Norrvidinge kyrka

Skåneleden Ås-Ås Röstånga - Jällabjär 20 juni 2005

Anslutande etapper: Röstånga - Skäralid Jällabjär - Natthall

Jag parkerar på parkeringen mellan Röstånga gästis och busstationen. Till Röstånga kunde jag tagit bussen som går mellan Ljungbyhed och Stehag, men tiderna passade inte med mig idag. Det är sen eftermiddag, klockan har hunnit passera fyra. På vägen hit passade jag på att stanna till vid Norrvidinge kyrka, där jag hade en lång pratstund med kyrkvaktmästaren om våra gamla kära Olympus kameror. Kyrkan är ursprungligen från 1100-talet, byggd i romansk stil. På 1700- och 1800-talen förändrades kyrkan.

Jag börjar med en glass i butiken intill busstationen, som jag äter upp medan jag vandrar Billingevägen i riktning mot kyrkan. Butiker kantar vägen. Där leden tar in på Kolemavägen är glassen slut. Efter att ha korsat landsvägen till Billinge fortsätter man utmed vägen till Färingtofta. I trädgårdarna sitter en del och njuter av det vackra vädret, andra pysslar med sina trädgårdar. I en hage vid en gård i utkanten av Röstånga går två hästar, mitt i hagen står ett ensamt tält. Det är tråkigt att gå på landsvägen. Hundkexen blommar, kajorna skränar. Fält, dungar, och gårdar ligger utspridda i landskapet. Vid en gård står flera döda almar, borde man inte ta bort dem? Strax efter är en hänvisning till "Naturreservat", som pekar in på en smal grusväg.

I hörnet ligger ett hus med vildvuxen trädgård, längre in är en gård med hundar och hästar. På en liten hoppbana står ett litet hinder. Det måste vara små hästar. En göl är giftgrön av algblomning. Vid vägkanten mot fälten blommar smörblom och hundkex. Jag tappar linsskyddet till min kamera i det höga gräset, det tar mig fem minuter att hitta det. Vid letandet upptäcker jag att det även växer nässlor. Jag nällar mig rejält. En kråka skrattar åt mig och flyr sedan in i skogen på andra sidan vägen. I skogskanten är ett hus som brunnit ner, intill är ett hus som klarat sig från elden. Jag går förbi en äng som prunkar med hundkex, och kommer fram till parkeringen till Jällabjärs naturreservat. Parkeringen är tom sånär som på en rostig cykel som trött lutar sig mot stolpen till informationsskylten.

Jällabjär är en utslocknad vulkan, idag är det en höjd på 50 meter över omgivningen. Tidens tand har gnagt på den. Området består mest av skog, bok på toppen, i fuktigare lägre delar växer al. För hundra år sedan dominerade betesmarker, en del är fortfarande betesmark. Reservatet välkomnar mig med en hage full med smörblom. Jag går på gräs längs ett stengärde fram till skogen. Där blir det knöligare och flugor anfaller mig i mängd. En fantastisk smörblomsäng ligger utlagd mitt i skogen. Jag går äver en stätta, och hamnar i en blöt skog. Stigen är knölig och fuktig. Det blir torrare där stigen passerar genom en enefälad,  där jag får gå på en skön stig. Jag får kliva över en stätta till, stigen följer en bäck genom en frodig grönska. Den slutar vid ytterliggare en stätta vid ett elstängsel. Man får häkta av stängslet för att komma in i en hage. Jag sneddar över hagen, och får gå över ytterliggare en stätta. På andra sidan tittar en fårskock avvaktande på mig. Lammen är nyfikna men mödrarna drar iväg med dem. Med sällskap av min flugsvärm, ett rätt irriterande sällskap, går jag vidare genom en gles lövskog med inslag av en.

Det blir vattensjukt, jag försöker hoppa på stenar och tuvor. Jag missar totalt och plurrar. Blöt om fötterna klafsar jag ut på en parkeringsplats. Stigen går därifrån längs ett stengärde fram till Jällabjärs vindskydd, som ligger inneslutet bakom gärden. Utanför tomten är en pump, vattnet är svalt och jag sköljer av huvudet. Skönt!! Genom flugsurret hörs fågelsång. Det är en frodig och vacker lövskog med inslag av en. Jag kommer ut på en större stig, ett högt surrande ljud får mig att hoppa till. På stigen ligger en stor skit, tusen ilskna flugor lyfter när jag nästan trampar på dem. Flugorna återgår till matbordet, jag fortsätter över en stätta in till en äng med högt gräs.

Det sluttar svagt uppför där jag går förbi vad jag tror är gamla fruktträd och odonbuskar. Högre upp blir utsikten hänförande. En flock hästar tittar upp när jag passerar, sedan fortsätter de att beta. Det har det verkligen fint här. Kvart i sex hakar jag av elstängslet in till skogen på toppen av vulkanen. Jag kommer in i en lummig bokskog. Jag letar upp resterna av basaltpelarna av vulkanen, hittar dem strax efter toppen. Det är rätt igenvuxet, tycker att de var mer synliga när jag var här senast för ett antal år sedan. Går tillbaka till utsikten och hästarna för att äta upp min matsäck. Sedan återstår vandringen tillbaka tillsammans med min svärm av flugor som troget hållit mig sällskap, nu med inslag av mygg. Återigen skräms jag av flugorna på skiten när jag nästan trampar på den. Minnet är kort.

I hästhagen med tältet vid Röstånga ser jag inte till några hästar, bara tältet är kvar. Hästarna har väl krypit in i tältet för natten.