Skåneleden : Frostavallen

Bosarps ruinkyrka

Skåneleden
Ås-Ås

Frostavallen - Dagstorpssjön
20 maj 2007

Anslutande etapper:
Hallaröd - Dagstorpssjön
Frostavallen - Tullskogs väg

Jag parkerar bilen på den undanskymda parkeringen mitt emot Frostavallsanläggningen, kränger på mig ryggsäcken och går på landsvägen till grusvägen mot Lydiagården. Ryggsäcken väger den del, jag testar om min skada ska kunna hålla för en fjällvandring. I början av vägen ligger några hus. Grusvägen går omväxlande geom lövskog och granskog. Den tangerar Ekastigens naturreservat som här är granskog och en ås med lövsly. Stormar har nog tagit sitt. Vid Lydiagpården är en parkeringsplats. Två ryggsäcker vilar sig mot parkeringsskylten. Lydiagården bedriver rehabilitering av cancerpatienter, bara naturen här bör vara läkande. Jag går in på stigen bakom gården, passerar en damm. Intill dammen är gräsmatta med tusen tusenskönor. Det är lugnheten personifierad. Efter dammen kommer jag in i en vacker bokskog. Markerade stiger löper hit och dit. Stigen korsar en kraftledningsgata, en citronfjäril visar vägen.

Efter kraftledningsgatan är det till höger om mig en tät granskog. Bakom ett stengärde till vänster om stigen skymtar ett hus, ryggsäckar ligger utspridda på gräsmattan runt huset. Någon ropar något i en högtalare, det är hejarop och applåder. Fram till huset är en grusväg, invid vägen står bilar parkerade. Jag följer vägen bort från huset. I en vägkorsning är står en stor skylt med en pil mot huset och med texten "Finngården". Det är Lunds scoutkårs stuga och man har nu i helgen en stor samling. Leden lämnar vägen och fortsätter på en stenig stig genom en granskog. På några ställen är det berg i dagen. Jag kommer in i en frodig lövskog, där viker jag av från leden för att följa stigen mot Bjäret. Mellan träden skymtas rasbranter. Stigen slutar vid en äng. Det är inte mycket som är i blom. Hundkexen har gått i frö, intill stigen hittar jag humleblomster. En hackspett slår ett trumsolo, på håll ackompanjerar en motorgräsklippare. För att klippa den här ängen behövs en lie.

Jag banar mig fram genom skogen för att nå toppen av Bjäret. Mängder av larver hänger i trådar och försöker snärja in mig. På marken blommar harsyra och gulplister, några nävor och liljekonvalj. Jag hamnar efter en stunds kämpande på en sorts topp. På andra sidan höjden sluttar det brant ner med en mindre rasbrant. Jag ser mig om. Var kom jag ifrån? Jag har under tiden jag gått letat efter blommor och inte hållt reda på riktningen. Jag är vilse! Det har jag aldrig varit förut, det känns både skrämmande och spännande. Nåja, så farligt är det inte. Solen är där, och då är det söder, och stigen måste vara åt öster. Aj! Jag ser mig inte för, jag trampar snett i en grop. Jag haltar fram till stigen. Efter fem minuter är jag rätt på leden igen.

Ett litet rött hus lyser upp i det gröna. En körväg tar mig genom en granskog, vägen slutar vid en vändplan. Därifrån leder en stig som liknar en hålväg, söder om stigen är det berg i dagen. Stigen blir mer normal och går genom en skir bokskog, på sina ställen är den geggig och stenig. Fågelsång och myggsurr stämmer upp i körsång när jag halv tre går ut på grusvägen söder om Dagstorpssjön. En sädesärla leder vandringen, från norr hörs en gök. Det är en helt underbar skir bokskogsgrönska runt vägen. På några ställen har det gallrats i skogen, som vanligt låter man riset ligga kvar. Det är säkert bra, men det ser risigt ut. Strax efter där leden viker av mot Hallaröd går jag ner genom skogen fram till sjön. Det är dags för en paus och fika vid sjökanten. En bofink hälsar på, en fisk slår i vattnet, en helikopter flyger över sjön, en motorcykel drar förbi uppe på vägen.

Istället för att gå samma väg tillbaka följer jag pilgrimsleden utmed sjön. Rättare sagt, försöker följa, det är inte helt uppenbart var det är en stig. Pilgrimsleden går mellan Höör och källan i Hallaröd. Jag kommer ut på en udde som uppenbart används för fiske. Från andra sidan sjön hörs glada rop och skratt. Stigen upp till vägen är otillgänglig och sönderkörd av skogsmaskiner, jag får krångla mig fram i vegetationen vid sidan om stigen. Vid vägen är en skylt: Välkommen till Langstorp. Sädesärlan har väntat på mig och håller mig sällskap tillbaka till stigen till Frostavallen.

På vägen hem stannar jag till vid Bosarps gamla kyrka. När en ny kyrka byggdes i Bosarp 1867 revs kyrkan från 1100-talet. Murresterna från den gamla kyrkan har restaurerats. Här kan man se fina gamla gravvårdar.

Läs mer om
Pilgrimsvandringen Höör - Hallaröd
Lydiagården
Frostavallen
STF Vandrarhem Höör/Frostavallen
Finngården

Grusvägen

Bokskogen

Röda huset

Stigen mot Dagstorpssjön

Vacker grusväg

Dagstorpssjön