skrämda av mitt plötsliga uppdykande. Till vänster om vägen är en kompakt lågvuxen tallskog. Där leden svänger in på en väg genom skogen har man en vidsträckt utsikt ut över fältet som sträcker sig långt bort mot horisonten.

Jag vänder ryggen mot utsikten och följer vägen fram till ett annat fält. En hackspetts hackande ekar i en bokdunge. Leden följer den västra kanten av fältet, där jag vandrar längs en ridå av en gles vacker tallskog. Det är en lång raktsträcka. Sövdesjön skymtar bortom träden på andra sidan fältet. Raksträckan slutar med en stig in i skogen. En liten groda hoppar raskt fram på stigen. Över en bäck är en ranglig bro vars räcke är sönder. Efter att ha passerat en äng kommer jag fram till en båt- och badbrygga vid Sövdesjön. Vi båtbryggan ligger båtarna på rad. Jag får lust att bada, men jag har glömt badkläderna. Det är en liten trevlig badplats, det är helt folktomt trots att det är en vacker höstdag.

Stigen fortsätter genom en lövskog där den följer sjön en bit från sjökanten. I en öppning  ner till stranden har hundar sin egen badplats. "Hundbad" står det nämligen på en skylt. Jag hör ljudet av en motorbåt, i övrigt är det stilla och solen glittrar tusenfalt i vattnet. För att ta sig över Klingavälsån måste man gå upp till landsvägen och gå över på bron där. Vattnet har grävt ut åkanterna så att trädens rötter har frilagts. Träden kämpar för att hålla sig kvar. När man gått över på bron följer man ån  på en skön stig tillbaka till sjön. Vid sjön är det åter en liten badplats, där det påpekas att camping är förbjuden. Ute på sjön guppar en båt, i den sitter några personer och fiskar. Kanske båten jag hörde tidigare? Stigen går vid sjökanten nedanför kullen Salsbjär. Längs stigen är det en frodig lövskog, men uppe på kullen är det tall. Utmed stigen är det en del rotvältor. Sjön skyms till stor del från stigen av vassruggar. Det luktar unket från vassen, från skogen kommer det en doft av svamp. Mitt i all skog står några knotiga ekar.

I en öppning ser jag ut över sjön, en badplats och byn Sövde. Jag kommer fram till en fotbollsplan, och går över en parkeringsplats fram till badplatsen. Sövde är bland annat känt för sitt musteri, som ligger en bit bort på vägen från badplatsen. Det är stängt så jag fortsätter bort till kyrkan. På vägen dit är en amfiteater. Kyrkan är tyvärr låst, besviken återvänder jag till byns badplats. Sånär som på änderna ute på badbryggan är jag helt ensam. Solen har gått bakom ett mörkt moln, och en kylig vind drar in från sjön. Nu vill jag inte bada. Istället sätter jag mig vid ett bord och värmer mig med mina lunchsmörgåsar, tekakor med älgpannbiffar. Över kullen Salsbjär seglar två glador. Efter maten går jag upp till busshållplatsen som finns vid badplatsen. 13.15 går det en buss till Blentarp, dvs om tio minuter. Efter en stunds tvekan känner jag för att gå, och återvänder samma väg som jag kom.

I skyn har gladorna fått sällskap med ett segelflygplan. När jag kommer till västra badplatsen har vinden mojnat, gamla vågor kluckar lojt mot stranden. På ängen intill uthärdar blåklockorna hösten. På raksträckan med tallridån lyser fibblor i avsaknad av solen. På håll hörs en hackspetts trummande. Vid stenarna vid granåkern tar jag paus och beundrar åter gräset som växer runt stenarna på ena sidan av vägen. En kråka kraxar, långt bort ekar ett svar. När jag går vidare hörs ett brak, jag hinner knappt se de guppande bakarna av två rådjur innan de försvinner bland granplantorna. Vi hönseriet ryttlar en rovfågel, den singlar ner och sätter sig på en stolpe till ett stängsel. Den är för långt bort för att jag ska kunna se vad det är, men det skulle jag nog inte sett ändå.