Röstånga kyrka

Skåneleden
Ås-Ås

Röstånga - Skäralid
26 juni 2002

Anslutande etapper:
Skäralid - Klåveröds kvarn
Röstånga - Jällabjär


Det är segt. Spettekagebiten jag föll för måste vara från igår. Annars känns det inte segt där jag sitter utanför restuarangen i Skäralid och tittar ut över Skärdammen. Jag ser fram emot dagens vandring, först en tur in dalgången, därefter ska jag ta bussen till Röstånga och gå tillbaka. Jag lämnar min kaffekopp och ger mig av på naturstigen, som är en handikappanpassad stig runt dammen, delvis uppbyggd som en trästig. Skärdammen är en vacker damm i mynningen av en ravinliknande dalgång, som är omgiven av prunkande bokskog. Nere i ravinen rinner Skärån. Det är ett populärt utflyktsmål, och gräsmattorna utanför restaurangen brukar vara fulla av besökare. Idag är det nästan tomt, det är bara några få som långsamt vandrar iväg på naturstigen. Naturstigen går i en slinga runt dammen, men det går även en stig  långt in i ravinen. Det är en fantastisk stämning, med fågelsång, frodig grönska, Skärån med sitt stilla porlande, och rasbranterna som reser sig upp mot himlen. Stämningen bryts av ett intensivt surrande och jag ryggar instinktivt tillbaka. På stigen ligger en stor skit, en svärm av flugor lyfter, störda av min närvaro. Låt inte mig störa ropar jag och skyndar vidare, Flugorna slår nig ner vid matbordet igen. Vid en smal passage mellan ån och klipporna vid branten är det en bro över till andra sidan. På andra sidan går en mindre och knöligare stig tillbaka till Skärdammen. En mindre äng bryter av mot den i övrigt skogsbevuxna dalgången. Hur kan den ha överlevt? Kanske den slås, dalen användes för till slåtter och var inte alls så skogsbevuxen som den är nu. Stengärden är minnen från den tiden, de skulle hindra betesdjuren från att ta sig ut på slåtterängarna. På ängen hittar jag en liten nattviol. I ån ska det finnas elritsa, jag ställer mig på bron vid Rårödspågens källa och spanar i vattnet, men ser ingen. Källan, som har drickbart vatten, sprang fram där en vallpojke ramlade nerför branten och slog ihjäl sig. Tillbaka vid dammen tar jag halva min lunch, omgiven av tiggande änder. En ställer sig uppmanande på min ena fot. Jag delar med mig, och därför är jag fortfarande något hungrig när jag tar bussen till Röstånga.

I Röstånga börjar jag med att gå upp till kyrkan, som tyvärr är låst. På vägen pratar jag med tre barn, 6,5, och 2 år gamla, samt en hund som är 6 månader. Det är viktigt med åldern. Skåneleden går förbi vandrarhemmet bakom gästiset och fortsätter på kanten av den bokbevuxna branten ner till Nackarpsdalen. På andra hållet har jag öppna fält. Stigen följer kanten bort till Odensjön, som rundas. Sjön ligger i en gryta med vådliga branter ner till sjön, som knappt är synlig genom bladverket. På flera ställen är det steniga rasbranter. Sjön ligger i slutet av en dalgång och påminner om Rissajaure i Kärkevagge vid Abisko. Någon har sagt att Odensjön har förbindelse med Bodensjön i Schweiz, men jag tror att det bara är namnen som är snarlika och att det är Rissajaure, eller Trollsjön som den också kallas, som den har förbindelse med. Båda är sjöar i en dalgång som slutar tvärt. Oden och troll är något som hör vår historia till. När jag funderat färdigt på min teori, har jag lämnat sjön och tappat bort leden. Jag står vid en skogsväg och ser mig förvirrat omkring. Långsamt går jag tillbaka, lång borta knappt synligt bland grönskan vid ett stengärde syns en svag markering. Stigen går längs med stengärdet, och fortsätter genom en bokskog och kommer slutligen ut på skogsvägen jag besökte av misstag. Den avlöses av en skön stig vid vilken det växer skogskovall.

En syrsa spelar för mig när jag kommer fram till en skogsväg. Längs vägen växer hallonsnår, det är mycket kart så det verkar bli ett bra år. Jag går ut i gräset för att ta en titt på Torpet som dyker upp i en öppning bland träden. Det är inget speciellt att titta på, men det är däremot utsikten vid Uggleröd. Vackert inramat av lövverket ser man ut över landskapet. Lång därnere i dalgången går kor fridfullt betande. Höjden jag står på är glest trädbevuxen, marken är täckt med högt gräs som böljar behagfullt i den svaga vinden. Precis vid utsikten finns en gammal stubbe, som gjord för att sitta på och njuta. En stor svart skalbagge kryper upp och gör mig sällskap. Efter en stund måste jag fortsätta. Vägen passerar en hage, och slutar vid en stätta. På andra sidan ligger nyutslagna koblädda vulgaris. Jag går runt dem och bort till en grind. Leden fortsätter genom skog, en spång ligger utlagd över en smal uttorkad bäckfåra. Den ser lite moloken ut, den gör ju inte mycket nytta. Vinden leker med löven uppe i trädkronorna, ett stilla rassel är det enda som hörs. Jag kommer ut på en väg, till vänster kommer man till Härsnäsdammen, jag följer leden till höger på en väg som är kantad av frodig växtlighet. En gulsippa lyser upp tillvaron. Efter ett tag viker man av på en stig, 2.5 km till Skäralid står det på en skylt.

Det går svagt uppför genom skogen. En bålgeting sveper snabbt förbi. Ett vackert mossbelupet stengärde vilar tungt på sina minnen, jag undrar vad det har att berätta men möts av en kompakt tystnad. Vid ett dött träd, med en trädstam som har blivit hem åt svampar och insekter, förs jag in på en skogsväg igen. En ormbunke solar sig i en av de få solstrålar som silar ner genom trädkronorna. För en kort stund sveper strålen över den. Det är vackra omgivningar, stigen går från mörk sly till en ljus bokskog på en sluttning. Den sista sträckan till Skäralid är en halv grusväg som går upp genom bokskogen, jag svettas en aning i motlutet. På krönet går en stig åt vänster till Hjortsprånget, här jagade man ut hjortar som sedan störtade ner i ravinen. Varningsskylten med "Smal stig, stup" och staketet är befogat. Det är en smal avsats med femtio meter rakt ner. Jag kämpar mot svindeln och tittar ut över stupet. Det är en betydligt säkrare väg att ta stigen ner. Även stigen är brant, rester av trappavsatser hjälper lite. Över bäcken från Skärdammen är en bro, i bäcken letar den skånegula forsärlan efter mat. Efter bestigningen av Hjortsprånget smakar det bra med en glass, K2, också det ett högt berg.

Skärån

Odensjön

Skön stig

Uggleröd

Skogsväg

Hjortsprånget