Torups slott
Torups slott
Skåneleden
del 2

Holmeja-Svedala
23 april 2000

Anslutande etapper:

Holmeja-Malmö
Holmeja-Sturup

Förra gången jag steg av bussen vid Holmeja var det höst, med alla dess prunkande färger. Denna gång är det vår och naturen börjar så smått skifta i grönt. Strax väster om hållplatsen vid väg 108 ligger Yddingesjön. Jag klättrar över på en stätta in i en hage, och går upp på en liten kulle som ger en utmärkt utsikt över sjön. På långt håll ser jag några fåglar gå ner för landning på vattnet. Kikaren kommer fram, och med mina bristfälliga ornitologiska kunskaper bestämmer jag att det är grågäss. Att det är gås är jag säker på. Att det är en sothöna som kommer simmande vid vassen längs strandkanten är jag också säker på.

Efter denna ornitologiska kraftansträngning återvänder jag till grusvägen som leder bort mot Bokskogens golfbana. Vid en byggnad finns en vattenkran, vattnet smakar lite unket, men fullt drickbart. En bofink sjunger i snåren invid vägen. Leden tar av på en stig längs golfbanans kant, det är tidig morgon och golfare verkar inte vara så morgonpigga.  Ett våldsamt oväsen bryter ut, en flock gäss ute på golfbanan har fått syn på mig och protesterar högljutt mot min närvaro. Skylten med texten att golfbanan beträdes på egen risk, syftar antagligen på de argsinta gässen. Troligen är det också därför golfbanan är tom på spelare så här dags.

Jag kommer fram till ett fält, där en hare skuttar i förväg framför mig, och förbi ett träd som ramlat över stigen. Stigen fortsätter i en smal korridor av träd, förbi en energiskog och därefter en lövskogsplantering. Plantorna har hunnit bli en meter höga, det dröjer många år innan det blir en riktig lövskog. I en vattensamling far en sothöna och en and förskräckta iväg när jag passerar, en fasan får mig att hoppa högt genom att oväntat skrika mig i örat. Ett ensamt förfallet hus blickar dystert ut över fälten, jag misstänker att det  funderar över fornstora dagar.

Vid huset svänger leden nittio grader västerut och man kommer ut på en smal grusväg längs betesmarker, korna ligger behagfullt och tuggar om maten. Man passerar några gårdar, och kommer ut på några fält. En hare försvinner snabbt, duvarna kuttrar. Det är vår. Ute på fältet står en ensam ek, på avstånd ser jag några joggare försvinna in i bokskogen vid Torup. Detta är Malmöbornas rekreationsområde med cykelvägar, promenadstigar och motionsspår. Jag kommer fram till motionsspåret vid skogen, på en stubbe står en ståtlig fasantupp och studerar mig. Jag tar några bilder och smyger närmre, vid den perfekta bilden går den demonstrativt ner och gömmer sig. Typiskt. Marken är täckt med vitsippor, det är redan sommarvärme och allt är tidigt. Inne i skogen, i närheten av Torups slott, ligger övernattningsplatsen, nedanför den porlar en bäck.

Torups slott är en renässansborg från 1500-talet, omgiven av en vacker slottspark. I en magasinsbyggnad från 1700-talet finns ett cafe, där jag i vårsolen avnjuter förmiddagskaffet. Hitills har jag varit ensam, men nu börjar folk vakna till liv och parkeringsplatserna fylls med bilar. För att slippa trängseln ger jag mig av tillbaka, tar vägen om Torups gamla skola som nu är skolmuseum, och tillbaka genom skogen dit leden mot Svedal viker av söderut. Några joggare passera i ett makligt tempo, i december passerade några mindre makliga stormar Skåne, med stor förödelse i skogarna, speciellt i granskogarna. Mycket skog föll, jag passerar några resultat av oväderna, kala områden och virkesupplag längs skogsvägarna. Lövskogen har till stor del klarat sig, en ekorre far upp i en bok, sätter sig i en grenklyka och följer mig med blicken. Vid en riskoja hälsar via en skylt, David och Frida 7 år, att man får fika i deras koja, och gärna bygga på väggarna. Fikat har jag redan gjort, men jag bygger lite på väggarna.

Jag fortsätter på omväxlande motionsspår och skogsvägar genom skogen. Löven har ännu inte sprungit fram, men fåglarna har fått vårkänslor och sjunger för fullt. Passerar Nygårdshus väster om  golfbanan, här kan man få "Bed and Breakfast". Återigen är det flera virkesupplag, vid Kråkenäs är det helt kalt. I en frilagd göl simmar några änder omkring. Det är en bedövande fågelsång, och det doftar av nyfälld gran. Vid gården Stockebro kommer ut bland nyplöjda fält. En tupp galer högt, den kommer trippande fram bakom husknuten, och den följer mig vänligt en bit på vägen. Med ett sista galande, lämnar den mig och trippar hemåt. Man passerar en asfalterad väg, och vidare in på grusvägen förbi Bjäret.

Jag hälsar på två kvinnor med ett barn som jag möter. Det går svagt uppför, i öster på fälten betar kor vid en damm, på andra sidan vägen är en skogsdunge. Några hus kantar vägen, det verkar idylliskt. Efter att ha passerat en hästhage försvinner idyllen, en asfalterad väg leder en in mot Svedala centrum. Jag tar en omväg om kyrkan, klockorna klämtar och ut kommer ett brudpar. Diskret drar jag mig undan, man vill ju inte störa. Vandrar bort till det stora ödsliga kullerstensbelagda torget, givetvis med kommunhuset längs ena sidan. Det är varmt, jag har behov av glass. Det är annandag påsk, och nästan allt är stängt. Endast spelbutiken är öppen, men de har ingen glass. Till och med grillen är stängd. Lika illa var det förra, och tidigare enda, besöket i Svedala, då jag ville ha kaffe på en söndag. Endast en pizzeria kunde ställa upp. Dyster går jag till pågatågsstationen, och väntar på bussen hem. Där hemma ligger ett paket glass i frysen och väntar på mig.

Yddingen
Norr om golfbanan
Bokskogen med fasan
Bokskogen II
Stormfällt
Bjäret

Ulf Mjörnmark, 21 juni 2000