Västra Strö kyrka

Skåneleden Ås-Ås S. Hultarp - Natthall 3 maj 2005

Anslutande etapper: Jällabjär - Natthall Hallaröd - S. Hultarp

Morgondimman ligger tät, prognosen säger att dimman ska lätta framåt dagen. När jag kör småvägarna till Munkarp lyfter dimman och solen hjälper till med att skingra den ännu mer. Solen skiner till slut över ett landskap som skiftar i skir vårgrönska. På vägen mellan Munkarp och Hallaröd är det vägarbete, och "begränsad framkomlighet, använd om möjligt annan väg". Jag väljer en annan väg, längre bort mot Stockamöllan går en smal slingrande väg till Hallaröd. Strax innan Hallaröd svänger jag av mot Billinge. Efter någon kilometer finns vid Södra Hultarp en avtagsväg till Forestad. Strax efter korsningen är en parkeringsplats vid Södra Hultarps naturreservat, där parkerer jag bilen.

Bokskogen börjar skifta i grönt, vitsipporna sjunger på sista versen. Luften vibrerar av fågelsång. Jag går utmed landsvägen mot mitt mål idag, som är Natthall. Vägen är asfalterad och trist att gå på. Det luktar gott av nyfälld gran. Januaristormen Gudrun har lämnat stora sår i granskogarna. Här har man redan tagit hand om virket. Utmed vägen är en sträng av björk, de har klarat vinden men granen bakom föll. En häck med tujor och en röd stuga står också stabilt. Det är luftledningar längs vägen, de fick sig en törn de också. På sina håll ligger temporära ledningar dragna.En bofink sitter i en buske och sjunger för full hals, en citronfjäril virvlar fram i en yster dans. Vägen är smal, vid Norra Hultarp är hastigheten begränsad till 30, jag måste sakta in. Byn består av några spridda gårdar och hus. Framför ett hus står en toalettstol, den fungerar som en kruka för penseer. Längs vägen står björkar, de börjar få musöron. Vitsippor blommar, och hela tiden håller fåglarna konsert. I en lövdunge med enstaka enar vilar jag en stund med en kopp kaffe.

Längre fram längs vägen, strax innan en gård med en hästhage, är en större igenvuxen enefälad. I hästhagen rullar sig en häst i gräset. Vägen blir kurvig och går neråt genom en lövskog. Mitt i därinne, som en katt bland hermeliner, står en ståtlig gran. Fjärilar och tussilagon har fått vårfnatt. Lövskogen avbryts tillfälligt på ena sidan av vägen av en mur av gran.Det blir åter lövskog, mellan stammarna skymtar jag Rönne å. En porlande bäck markerar gränsen till en hage med en sagolik äng som sluttar ner mot dalgången. Den tråkiga landsvägsvandringen är nu slut, en stätta leder in i hagen. Jag korsar hagen, klättrar över ytterliggare en stätta och kommer in i en skog med vitsippor, gulsippor, och svalört.

Stigen går nerför genom skogen, passerar snabbt över en blöt äng, och blir till en bredare stig, en kort sträcka som körväg, och fram till ängarna runt ån. En stig genom sly leder fram till en gångbro över ån. Stilla flyter vattnet under bron, innan bron blommar kabbeleka. Träden speglar sig i den spegelblanka vattenytan, som plötsligt bryts av två änder som lyfter. Jag går över bron, och är vid Djupadals lägerplats. Den består av ett vindskydd, med en öppen gräsyta framför. Ena sidan kantas av en ridå med gran. Bakom vindskyddet fortsätter leden på en stig genom lövskog. Det gäller att vara uppmärksam, stigen svänger tvärt utan förvarning vid ett stengärde. Knopparna på träden är på väg att brista, men än så länge döljer inget lövverk vyn mot dalen. Det bär uppför, efter en kilometer står jag på Natthall. En liten klippa med en härlig utsikt över Rönne ås dalgång. Det stupar brant 30 meter ner. Ett soldis skapar ett drömlikt intryck. Jag tar fram min kikare. Till min förvåning har den förvandlats till en kompaktkamera! Märkligt, måsta bero på platsen magi. Nåja, min medhavda matsäck är vad den var. När jag ätit färdigt kommer två hundar med fem kvinnor i släptåg. Hundarna stormar fram för att hälsa, kvinnorna är mer avvaktande. Kvinnorna pratar om att paddla på ån, ett populärt nöje. Det finns kanotuthyrning både i Djupadalsmölla och Stockamöllan, däremellan är det en lämplig endagstur på Rönne å.

Sällskapet slår sig ner och jag väljer att vandra stiglöst längs ån tillbaka till Djupadal och bron. Slänten uppför dalgången på andra sidan känns lätt med hjälp av alla fåglar som med glad sång underhåller mig. Synd att jag är så tondöv, att känna igen fågelsång är för mig hopplöst. Men vackert är det. När jag kommer till hagen med utsikt över dalgången måste jag slå mig ner och njuta. Solen skiner, det är en spirande vårprakt, livet känns bra. Bara jag ned svalört, vitsippor, några ekar och björkar, och Rönne å som ligger därnere.

Efter detta känns landsvägen tillbaka ännu mer enahanda. En ung flicka på cykel säger glatt Hej! En ung pojke på cykel säger glatt Hej! Det är trevligt när man som okänd blir hälsad så glatt. Klockan tre är jag åter vid bilen. Skyar drar upp i skyn, och jag drar hem. I Västra Strö stannar jag till för att besöka Tullehögen, ett monument från vikingatiden bestående av fem resta stenar och två runstenar.  Monumentet ligger ute i en åker, så jag kan inte gå ut till den. Monumentet ligger i näreheten av byns kyrka, en stenkyrka uppförd 1877. Nästa anhalt på vägen hem är Remmarlövs kyrka från slutet av 1800-talet, en pampig byggnad i Eslövsgotik. När jag kommer hem letar jag reda på mina bilder från en Skåneledsvandring 1982, jag känner igen en bild från Natthall.

Kanotuthyrning:
Djupadalsmölla
Stockamöllan