Häglinge kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Lillsjödal - Maglö
9 april 2007

Anslutande etapper:
Nösdala - Lillsjödal
Slättaröd - Maglö


Ett lätt duggregn faller när jag parkerar bilen vid dammen i Lillsjödal. Det står redan en bil på parkeringen, en kvinna med hund kliver ur. Vi nickar åt varandra och går åt olika håll, hon går norrut förbi dammen mot bokskogen på andra sidan. Jag går söderut bakom gården. Gården skänktes till Lunds studentkår 1941, för att dessa skulle kunna åka skidor och orientera. Det är nog inte ofta man kan åka skidor här nuförtiden. Jag har en bekant som för länge sedan här vann universitetsmästerkapen på skidor för kvinnor. Jag var här med henne för några år sedan, då var det stor fest på gården. Hon berättade för dem om sin bedrift, men skidåkning var inte deras stora intresse. Studentfester är nog det vanligaste här nuförtiden, men även icke-studenter kan hyra gården. Idag ligger gården öde.

Jag följer stigen som efter gården först passerar öppen mark och en granplantering, för att därefter ta mig in i en lummig och trollsk granskog. Vinden susar dovt i grantopparna. Stigen kommer ut på en mjuk körväg, som kantas av myrstackar som någon gått hårt åt. Skogen ger vika för ett fält. Utmed vägen, som är gyttjig och sönderkörd av skogsmaskiner, ligger virkesupplag. Kanske resultatet av stormen Per.

Körvägen blockeras av en vägbom där den kommer fram till grusvägen mellan Brönnestad och Maglö. Bakom träd och buskar på andra sidan av grusvägen göms en husgrund. Tillsammans med stengärde, fruktträd, och hagar, är det säkert mycket vackert när våren kommer på allvar. Just idag känns våren avlägsen.

Jag fortsätter söderut mot Maglö. Först förbi en granplantering, sedan genom en granskog, som övergår i lövskog. Åt väster öppnar sig landskapet med hagar och ängar med små våtmarker. Det är backigt, en låda med sand står i en backe ifall gruset på vägen inte är tillräckligt på vintern. Vid korsningen med lansvägen i Maglö ligger några hus, och hagar med får och getter.

Jag tar åt höger västerut och får duggregnet i ansiktet. Himskt. Det är en tradig asfaltväg, med skog söder om vägen och öppet norrut. Vid ett förfallet hus räknar jag till tio skrotbilar. En trött och skröplig ek, som hålls ihop med rep, står invid vägen. Det måste vara Felix ek, som sägs vara Göinges äldsta ek.

Lite längre fram mittemot Maglö gård finns artfränder till Felix, det är stora fina ekar. Naturreservatet Maglö ekar bildades för att skydda de solitära ekarna. Solitär är också jag när jag vandrar runt och beundrar de ståtliga träden. Jag är inte helt solitär, i sällskap med några vitsippor, en bofink, det lätta duggregnet äter jag under en ek mina smörgåsar. Vid gränsen till naturreservatet finns en plats där man möjligen kan parkera en bil. Jag har ju satt min bil vid Lillsjödal så jag åtevänder samma väg som jag kom.

När jag startar bilen har jag glömt att backen är i, bilen åker nästan ner i dammen. Efter att lagt i rätt växel kör jag till Hässleholm och fikar hos min syster med familj. När jag kör hemåt klarnar det upp och solen värmer skönt. Det blir nog vår i år också.

Läs mer om Lillsjödals friluftsgård
Lillsjödal

Granskogen

Husgrunden

Grusvägen

Landsvägen

Maglö ekar