Ah, vilken knutig tältplats. Molnen hänger tungt ovanför bergstopparna när vi halv tio ger oss uppför sluttningen mot Skautflyi. När vi kommit en bit upp kan vi se över Visdalen mot Styggebreen och Galdhöpiggen på andra sidan. Molnen är höga nog för att topparna syns. Nere i dalen flyter molnen fram under oss. Det är en relativt lätt vandring upp till Skautflyi. Skautflyi är på över 1500 meter, och som vanligt på dessa höjder består marken mest av sten. Vi passerar en sjö. Glaciärer täcker bergssluttningarna i söder, där Veobreen är den största glaciären. Marken är plan, men stenig, och lättgången. Dvs om man har rätt på fötterna. Vi möter ett sällskap där en kvinna har enkla gymnastikskor, hennes fötter mår inte bra. Slänten upp till sjöarna mellan Ryggehöi och Veopallan är blockmark. Vid sjökanten är det bra att gå. Därefter öppnar sig utsikten mot Veodalen. Här tar vi paus.

Pausen är kort, det är visserligen plus åtta grader, men det är råkallt. Det är först lite brant och stenigt ner mot dalbotten, men inget svårt. Glaciären Veobreen vräker sig fram mellan topparna i väster, avrinningen från glaciären bildar ett sele i dalbottnen. Vi går ner till ån och följer den på fina gräshedar. Det är en njutning att vandra här. Halv sju hittar vi en fin tältplats invid Veo, inte långt från Glitterheim. Det har klarnat upp och vi får en vacker kväll. Middagen, som består av kalops, känns bra för en något trött kropp.