Veberöds kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Veberöd - Romeleklint
22 april 2007

Anslutande etapper:
Knivsåsen - Genarp


Jag parkerar troligen olagligt på en vändplan invid en fotbollsplan i Veberöd. Det är ingen här, och det är nog ingen som bryr sig heller. En grusväg går härifrån bort mot Romeleklint. Jag hivar upp ryggsäcken på ryggen, den är tung. I den finns barlast i form av sten, tält, sovsäck, och vattenflaskor. Detta för att träna upp musklerna efter min muskelskada för att kunna fjällvandra till sommaren. Två års vandringar har ställts in, i år måste det bli av. Jag ger mig av tillsammans med en sånglärka som följer mig med sin sång. Det är mulet, några lätta regnstänk faller när jag börjar gå längs grusvägen söderut. I väster höjer sig åsen med Romeleklint över de vårförberedda åkermarkerna. Vägen svänger västerut mot åsen och lämnar Veberöd bakom sig.

Vägen passerar genom en lövskogsdunge, där bokens blad börjar visa sig. En bäck tar sig fram. Hitills har det varit plant, men nu börjar stigningen upp på åsens sluttning. Utmed vägens ena sida är en rad med träd. Högre upp blir utsikten österut över det flacka landskapet i Vombsänkan vidsträckt. Vägen kurvar sig genom en dunge, efter dungen ligger påkostade hus med denna fina utsikt framför sig. Vägen är här asfalterad, och fortsätter genom skog rakt fram mot Romeleklint. Vitsippor lyser upp i skogen, det ser blött ut inne i skogen. Skogen är lövskog, med ett parti barrskog. Innan klinten svänger vägen vänster, en skylt meddelar att fordonstrafik utan tillstånd är förbjuden. Till höger går en väg in till en parkering. Jag går bort till parkeringen. Lövskogen är närmast urskogslik. En bil står på parkeringen, ett par frågar mig om vägen upp till klinten. Jag visar dem mot stigen upp dit och pekar på min karta var vi är, men de föredrar att köra runtom på vägen.

Jag tar däremot stigen, som går upp genom skogen vid vägkröken. Stigen går genom en fin gammal lövskog, med en del döda stammar dekorerade med tickor. En brant backe leder upp till en platå, delvis täckt med vitsippor. Jag går genom en öppning i en stengärdsgård, korsar Skåneleden mellan Romelestugan och Genarp, och fortsätter på en knagglig stig genom granskog upp till klinten. Det är brant och stenigt på slutet. Det är fullt med blommande slån. På toppen är en glänta omgiven åt norr och öster med slån. I söder är uppvuxen granskog, i väster kommer en grusväg upp till ett torn, det var vad jag vet ett radartorn. Utsikten döljs av vegetationen, men står man på tå på en sten kan man se över slånbuskarna långt bort mot Vombsänkan. I öppningen står ett rastbord. Ett par kommer gående på vägen och slår sig ner vid bordet. Jag drar mig undan in bland stenar och slån för min fika. Jag hör några komma kämpande uppför backen, "Kämpa på" ropar de uppmuntrande till varandra.

Jag har kämpat färdigt, jag får en skön promenad tillbaka i nerförsbacke. En ung kvinna går i rask takt uppför, hon ropar glatt "Hej". En ung kille cyklar i bra fart uppför vägen. Trots den sega backen ser bägge oförskämt fräscha ut. En frontlastare lastad med gödselsäckar kör förbi, föraren vinkar till hälsning. I vägkanten öppnar sig buskstjärnblomman. Det är vår.

Kommentarer:
16 oktober 2011: Fick ett mail med: "Glöm utsiken från Romeleklint. Vi var där igår och man ser inte någonting! Det är igenväxt totalt!". Synd, men det var på gång redan vid mitt besök 2007.
Vägen dit

Vy bakåt

Vy uppåt

Nyckelbiotop

Stigen

Utsikt