Krageholms slott

Skåneleden
Nord-Syd

Krageholm - Ystad
29 juni 1999

Anslutande etapper:
Krageholm - Amalielund


Jag stärker mig med en glass i bybageriet intill kyrkan i Sövestad.Stärkt därav vandrar jag den allekantade vägen till Krageholm.Halvvägs passerar man en välbevard vacker väderkvarn. Bortom den snurrar två moderna vindmöllor. Taket på Krageholms slott, med anor från 1500-taler, skymtar över trädtopparna. För att få en skymt av slottet i övrigt går jag in på infartsvägen och fram till vallgraven. Slottet lyser gult i solskenet. Efter Krageholm bär det söderut på grusvägen mot Bjäresjö.

Över senapssfältet öster om vägen visar några svalor upp sina flygkonster. Enstaka gula blommor dröjer sig kvar i senapsfältet. Höger om vägen är en skog, som efter ett tag upphör. Istället kantas vägen av en alle´. Man passerar ett krön och får en vidsträckt utsikt över landskapet söderut. I horisonten syns några gula senapsfält, i sydväst skymtar kyrktornet i Bjäresjö. Strax efter det att allen slutar viker leden österut på en mindre grusväg genom vetefälten. I skyn når mig en symfoni av lärkdrill. Efter Kärragården upphör vägen, och jag antar att man ska fortsätta genom ett vackert och meterhögt gräs. Några ledmarkeringar syns inte till. Någonstans här ska man vika söderut, det är bäst att studera kartan. Där är den gårdern, där den, där är höjden, och där en gräns mellan åkrar. Här måste det vara, man ska följa gränsen mellan åkrarna.

Gränsen är en övervuxen stengärdesgård, högt gräs, tistlar, hagtorn, och andra buskar. Det liknar minst av allt en vandringsled. På de odlade fälten ska man givetvis inte gå, istället måste jag trampa ner tistlarna och slå mig fram genom buskaget. Tistlar och gräs är vackert, det är synd att behöva trampa ner dem. Vinden för med sig en ljuvlig doft av fläderblom. Mycket riktigt, där står ett fläderblomsträd. Efter 500 meter kommer jag ut på en grusväg, dolt i  gräset ligger en halvt rutten ledmarkeringspinne. Jag är på rätt väg.

Går längs vägen upp mot en höjd, till vänster växer en energiskog, till höger en avfallsstation. Civilisationens behov. Från höjden har man en fin utsikt, om man undviker att se västerut över soptippen. På krönet finns en skogsdunge, som jag går bakom för att slippa sopstationen och äta min lunch. I söder kan jag nätt och jämt skönja havet i soldiset. Som på en given signal bryter ett fruktansvärt liv ut, hela kajkolonin lyfter och skriker ut sitt missnöje gentemot mitt störande intrång i deras dunge. De lugnar sig när jag ätit min lunch och fortsätter. Vägen delar sig, leden fortsätter på vägen som tar höger in till en mindre skog. Inne i skogen finns ett grustag, de äldre delarna verkar man att hålla på med att restaurera och göra en sjö av. När man lämnar skogen ser man på avstånd Bjersjöholms slottsruin. Numera före detta ruin. Efter en lång tids förfall har man börjat restaurera slottet. Planerna är att inrätta ett matmuseum,  när beror som alltid på pengar. Det närmaste man än så länge kommer mat är en fika i kafeet. Carl von Linne passerade Bjersjöholm på sin skånska resa för 250 år sedan, i morgon återkommer han pga detta jubileum. Synd att jag missar det.

Jag köper boken om slottets historia och vandrar vidare österut  på den alleomgivna grusvägen mot villabyn Hedeskoga. Jag hoppar högt av ett skrik ovanför mitt huvud, en ormvråk seglar förbi. Efter Hedeskoga är det cykelväg in till Ystad. I Ystad är det knepigt att följa markeringarna genom villakvarteren, men till slut hittar jag fram till S:ta Maria kyrka från 1200-talet. Ystad är värt ett längre besök, men  min tid är ute. Skyndar till pågatågsstationen för att ta bussen tillbaka hem.

Efter det jag gått denna del har man ändrat dess sträckning. Den går inte längre via den igenvuxna delen via soptippen.

Svamp på träd

ägen mot Bjäresjö

Igenvuxen led

Norrut från soptippen

Bjersjöholm