Översikter |
Det är mulet och några enstaka regnstänk plattas till mot vindrutan när jag parkerar bilen vid Hallaröds kyrka. Kyrkan är troligen uppförd på 1100-talet, och har vackra kalkmålningar. Leden går på nyklippt gräs längs kyrkmuren bort mot en skogsdunge. I dungen är marken täckt av en matta med vitsippor. Två rådjur hoppar över stängslet mot stigen, en är skicklig medan den andra snubblar på trådarna och ramlar nästan omkull. Bägge klarar galant stengärdet på andra sidan stigen. I andra änden av dungen är en öppning i stengärdet, därbakom är St Olofs källa. En helig källa till vilken man förr vallfärdade. Någon gång om året ordnas en pilgrimsvandring från Höör. Jag lämnar källan och dungen, vandrar fram till husen i byn. En gammal kvinna lukar med långsamma rörelser i sin trädgård. Jag går över landsvägen och in på en grusväg. I korsningen ligger ett hus, på en stol i trädgården sitter en gammal kvinna. Hon tar ett tag då och då, sittandes i sin stol. Vid en skylt om Månstorps sportfiske splittras vägen i tre, den till vänster är för mig. Det är fält och skog omvartannat. Ett ödehus med igenvuxen tomt grunnar över sitt öde. Det gliser av grönt från träden. Prunkande vitsippsprakt blandas med sly, även ett kärr finns utmed vägen. Vägen går förbi en gård och en röd stuga. Kabbeleker lyser upp kanterna av en bäck vid den röda stugan. Oj, vad en sådan liten väg är trafikerad, flera bilar har redan hunnit köra förbi. Fram till Allarps naturreservat går vägen förbi fält. Framför mig reser sig den lövskogsbevuxna kullen Allarpsbjär. På parkeringen lastas en familj med hund av och traskar uppför backen. Jag tar det lugnt och håller mig bakom dem. Lite andfådd blir jag i uppförsbacken. Det är en rik flora, vitsippor givetvis, blå och vit nunneört, gulsippor, några blåsippor, och vad jag tror är löktrav. Mjuka stigar slingrar sig fram i grönskan. Trädens blad tittar ut ur sina knoppar. Jag möter flera som är ute och njuter av våren. Leden går ner för en slänt, och följer stengärdet mot en åker. Vitsippor kantar stigen. Stigen kommer ut på en smal skogsväg, och leden fortsätter på den fram till Karrastenen. Riktiga karlar ska orka lyfta den. Jag kränger av ryggsäcken och tar i av alla krafter. Jag är ingen riktig karl kan jag konstatera. Vid stenen fortsätter leden på en stig in i bokskogen. Det är en fin bokskog. Stigen passerar mellan två kullar där berget går i dagen, genom ett stengärde, och över en bäck där det är aningen blött på stigen. Från en gård strax intill hörs en tupps galande. Stigen blir knölig när den går mellan en grandunge och ung lövskog. Det är ingen längra stäcka, och snart är jag igen i en luftig äldre lövskog. Där leden kommer fram till landsvägen, här finns en parkeringsplats, vänder jag och vandrar upp till vindskyddet en bit upp i backen. Ett par sitter på en sten framför vindskyddet och fikar. Jag drar mig undan och tar en egen sten på andra sidan ett stengärde bakom vindskyddet. Paret går efter en stund. Jag sitter ett tag till och vandrar sedan tillbaka samma väg som jag kom. På vägen in till Hallaröd möter jag en kvinna med barn och hund. De ska titta på fåglar, man har satt upp fågelholkar som man ska kunna titta in i, det har jag helt missat. "Snart blommar stjärnlöken" säger hon. Det vet jag inte vad det är, kanske samma som ramslök det ska ju växa här. Det har jag inte sett blomma. Ett glatt gäng vandrare kommer från Hallaröds hållet. De har börjat i Sjunnerup norr om Höör och ska gå så länge det är skönt. Ett rött hus är till salu, det verkar vara ett renoveringsobjekt. Mittemot är kontrasten, ett välskött rött hus, men tråkigare. Kvinnan på stolen i trädgården pysslar fortfarande med sin odling. men hon har flyttat sig en bra bit. En glada håller koll på skogsdungen. Tjugo över fem kör jag hemåt. I Ormanäs kör en ung mopedist om mig trots mina smått förbjudna 75 km i timmen. I triumf höjer han sin knutna vänsternäve.
28 maj 2005 |
St. Olofs källa Byvägen i Hallaröd Vägen mot Allarp Stigen uppe på Allarpsbjär Nedanför Allarpsbjär Karrastenen Nära vindskyddet S. Hultarp Ramslök |
|