Förslövs kyrka

Skåneleden
Kust till kust

Förslöv - Vejbystrand
4 juli 2008

Anslutande etapper:
Skepparkroken - Vejbystrand


Jag frågar busschauffören vilken hållplats som är närmast Förslövs kyrka. Sedan kommer jag på att jag också ska besöka Puge-eget, då är det bara den efter kyrkan som gäller. Puge-eget är som namnet antyder en kuslig plats med ekar. Det är en liten skog med gravhögar och en rest sten, Offerlundsstenen, med skålgropar. Jag upplever det inte som särskilt kusligt, men det lär hända kusliga saker här. De döda vill bli lagda i vigd jord. Man ska kunna höra deras vagn köra dem till kyrkogården vid kyrkan, men de misslyckas varje gång. Kyrkan har sitt ursprung i 1100-talet, men har blivit ombyggd. Gråstenstornet är från 1775. Inne i kyrkan är på den östra gavelväggen en mer modern freskmålning, från 1961. Rätt fin. Jag tänder ett ljus för de döda, anförvanter och de i Puge-eget. Kanske det hjälper dem att hamna i vigd jord. Jag lämnar kyrkan. Vid en redskapsbod sitter en kvinna och äter en smörgås, det är av henne jag får veta lite om kyrkan.

Jag ger av på landsvägen österut mot Skåneleden, när en folkvagnsbuss stannar. En kvinna frågar efter vägen till tennisbanorna. Tyvärr, det är första gången jag är här. Fem minuter senare går jag förbi tennisbanorna. Nåja, hoppas de också hittade dem. Klockan tio tar jag av söderut på Skåneleden. Peab, byggföretaget, har en stor anläggning här. Vad jag förstår så är det deras huvudkontor. Därefter är det ett grustag. Leden fortsätter på en mindre väg med grustaget i öster och fält i väster. På en träbänk är det ristat "HÄVADAL". Vid ett elstationshus tar jag höger, utmed vägen är vackert staplade vedupplag. Norrut är det utsikt mot Hålehall. En stig för mig förbi ett havrefält, med en vy som sträcker sig bort till havet. Stigen går in i en gransskog. Vid en stigkorsning är en pil med "Sevärdhet 400 meter Brydestua, odlingsrösen och fornåker utmed stigen". Jag ger mig ditåt, förbi odlingrösen och en vallen som kan vara resten av fornåkern. Där jag lämnar skogen, som här är lövskog, är en bänk från vilken man kan njuta av utsikten mot Förslöv där kyrkklockorna ringer. Mellan havre och råg följer jag stigen ner till Brydestuan. Den är ideellt och fint restuarerad för cirka tio år sedan kan jag läsa på en skylt. Vid stugan odlas lite bovete och lin.

Jag traskar tillbaka till leden, som fortsätter genom skog. Mestadels genom lövskog där någon byggt en koja med kvistar. Det är en skön stig. En vinkelgenomgång tar mig in i en bokskog, där stigen smalnar av, och det luktar koskit. Jag kryssar mellan kobläddor på stigen. Flugsurr och fågelsång blandas. Det är spångat över små bäckar. Taggtråd avgränsar mot ett slyområde, bakom slyn skymtar ett hus. Stigen går genom en björkdunge fram till kanten av ett fält med betande kor. Jag står öga mot öga med en kraftig tjur. Vi stirrar på varandra. Tjuren vänder och springer sin väg! Är jag så skräckinjagande? Det är nog en ungtjur. En vinkelgenomgång tar mig ut på en asfaltväg.

Vid en gård väster om vägen är en liten ståtlig ekdunge. Bortom gården är kofältet. I öster är det sädesfält. Vägen går fram till en landsväg, där man får gå hundra meter och sedan in på vägen till Viarp. En glada sveper över trakten. Det är en asfaltväg förbi sädesfält, även här odlas havre. Vid vägkanten mittemot en gård står en sten med årtalet 1841 inristat. Undrar vad det kan betyda. Viarp består av några rätt idylliska hus och en träddunge. Efter Viarp tar jag vänster in på nedre Viarpsvägen. En traktor vänder hö. Jag går förbi en stenig träddunge och en idisslande ko. I vägrenen växer björnbär, än så länge omogna. Jag kommer fram till en korsning vid några hus, där jag tar vänster. Strax efter är Bed and Breakfast i Viarp, huset ser trevligt ut. Vägen går förbi en gård och viker av parallellt österut utmed en landsväg. Kor på betesfälten norrut råmar åt mig. Stackmoln börjar resa sig i öster. Efter en kilometer tar leden mig ut på landsvägen och tillbaka en kilometer längs landsvägen och under en järnväg. Det är en hel del trafik. Jag tittar på kartan, på den skulle leden har passerat järnvägen där jag följde vägen parallellt med landsvägen. Konstigt, såg inga andra markeringar än de som följde vägen.

Nåja, efter järnvägen är det vänster ner på en asfaltväg, som omges av fält och åkrar med spridda gårdar. Över fälten sjunger lärkan. Det är varmt och torrt, bäckarna är uttorkade, betfälten bevattnas. Jag passerar en kålodling vid ett rött hus med kastanjer. Jag tar vänster i korsningen VEJBY 2, fortsätter förbi sädes- och betfält, och en buskklädd kulle. På ett till hälften plöjt fält härjar fiskmåsar. En traktor med släp stånkar förbi mig. Släpet är fullt med män som vinkar åt mig. Den tar in på en markväg, kanske skördefolk. Min väg passerar harvade fält mot Stora Hults strand. Det är också flera nyplöjda fält, det har nog odlats potatis här. En hästhage har ont om gräs, vid ett hus är det fina gröna ansade gräsmattor. Jag kommer fram till en korsning, tar vänster, och efter femtio meter höger in på vägen till Stora Hults strand. Här är ett vackert hus med vasstak, och lummigt med hus och gård. Jag lämnar det lummiga, efter några hundra meter tar jag vänster.

Till höger om mig är villakvarter, till vänster åker. En katt smyger i gräset, en fasan far iväg över vägen. I rondellen vid Tånggatan i Vejbystrand tar jag höger ner till hamnen. Där går jag bort till södra piren. Söder om den är en fin sandstrand, men det är långgrunt så jag går ut på piren där det finns en trappa ner i vattnet. Innan trappan är en minimal upphöjning som jag nästan står på näsan över. Det är stenigt invid piren men det går bra att doppa sig ändå. En man med termometer säger att det är arton grader i vattnet. Skönt med ett svalkande bad efter vandringen. Jag äter min lunch sittandes på en bänk på piren. Som efterrätt tar jag en glassbåt i kiosken. Klockan två är jag vid Tånggatan för att ta bussen hem. Det är jag och tre ungdomar med ryggsäckar som går på.

Offerlundsstenen

Brydestuan

Skogen

Landsväg

Kålfält

Fältstudie

Vejbystrand