Gylle kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Fjärdingslöv - Trelleborg
21 juni 2008

Anslutande etapper:
Fjärdingslöv - Fru Alstadsvägen


Väderprognosen säger vackert väder i eftermiddag. Solen skiner när jag går av bussen vid Gylle kyrka. Det är en vitkalkad kyrka, på tornet står årtalet 1296. Tyvärr är den låst. Jag sätter mig på en bänk och äter lunch. Vid kyrkogårdsmuren är ett välbevarat transformatortorn. När jag ätit går jag på landsväg de få kilometrarna till Fjärdingslöv där Skåneleden ansluter. I byn är en fin pilevall som sträcker sig norrut i det öppna jordbrukslandskapet. Vägen som ansluter med leden kantas av en lika fin pilevall.

Landsvägen söderut kantas på ena sidan av ett betfält, på den andra av ett rapsfält kryddat med blommande vallmo. En alm dör långsamt i ensamhet. En fasan korsar vägen, en nässelfjäril vinglar fram, kärringtand lyser upp vägkanten. Baldersbrå blandas med det mognande rapsfältet. I öster höjer sig en låg kulle. Det är ett rätt typiskt åkerlandskap. Jag går förbi ett rött tegelhus som heter Almlunda. Efter gården Kulladal är flera stora gravhögar, Gyllhögarna. Bland högarna väster om vägen är ett "spökhus", murgrönan klänger på väggarna. Högen öster om vägen är störst och stora träd växer på den. Mellan högen och vägen är en tre meter bred åkerremsa. Det gror dåligt på remsan så jag kan försiktigt ta mig över utan att trampa ner något. På toppen av högen ligger en sten med ett fotavtryck. Det ser ut som om någon satt sin fot på stenen och sjunkit ner i den.

Vid vägen står knotiga gamla pilar. Efter gården blommar vad jag tror är ett ärtfält. Vid Karlsnäs tar jag vänster på landsvägen Trelleborg - Gylle, efter 150 meter på vägen går leden in på en väg till Mellanköpinge. Vägen går förbi ärt- och sädesfält, enstaka hus, knotiga pilar, en hög mast, och ett gult skjul där det luktar extremt illa. Spåren av jordbruksmaskiner löper mot horisonten genom sädesfälten.

Innan Mellanköpinge gör jag en avstickare till Kyrkoköpinge för att se på kyrkan. Vid gården vid korsningen mot Kyrkoköpinge ligger en hund på en stubbe och trycker. Den är beredd att hoppa på mig. Jag ryggar tillbaka, men jag vågar passera när jag ser att det bara är en snäll tyghund. Innan järnvägen är ett bebott hus och ett övergivet hus. Mitt inne i en tallbuske står ett rastbord, numera oåtkomligt inne i sitt försvar av busken. Vägen är en återvändsgränd, kanske det varit en riktig rastplats här när den kom förbi järnvägen. Under järnvägen kommer man genom en gång- och cykeltunnel. Efter järnvägen är det hästhagar, en gård, och kyrkan. Kyrkan har sitt ursprung i 1100-talet, och lär ha medeltida kalkmålningar. Dem får jag inte se eftersom kyrkan är låst.

Åter till Mellanköpinge, där en riktig hund skäller ut mig. Mellanköpinge är lummigt och består av några gårdar och hus. Några barn sitter på en ljugarebänk. Vid ett förfallet hus har växtligheten sprängt ett växthus, det är värt ett bättre öde. Vägen går vidare förbi sädesfält och jag närmar mig Trelleborgs utkant. Vid koloniområdet Gyllefred är det skyltat: "Privat område". Jag dristar mig ändå till att titta in, och ser många välskötta stugor och kolonilotter. Jag går vidare genom ett trist industriområde fram till en cykelväg. Norr om vägen ligger dösar ute i åkern. Jag hade hoppas man skulle se dem bättre, man måste nog gå norrifrån genom Åbro gård för att komma närmre. Vid en uttorkad bäck går leden under en nerlagd järnväg. Jag ger mig upp på banvallen.

Spåren ligger kvar, glömda, rostiga, och övervuxna. Men banvallen används fortfarande, en stig går mitt på banvallen. Jag kanar ner genom grönskan på banvallen mot åkrarna på andra sidan, detta för att leta efter en dös som ska finnas där. Jag råkar skrämma en häst som kommer travandes vid åkerkanten, en flicka sitter i sulkyn. Hon har bra kontroll på hästen som snabbt hämtar sig och tittar förundrad på figuren som plötsligt står där som ett fån. En trolig dös, den är inte helt tydlig, hittar jag på en trädbevuxen kulle intill banvallen. Efter att ha kravlat mig över banvallen igen till cykelvägen fortsätter jag genom ett tråkigt industriområde, det är det välkända gummit, fram till Dalabadet.

Vid Dalabadet är en stor camping, i receptionen frågar jag om man kan gå utmed kusten in till Trelleborg. Ingen som vet. Jag köper en glass för at svalka mig. Glassen äts upp på väg ut på Trelleborgsbryggan, en lång träbrygga där bräddonatorer (1000:-/bräda) har fått sitt namn inristat på sin bräda. Jag funderar på ett dopp men vinden är kylig, och dagen sen. Stränderna ligger öde. Jag bestämmer att avstå bad och att ta gud i hågen och gå utmed kusten in till Trelleborg. Det sistnämnda ett vist beslut. Det blir en trevlig promenad utmed stranden, och på cykelväg förbi vackra små hus. En gatuskylt talar om att det är Östra Stranden jag går på. Det fina tar slut vid en järnväg, som jag kommer under på en cykelbana. Därefter får man följa gatorna genom Trelleborg. Jag frågar en kvinna om vägen för att hitta till torget med Axel Ebbes fina sjöorm. En tur runt kyrkan hinner jag också med innan bussen 18.15 till Malmö går från Trelleborg Övre.

Fler bilder på Gyllhögarna finns på
Skånebilder -> Fornminnen .
Bilder på Östra Stranden vid Trelleborg finns på
Skånebilder -> Kusten .

Fältstudie I

Fältstudie II

Gyllhögarna

Fältstudie III

Mellanköpinge

Fältstudie IV

Trelleborgsbryggan

Sjöormen