Översikter |
Klockan ett parkerar jag på parkeringen till det röda spåret i Klåveröds strövområde på Söderåsen. Jag följer de röda plopparna fram till där Skåneleden korsar Vargadalsvägen. Viker av västerut på stigen in i en vild bokskog, med en brant till höger och ett kärr till vänster om stigen. En visare pekar in på en stig: Snuvestuan. Det är inte skåneled men det är värt en avstickare. Det är en knölig stig, klippor reser sig intill stigen. Sista biten är det brant ner, en trappa med räcke hjälper till. Snuvestuan är en grund grotta längst ner i en klippa. Här bodde Skogssnuvan som kunde förvrida huvudet på unga män. Jag är inte ung längre men jag vänder ändå kepsen bak och fram för säkerhets skull, det lär hjälpa. Hon är inte hemma. En grillplats tyder på att någon brukar hålla till här. Jag vänder kepsen rätt. Ingen kommer, jag är väl för gammal för henne, så jag går tillbaka till leden. Går genom en grandunge, passerar Klåverödssjön på en blöt och dåligt spångad stig. Några träd har lagt sig över stigen. Jag ger mig ut mot Klåverödssjöns kant, marken gungar. Tycker det är en vacker liten sjö. Jag plumsar tillbaka till stigen. Ett sällskap passerar utan att kasta ett öga mot sjön. Synd om dem. Stigen korsar en mindre väg. Tar man till vänster här kommer man till en plats där man förr bröt fältspat, om jag inte minns fel. Det är flera år sedan jag var där. Den nu lättgångna stigen går genom bokskog tidvis på kanten till en sänka. Stigen svänger neråt vid ett stengärde, sedan går jag igen utmed en sänka. En bro underlättar passagen av en mindre bäck. Kommer in bland granar och ut på en grusväg, Maglerödsvägen. Det går nerför, möter två kvinnor som studerar kartan. Tät lövskog, mest björk, kantar vägen. Efter nerför följer uppför. Här är det unga björkar vid vägen, en torraka sticker upp. Vid vägen är en torpruin, Magleröd nr 16, det är bara grunden kvar. Det är intressant, livet var så annorlunda för inte så länge sedan, man slet för brödfödan på ett annat sätt. Vid en vägkorsning är ett rastbord, säger hej till de som sitter där. Passerar ruinerna efter Maglerödsgårdarna. Det var inga torp utan större gårdar. De brann ner 1884. Runtom är fina hagmarker. På vägen kommer ett glatt gäng med danska ungdomar gåendes. I en hage går hästar. Går förbi dagens Magleröds gård. Jag frågar två kvinnor med hund var jag hittar Skånes högsta punkt. De vet inte så noga, någonstans där bakom dungen vid masten. Jag följer vägen förbi skogsdungen, efter dungen är en hage. Jag tvärar över hagen mot en mast som står inne skogen i hörnet av hagen. I ett litet snår står en kantig sten. En oläslig träskylt hänger på trekvart. En annan och läslig skylt upplyser om att detta är skånes högsta punkt: 212.2 m.ö.h. Bakom stenen är ett halvt raserat skyttevärn av sandsäckar. Inte mycket till försvar. Jag sätter mig på stenen, bjuder den på kaffe. Den har svårt att svälja. Min croissant har blivit tvådimensionell. Jag ser ut över en obefintlig utsikt. Återvänder över hagen till vägen. I ett buskage lutar en knappt läslig visare av trä mot den högsta punkten. Den kommer att gömmas i grönska till sommaren. Det går rejält nerför. Vid vägen mot gården Boden står en kylväska. "LÄSK 10:-". Kanske barnen som vill utöka veckopengen? Ett utmärkt initiativ. Jag lägger tio kronor i glasburken och dricker en väl kyld passion. Ställer tillbaka tomflaskan och fortsätter otörstig. Förbi hästhagar fram till en damm och Klövabäcken, "Välkommen till Söderåsens fiskecamp". En man och en stol står och fiskar. En katt vaknar ur sin slummer i solskenet och springer förskräckt iväg när den ser mig. Kvart över tre och jag vänder för att gå tillbaka. Vid läsken står två kvinnor och läskar sig, mor och dotter gissar jag. Samma som jag mötte tidigare. De försökte vandra utanför leden för att undvika vägen, men det är så många inhägnader och avspärrat. Tidigare gick leden via Bohagen men där är inte framkomligt längre. De är från Danmark, och berättar att de danska scouterna har en anläggning på Söderåsen: Gillastugan. Vid Magleröd gör jag en avstickare dit där det står "Torpruin", den visar mig till resterna av Trulsatorpet Magleröd i en skogsdunge. Det är inte mycket rester, en informationsskylt berättar om de sista som bodde där. Två av barnen emigrerade till Amerika, och hördes aldrig av mer. Från Maglerödsvägen, strax innan leden lämnar vägen, står det också "Torpruin" in på en stig österut. Jag går ditåt genom granskog, kommer efter ett tag till en öppning. Här ligger resterna av Magnus Åkessons gård. Den slutade som övningsobjekt av Kågeröds brandväsen vid en brandövning. Sista biten till parkeringen får jag trevligt sällskap av ett sällskap i åldrar från litet barn till äldre par. Hemma ser jag efter på min Ås till Ås karta från 1981. Det stämmer att leden då gick via Bohagen och längs Klövabäcken.
Fler bilder finns på min sida om: |
Snuvestuan Klåverödssjön Genom bokskog Sänka Torpruin Grusvägen Högsta punkten Fiskecamp |
|