Ängelholms kyrka

Skåneleden
Kust till kust

Ängelholm - Skepparkroken
8 augusti 2006

Anslutande etapper:
Skepparkroken - Vejbystrand


Tåget är fullt, så det blir en ståplats. Det gnölas lite här och där. Sällskapet som ska till Ven pratar däremot glatt. I Helsingborg hakas ett extra tågsätt på, och jag får sitta till Ängelholm där jag går av. Skåneleden börjar vid stationen, strax söder om stationen går den under järnvägen. På andra sidan ligger banmuseet, eller Sveriges järnvägsmuseum. Det har precis öppnat för dagen, så jag går in för ett kort besök. Därinne visas gamla vagnar, modeller, signalsystem, allt möjligt intressant. Det är jag och några städerskor som går runt.

Bakom museet fortsätter leden in i Kronoskogen. Jag går på en skön och mjuk stig genom tallskog med inslag av lite björk, rönn, och gran. Det är helt stilla inte ett ljud hörs. Att vara ensam med tystnaden känns både skönt och kusligt. Passerar förbi allehanda rastbord och stigar, en relativt ung men risig granskog, uttorkade bäckar. Det finns markeringar i form av en lergök, Ängelholm är en gammal krukmakarstad, där man tillverkat lergökar sedan mitten av 1800-talet. Jag passerar över en låg sandås. Skogen planterades en gång för förhindra sandflykten. Det är fint, men lite enformigt. Jag kommer upp på en liten ås, där leden gör en högersväng, och det blir mer varierat för ögat att titta på. Jag får en vag känsla av urskog. En fågel klarar strupen när jag kommer fram till en grusväg. Efter en några hundra meter på vägen, slutar den, och leden fortsätter in på en gång/cykelväg genom en granskog. En man på en flakmoppe tuffar förbi. Jag är tillbaka i bebodda trakter, en campingplats full med husvagnar. Uppe i ett träd sitter en större hackspett och trummar. Stigen följer stängslet utmed campingplatsen, som är fylld med husvagnar, fram till en väg.

"VAR FÖRSIKTIG!!" säger en hundägare till sin hund när den vill hälsa på mig.  Ser jag så hemsk ut? Han drar vidare innan jag hinner fråga. Jag går på cykelvägen, som går utmed vägen och campingen, fram till Råbocka där jag köper en svalkande glass i butiken.

Leden fortsätter på vägen till Klitterhusen, men det är trevligare att gå på stranden längs havet. En fantastisk strand med underbara klitter. Vid horisonten skymtar Kullaberg. Vädret, stranden, vattnet lockar till ett skönt dopp. Därefter strosar jag sakta i vattenbrynet fram till havsbadhotellet Klitterhus. Jag knyter skjortan fram i ett försök att se ungdomlig ut. Det ser nog inte klokt ut, magen putar ut. Det är än så länge sparsamt med folk, men stranden fylls sakta på. De flesta kommer med solstolar, en hederlig gammaldags filt är sällsynt. Klitterhus är ett charmigt hus, påminner mig om ett gammalt pensionat, med havsutsikt. Jag slår mig ner på en bänk vid bryggan intill. Tillsammans med närgångna getingar äter jag min lunch.Framför mig sitter en dam i en solstol och viftar frenetiskt med en handduk.

Från bryggan måste jag gå upp till cykelstigen för att komma över Rönne å på bron. På vägen dit passerar man förbi stora nyponsnår. På andra sidan cykel/gångbron är en småbåtshamn, med en egen hamnkrog. Två vandrerskor med ryggsäckar passerar raskt förbi mig, de försvinner på väg mot Skepparkroken. Det är lite rörigt eftersom man håller på att bygga om vägen. En grävmaskin blockerar den för en stund, även för en fotgängare som jag. Marken vibrerar och det stinker av avgaser. Vägen tar slut och övergår till en cykelväg som går mellan järnvägen och kusten. På andra sidan järnvägen ligger ett villaområde. Jag går upp på klittern för att se ut över havet. Bakom klittern är en fin liten sandstrand, tom sånär som på två människor. Längre norrut är kusten stenig. Den asfalterade cykelvägen tar mig förbi vresros, renfanor, och cyklister. På stenarna i vattnet sitter trutar, måsar, och skrake.

Det är rätt tråkigt att gå på cykelvägen så jag går över en gräsäng och följer kusten i stället. Jag kommer fram till ett betongfort från per albin linjen. Nedanför fortet badar unga flickor från stenarna som fyller strandlinjen. En blåvinge dansar förbi. Från fortet går jag vidare längs kusten fram till en strand med en brygga. En skylt säger att detta är "Sven Johns udde". Cyklister har slagit sig ner vid rastborden intill stranden och vilar ut. Jag tvingas ut på cykelvägen igen, som tar sig fram genom en lummig dunge där jag åter avviker. Bakom buskagen döljer sig en badstrand, som är tom sånär som på några enstaka solbadare. Vid stranden är en parkeringsplats och en grusväg leder bort till Skepparkroken. Jag undviker grusvägen och går över strandängarna, passerar en vissen midsommarstång och ett betongfort, innan jag kommer fram till badstranden i Skepparkroken. Det är ett livligt badliv, föräldrar stojar med sina barn, ungdomar använder piren som badbrygga. Idylliska hus dominerar i bebyggelsen.

Jag strosar runt en stund i byn, det blir en kort stund eftersom jag måste skynda upp till landsvägen för att hinna med bussen till stationen i Ängelholm. I väntan på tåget hem hinner jag med att gå bort till torget. Det hörs glada rop, två flickor badar i Rönne å. Jag söker en stunds stillhet i kyrkan, byggd på 1700-talet på grunden av en äldre kyrka som förstördes 1565, invid torget och turistbyrån. På torget är det full kommers. Jag får sittplats hela vägen hem på tåget.

Läs mer:
Sveriges Järnvägsmuseum
Ängelholm
Klitterhus

Kronoskogen

Ängelholms havsbad

Gångbron

Skälderviken

Cykelstigen

Skepparkroken