Kågeröds kyrka

Skåneleden
Ås-Ås

Vargadalsvägen - Klåveröds kvarn
31 augusti 2008

Anslutande etapper:
Vargadalsvägen - Klövabäcken
Skäralid - Klåveröds kvarn


Kvart i nio. På parkeringen till det röda spåret i Klåveröds strövområde uppe på Söderåsen står redan två bilar. En verkar ha fått sista vilan här. Trist. En man kommer gående, han har samlat upp slängda ölburkar. Vi diskuterar eländet med att dumpa bilar och ölburkar i naturen. Den andra bilen är hans. Fler bilar anländer, ur dem väller hundar och människor. Det ska bli spårövningar. Jag följer det röda spåret genom en lövskog fram till Vargadalsvägen. Här slutar skogen, det är kalt. Storm eller hygge? Man vet aldrig nuförtiden efter alla stormar som varit. Jag står efter några hundra meter på grusvägen snart där Skåneleden korsar vägen. Här är det skog, jag tar till höger in på leden. Ett rastbord markerar platsen, en ståtlig granskog välkomnar mig.

Efter några hundra meter går stigen utmed en granplantering, sedan genom den som en grässtig. Ungbjörk kämpar med granarna om utrymmet. Stigen tar mig ner i och upp ur en sänka. Det röda spåret lämnar mig för att fortsätta upp till utsiktstornet på Höje hall. Jag går inte dit, har varit där förr. Utsikten är mest över skog och inte så fantastisk för att motivera ett besök idag. Däremot är nedgången på andra sidan fin, genom en backig trollsk bokskog. Skåneledens nedgång är inte så dramatisk, ner genom björksly. Nedanför backen är en lövskog med ett kärr. Jag balanserar på en smal slana över en bäck. Kommer fram till Höjehallsvägen, ocn nu då?

Det syns inga markeringar. Jag väljer att ta vänster och följa vägen, en flagnad markering skymtar på en trädstam. Det händer att leden dras om och att jag följer den tidigare sträckningen. En bäck porlar uppmuntrande invid vägen. Man får ha ögonen och kartan med sig, inget antyder att man ska in till höger på en stig. Men det ska man, långt bort längs stigen syns en markering. Den smala fuktiga stigen går förbi ungbjörk, blommande ljung, och stenar, några surrande mygg står för musiken. Jag kliver över en trädstam som ligger över stigen, och kommer fram till ett staket mot ett gyttjebad för kor. Gyttjebadet är en fägata mellan två fält. Jag gissar man ska följa gyttjebadet och sedan gå utmed betesmarken. Där ute följer kor mig med blicken. När jag tar vänster in på en stig genom granskog är jag på det vita spåret. Det är även några gamla skåneledsmarkeringar. Jag går under höga granar som efterhand krymper. Björk lyckas slå sig in. Stigen svänger nittio grader höger, ett vackert gräs får mig att slå av på takten. Stigen korsar en skogsväg, och fortsätter förbi ung gran och björk. Invid stigen växer ljung och en tröja. Det bär nerför på en knögglig stig, genom ett stengärde och in i en vild skog. Det är knöligt med alla rötterna, i en sänka är det blött och spångat. Skogen blir yngre, och ger plats åt ett fält som man följer mellan ett stengärde och en granskog.

Vid en tillbommad liten stuga är en grillplats. Jag går genom granskogen och kommer ut på gräsvägen som leder upp till stugan. Vägen kantas av stengärden och leder mig fram till landsvägen, som korsas och sedan in på en stig. Det är gott om stengärden, stigen följer ett gärde som utgör gränsen mellan fält och granskog. Stora myrstackar kantar stigen, jag försöker kryssa mellan myrorna som vågat sig ut på stigen. Stigen blir blöt och knölig när den kommer in i en lövskog. Det luktar brandrök. För att komma över en bäck torrskodd måste jag hoppa på stenar. Det är en rogivande lövskog, jag gör en utflykt utanför stigen bort till en damm, Dammen, som är en fiskedamm. Det har troligen nappat och röken kommer från en eld för att tillreda fisken. Nästa bäck är spångad. Jag kommer ut på en grusväg intill Dammen. Flera bilar och kvinnor är parkerade här. De är här för hundspårningstävling, det är tävling här varje helg, de undrar om det stör mig? Kanske de tror att jag är rädd för hundar. Inte alls. Vid en bränd plätt är information om hur en mila fungerar, en gång om året bygger man upp en. Jag går bort till dammkanten. Skogen speglar sig i vattenytan, kanske den beundrar sin egen bild lika mycket som jag beundrar dess bild.

En tvåhjulsväg för mig vidare genom en granskog. Efter ett tag är jag vid stigen in genom Skorsstensdalen. Bilar blockerar stigen, jag får göra en egen stig genom skogen. Den riktiga stigen är orolig men lugnar sig efterhand. Det är en fin vandring genom dramatisk skog. Till vänster är en brant med berg i dagen. En klippa står för sig själv, som en skorsten. Vilket sammanträffande med dalens namn. Till höger är en djup sänka. Den ser skrämmande ut. Jag vänjer mig, sitter ner och blir snart vän med dalen. Underbart är kort, stigen går upp i en granskog. Visserligen fin men ändå.

Det är småkulligt, en hel del rötter på stigen, men ändå skön att gå på. Som vanligt är det stengärden. Går över ett hygge, och passerar en lövskog, hoppar på stenar över en bäck, går på en spångad stig i utkanten av ett hygge. En granskog omfamnar mig och släpper in mig i en bokskog. I skogen ligger Svartesjö vindskydd, ovanför slänten till en vacker göl som passande nog heter Svartesjö. En sorts trappa går ner för slänten till gölen. Plurr! Det är rena gungflyt, jag sjunker! Snabbt lyckas jag återta fast mark. Blöt om fötterna traskar jag vidare. Två joggare rusar förbi och försvinner på en strövstig. Jag följer efter och möts av en park med pelarlika granar. Min ledvandring slutar vid stengrunden av Klåveröds kvarn. Här fanns en vattenkvarn vid Dejebäcken.

Leden fortsätter utmed Dejebäcken, jag fortsätter på en vägstig genom granskogen tillbaka till Dammen. På parkeringen vid Dammen är det många bilar, kanske hundspårare de också. En man står och fiskar tillsammans med ett litet barn. Jag sätter mig i skogen invid dammen och äter lunch. Bilarna kör iväg från parkeringen, andra bilar kommer med dånande dansbandsmusik strömmande ut genom öppna fönster. Då går jag. Återvägen går via skogsvägarna: Olander Pers väg, Appelqvists väg, Sjöbovägen, för att avsluta med Vargadalsvägen. Vid mitt förra besök fick man köra på den, idag är den tillbommad. Det skulle inte gå att köra på den, regnvatten har skapat djupa fåror på vägen. Vägen går genom en dalgång med branta urskogsliknande sidor. Man förväntar sig att en vargflock ska dyka upp, men den sista vargen sköts för länge sedan. Kanske vargen hittar hit igen, man förstår att de trivdes här.

Två är jag tillbaka vid bilen. Ett ungt par sätter ihop sina mountainbikes. Han cyklar iväg och står direkt på näsan. De skrattar hjärtligt åt fadäsen.

Höjehall

Genom stengärde

Stigen

Dammen

Skorstensdalen

Svartesjö

Vargadalen