Skillinge kapell

Skåneleden Österlen Borrby strandbad - Skillinge 5 juli 2006

Anslutande etapper: Borrby strandbad - Mälarhusen Skillinge - Brantevik

Jag går av bussen och följer vägen ner till Borrby strandbad. Det finns inget som tyder på att det går en vandringsled här. Men det behövs inga ledmarkeringar, det är bara till att följa kusten. Det är en strålande sol och en fantastisk sandstrand. Sanden är så fin att blir ett svagt vinande ljud när jag sätter i foten. Det är tidigt på förmiddagen och folk har inte hunnit ut ännu. Jag är nästan ensam på denna underbara badstrand. En vacker kvinna strosar i vattenbrynet, jag följer efter henne några hundra meter. Jag misstänker att det längre bort mot Skillinge är dåligt med badplatser, så jag ger upp förföljandet och tar ett härligt bad istället. En kvinna som just är på väg upp ur vattnet upplyser om att det är 22 grader. Det verkar stämma. Efter badet stärker jag mig med mandelkubb och vatten.

Jag går vidare mot Skillinge. Ett äldre par går långsamt och småpratar lågmält. Cyklister kör förbi i vattenbrynet där sanden är fastare av fuktigheten. Stranden smalnar av, cykelspåren viker av mot en mindre grusväg. Jag går ut på de låga  klipporna som sticker ut i vattnet. Det är mycket fågel, svalor, sädesärlor, och svanar. Jag får ta på mig skorna igen, stranden är nu svårare att gå på och jag går upp på grusvägen. Jag hamnar i en idyllisk samling hus, Örnahusen. En stenbrygga går ut i vattnet. Bakom en bänk är en propeller. Propellern bärgades från ett bomplan som under andra världskriget kraschlandade vid kusten efter tysk beskjutning. Vid ett murket bord går jag ner på stranden igen, som här är en igenvuxen sandstrand med större stenar ute i vattnet. Jag skådar genom kikaren: trut, änder med ungar, skarv, och en segelbåt är vad jag ser. Vinden är svag, segelbåten går med hjälpmotor.

Stranden smalnar och blir geggig, och jag tvingas upp på vägen igen. Vid en cementbrygga vadar en man ut, antagligen för att vittja sina fisknät. Vägen blir för trång med mig och alla cyklister som kör förbi. Efter bryggan är stranden gångbar igen. Stranden är även ridbar, det är avtryck från hästhovar i sanden. Ute på stenarna i vattnet sitter en skrattmåskoloni. Jag lämnar åter strandremsan, jag längtar efter skuggan bland tallarna en bit från stranden. Jag kommer först upp på en vacker strandhed, lika vacker är kvinnan som blickar ut över havet. När hon får syn på mig cyklar hon iväg. Skuggan bland tallarna svalkar skönt. En stor sten får bli mitt lunchbord.

Ett gäng vandrare med ryggsäckar går förbi. Det ser svettigt ut. Jag fortsätter min vandring på cykelstigen, där jag passerar några bunkrar. Det är mycket tång, på en sandstrand där det växer mycket gräs, och ute i vattnet är det många stenar och fågel. En man som rastar sin hund berättar att det inte finns någon bra badstrand i Skillinge, däremot mycket fågel t.ex. skrake. Cykelstigen slutar vid en femtioskylt i utkanten av Skillinge. Genom byn finns ledmarkeringar. Det ska finnas möjlighet att tälta bakom idrottsplatsen. Från vägen följer jag en bäck, en bit upp längs bäcken och framför en villa är en gräsmatta med ett vindskydd. Det är säkert här, men "bakom idrottsplatsen" stämmer inte tycker jag.

Jag går inom sjöfartsmuseet, med information om Skillinges båtar och sjöfartshistoria. Tittar sedan till skonerten Klara Marie som ligger i hamnen, och som gör segelturer med turister. I hamnen finns även en hamnkrog, men jag har tyvärr inte tid att sätta mig ner och njuta av maten. På väg till bussen hem går jag inom Sankt Pauli Sjöfararens kapell, som är inrymt i stallet till en gammal gårdsbyggnad bland kullersten, smala gator, och trevliga hus. Det är ett fint litet kapell. Till sist köper jag en glass i butiken i Köpmansgården. Busstorget är öde, kiosken som var där är nerlagd och har flyttat till macken på huvudvägen.

Läs mer:
Skonerten Klara Marie
Skillinge