Färingtofta kyrka

Skåneleden
Ås-Ås

Skäralid - Klåveröds kvarn
31 maj 2004

Anslutande etapper:
Vargadalsvägen - Klåveröds kvarn
Röstånga - Skäralid


En strid ström av motorcyklar möter mig när jag närmar mig Skäralid. Harley Davidsson fantaster har ett stor sammankomst i Ljungbyhed. Utanför Skäralids naturum är det en annan träff, ett större sällskap utrustade med kikare står samlade. I Naturum kan man få information om Söderåsen nationalparks geologi, växter, och djur. Jag nöjer mig med att köpa en lakritsglass i caféet, sätta mig på uteplatsen och ser ut över Skärdammen. Svanar glider sakta fram på vattnet. Det är vackert väder och fler än jag har sökt sig hit. Stärkt av glassen går jag uppför branten, där en trätrappa underlättar uppstigningen. Blir man trött finns det en avsats där man kan slå sig ner och låta sig påverkas av skogens lugn. Vä uppe går man genom en lummig bokskog. Jag vet inte varför jagtycker det, men just här är en helt oansenlig plats men ändå en av de vackraste i området. En gammal väg, nu mer som en stig, med en bro över en sänka. Lövverket öppnar sig och släpper ner ljus på bron. Det är alltid ett fascinerande spel med ljus. Det är nog bara jag som tycker så, de flesta går bara förbi mot målet Kopparhatten.

Stigen går längs kanten av ravinen, tangerar vägen upp till Kopparhatten. Även här kommer motorcyklister. Ravinen skyms trädens lövverk, men sina ställen öppnar det sig och man ser upp i den djupt skurna dalgången. Stigen snirklar sig fram mellan träden fram till Kopparhatten.  Där har många dukat fram sin utflyktkorg, andra står och ser ut över dalen och dess öppning österut. Därbortom är det ett platt landskap med en horisont som är avlägsen. Jag går vidare genom bokskogen och följer Offaväggen ner till dalbottnen. En trött stavgår långsamt uppför stigen. Jag har nerförsbacke, det är inte alls så tröttande. Vid 12-tiden är jag nere vid bron över Skärån, den borde egentligen kallas för bäck.

Nu är det min tur att bli andfådd, stigen går rakt upp för branten på andra sidan. Den är stenig och vatten har gröpt ur den. Svettig kommer jag upp till en bra stig genom lövskogen fram till Lierma. Här är en utsikt över två dalgångar som möts och blir till en. Bakom ett viltstängsel har man planterat lövträd, stängslet är antagligen till för att skydda plantorna mot betande djur. Stigen  går vidare längs kanten av dalen, till vänster har jag ett fält. I änden av fältet ligger Liagården, förr en gård idag en raststuga. Det går bra att övernatta i den, det finns många rum och britsar. Sängutrustning får man själv stå för. Vid huset finns också ett vindskydd. Det är jag och fem-sex andra som slagit sig ner i solskenet och äter sin matsäck. Från Liagården går leden ner på skrå till dalens botten. Därnere är det en frodig våtmark. Träden sträcker sig ut över vattnet i sin strävan efter ljus. En träbro går över bäcken som förser våtmarken med vatten.

På andra sidan bron går stigen på en rasbrant och vilket gör att stigen är rejält stenig. Dalen smalnar av och våtmarken blir till en bäck. Därefter är det under några hundra meter ordentligt spångat. Vid Korsskär där dalgångarna möts, sitter ett par på en fallen trädstam och vänslas. Jag följer Dejebäcken upp i dalgången. I början på en mycket stenig stig. Det är en fascinerande dalgång. Via en enkel träbro byter stigen sida om bäcken, och det blir samtidigt  bättre stig och enklare att gå. Fyra ungdomar och två hundar går åt motsatt håll mot mitt, de hälsar med glada hej och svansviftningar. Jag kommer ut på en grusväg, går på den en kortare sträcka, visas sedan in på en gräsväg, för att därefter gå in i en granskog. Första biten är det på en smal stig, men den breder ut sig och blir bred  skön att gå på. Passerar förbi stråk av lövskog, bl.a. är det till höger om mig en frodig sänka. En stor myrstack markerar gränsen till nationalparken som jag nu lämnar. Stigen fortsätter genom en lövskog, går återigen längs bäcken och ett stengärde. På sina sina ställen är det något  till stenigt.

Strax efter två står jag vid resterna av Klåveröds kvarn. Det är inte mycket kvar. På en kulle är grunden av ett hus, nere vid bäcken hittar jag en eldstad och en stock. Kvarnhjulet verkar ha blivit omgjord till eldstaden. Kvarnaxeln, dvs stocken, är sittplats. Förbi kullen med husgrunden går en grusväg. Grusvägen är en del av Klåveröds strövområde, som här mest är granskog. Efter att ha ätit lunch med husgrunden som stol och bord återvänder jag samma väg.

Vid Korsskär har det vänslandes paret gått, jag kan ogenerat ströva runt i den sommarfagra skogen. Efter Korsskär följer jag det blå spåret till Skäralid. Blå spåret går över ån vid det spångade området. På andra sidan är det först rätt stenigt, sedan mycket rötter, genom skog och förbi rasbranter. Stigen byter sida av dalen som blir bredare. Jag går åter över bron vid Offavägen, vid bron sitter en dansk familj och studerar vattenlivet. Jag kämpar mig återigen uppför branten. En bofink springer uppmuntrande framför mig. När jag kommer upp tar jag till vänster och vandrar på en bred stig genom en ljus lövskog, och kommer ut på en grusväg. Efter en kort sträcka på grusvägen går det blå spåret in i  bokskogen och fram till ravinkanten. I en öppning i lövverket har man en vacker utsikt österut över landskapet. Det är en bättre utsikt än från Hjortsprånget som är nästa utsiktspunkt. Fast Hjortsprånget är mer spännande med sin smala passage ut på klippavsatsen, från vilken det stupar brant ner. Fyra barn ger sig ut på avsatsen med små skrik av "rädsla".  Jag fortsätter på stigen ner till Skärdammen. På gräsmattan utanför restaurangen ligger ett vänslandes par. Andra matar änderna i dammen, fler plockar ihop och ger sig av hemåt.

På vägen hem passerar jag Trolleholms slott. Jag går in i parken, som är öppen för allmänheten, och följer stigen under ett lummigt lövverk fram till en öppning varifrån slottet syns varifrån jag tar vandringens vinjettbild. När jag går tillbaka ser jag att det utmed häcken mot vägen finns ett stort bestånd av blommande ramslök. Då fick jag i alla fall se dem blomma. När jag var vid Allarps bjär, där det ska finnas mycket ramslök, för ett tag sedan blommade de ännu inte.

Utsikt inåt dalen

Bokskog

Rasbrant vid Offavägen

Liagården

Våtmark

Dejebäcken

Granskogen

Utsikten