Hyby gamla kyrka

Skåneleden del 2 Holmeja-Sturup 2 november 1999

Anslutande etapper: Holmeja-Malmö Holmeja-Svedala Genarp - Sturup

Hyby står det på en skylt. På 1800-talet var det mode att bygga nya kyrkor, ofta rev man då den gamla kyrkan. Även i Hyby byggde man en ny kyrka, men efter det att den gamla hade brunnit.  Den gamla lät man vara kvar, och efter en restaurering i mitten av 1900-talet är den väl värd ett besök. När man kommer med bussen norrifrån på väg 108 så ligger busshållplatsen vid Holmeja strax efter avtagsvägen till Sturups flygplats. Det är bara jag som går av denna tidiga novembermorgon, solen har precis orkat över horisonten. Vägen fram till Holmeja by är öde, liksom Holmeja. En by som mest består av villor. I en tegelbyggnad vid vägkorsningen inne i byn ligger ett daghem, därinne skymtar jag några barn. Det är det enda livstecknet i samhället. I vägkorsningen tar man höger. I utkanten av samhället ligger Holmeja sågverk, varefter leden tar in på en stig, som mest verkar användas som ridspår. Snart är man ute på små skogsvägar som slingrar sig genom skogen. Till höger ligger en liten tjärn, vackert innesluten av den höstfärgade omgivningen. Bokarna har kommit långt i sin lövfällning, på min väg och under träden ligger en tjock rödbrun matta av boklöv. Det är underbart vackert.

Skogen öppnar sig, ut över fälten blickar ett ensamt jakttorn. Just nu skulle jaktlyckan vara dålig. Längre fram passerar jag ett upplag med betor. Av spåren på marken att döma låter sig skogens vilt sig väl smaka. Jag blir sugen på en rådjursstek, eller varför inte en lammstek? Där skogsvägen ansluter till en något större grusväg, står fyra får och tittar ut mig. Vi står så en stund och tittar på varandra innan jag fortsätter på min rödbruna lövbeströdda väg. Vägen tar slut och man får på en kort sträcka gå på en med gula löv täckt stig. Jag kommer återigen ut på en grusväg. Inne på en gård ser jag en flock gäss, det är snart Mårten. Då ska det väl bli mat av dem. Gås tillhör inte mina favoriträtter, jag tänker fortfarande på rådjursstek. Vid sidan om vägen står en något tilltufsad vägvisare ner till vindskyddet vid Eksholmssjön.

Vindskyddet ligger något tiotal meter från sjökanten, insprängt i en höstpyntad lövskog. Sjökanten är trädbevuxen, dyig och inbjuder inte till ett bad. Men vackert är det. Jag tittar in i vindskyddet. Någon har med tydlig text delat in det i puss- och kramplats, hångelplats, erotikhörnan och så vidare, med en del tillhörande kommentarer och instruktioner. Eftersom jag är ensam så har jag ingen nytta av dem, och vandrar åter upp till grusvägen. På vägen finns fantasifullt utlagda vattenpölar, som bildar en vacker komposition. Här börjar det öppna landskapet.

Man  passerar vägen till Sturup, och fortsätter på en asfalterad väg förbi Eksholms gård, tills man ska vika av in på en mindre grusväg. En vägvisare säger att den går till Erikstorp. Jag vandrar uppför backen mot Erikstorp, när en hund kommer framrusande runt en husknut för att hälsa, glatt viftande på svansen. Lite väl översvallande, den försöker klättra upp i min famn. Det är svårt eftersom det är en stor och tung hund. Innan jag helt massakrerats räddas jag av matte, som med många ursäkter bannar hunden. Under tiden samlar jag ihop mig själv, och fortsätter förbi Erikstorp. Vägen går längs betesmarker, och slutar vid en klunga hus. Även här hälsas jag med hundskall, denna gång lyckligtvis utan kroppskontakt.

Vägen ersätts av en stig genom hagmarker. En ensam ek kråmar sig i all sin höstprakt i solen. Ännu mer höst blir det när stigen går i kanten av en mindre skog. Medan jag står och beundrar höstens färgkomposition, närmar sig en dam med hund. Från andra hållet hörs ett motorljud. Några barn kommer körandes med en liten motordriven sak med flak. Damen med hunden skäller på dem, hon tycker att de kört för långt bort, och att de nu ska köra hem omedelbart. Roligt verkar de ha haft. Stigen lämnar skogen och hagarna och övergår till en grusväg, som slutar vid vägen från Eksholms gård mot Genarp. Det blir att vandra på asfalt fram till vägen mellan Sturup och Genarp, en smal och trevligt slingrande väg, som jag ibland kör för att komma till eller från Sturup. I en hage står två hästar, jag kan inte låta bli att gå fram och prata med dem en stund.

Leden fortsätter på andra sidan vägen, där en grusväg leder genom ett kulligt och öppet landskap. Vägen gör en skarp böj, bakom kröken lyfter en rovfågel och försvinner snabbt. Det dröjer inte länge förrän jag är framme vid grusvägen ner till Sturups flygplats. Ett mindre propellerplan är under inflygning och gör en snygg landning. En gång i tiden tog jag flyglektioner, i en övning ingick att flyga till Sturup och öva landningar och starter. Min första landning kan sammanfattas: duns, studsar 20 meter upp, duns, 15 meter upp, duns, 10 meter upp o.s.v. tills planet rullade snällt. Det måste ha roat flygledarna enormt, jag tyckte det var pinsamt. Ytterliggare ett plan hinner landa innan jag är framme vid flygplatsens parkeringsplats. Jag fortsätter till huvudbyggnaden där jag tar flygbussen hem. Hemma letar jag i frysen efter något vilt, hittar lite rådjursfärs. Av det blir det goda köttbullar.