|
Översikter |
Jag fortsätter landsvägen fram till ett rött hus. En hund skäller ut mig, "tyst med dig" hörs en röst ryta. Hunden lyder. Vid huset går leden in på en skogsväg. Vägen för mig genom granskog, det ligger en stor mängd grankottar på marken. En granfink tar ton. Vägen svänger, och en bäckdalgång visar sig i vilken granen ersätts av en ljus bokskog. Träden är ännu kala. Vägen är förstärkt med stenkross, men en hästhov har ändå lyckats att slå rot mitt på vägen. Jag passerer nyplanterad gran, och därefter är det en stenig bokskog. Jag lämnar vägen för att ge mig upp på en liten höjd. Eftersom träden ännu inte fått sina löv får jag en god blick över skogen. Det kommer att bli ännu vackrare vid lövsprickningen. Jag återvänder till vägen som leder mig förbi en grandunge, därefter uppför en sluttning med lågvuxen lövskog fram till en vändplats med ett virkesupplag. Härifrån är det en kort sträcka på en stig utmed ett stengärde och fram till en granskog. Det är en skön stig utan rötter. Efter en kort sträcka genom granskogen är jag åter på en skogsväg. Jag går upp på en kulle utmed vägen och botaniserar, men hittar inget intressant. En ringduva kuttrar uppmuntrande. Tio över tre kommer jag fram till grusvägen på södra sidan av Dagstorpssjön. Egentligen ska man vara här när boken slår ut. Att köra vägen då är en skönhetsupplevelse i explosion av grönt. Det är vackert nu också. Jag går ner till sjön för att njuta och en kopp kaffe. En vigg flyger in och undrar vem jag är. Inget farligt konstaterar den och flyger tillbaka ut över sjön. En talgoxe håller låda. Vid sjön är det en större höjd som jag efter pausen går upp på. Sjön skymtar mellan trädstammarna, men mycket till utsikt är det inte. På krönet är ett vackert lagt stengärde, som följer branten ner mot sjön. Klockan är nu fyra, det är dags att återvända. Hunden vid det röda huset vid landsvägen passar på att hälsa på mig, matte är upptagen med annat. Matte upptäcker tilltaget och ropar tillbaka hunden, och ber så mycket om ursäkt. Jag byter min vandrarstav mot en pilgrimsstav och följer pilgrimsleden till Hallaröd. Det är en trevligare vandring på skogsväg än på landsvägen. Skogsvägen tar mig omväxlande förbi gran- och lövskog. En frontlastare närmar sig mig på den smala vägen, det finns inte plats för oss bägge och jag stiger åt sidan. Skogens arbetare vinkar glatt åt mig. Bofinken kvittrar vårystert. När jag passerar en damm skrämmer jag upp en grågås som under vilda utrop lyfter. Efter dammen öppnar sig landskapet, i en hage betar hästar. En bofink sätter i halsen, den behöver öva ett tag till, när jag kommer fram till vägen mellan Hallaröd och Allarp. Bilen står kvar vid kyrkan. På vägen hem passerar jag Bosarps kyrka. Parkeringen är nästan full, män i kostym och kvinnor i festklänning står samlade utanför församlingshemmet. Jag i min vandrarkostym passar inte in. Jag gör mig osynlig och smyger förbi dem, över vägen till kyrkan för att ta några bilder på kyrkan. När jag är klar blir jag åter synlig, festdeltagarna tittar ut mig när jag kryssar bilen mellan dem ut från parkeringen. Läs mer om pilgrimsvandringen Höör - Hallaröd |
Landsvägen![]() Bäckdal ![]() Sten i skogen ![]() Skogen ![]() Dagstorpssjön ![]() Pilgrimsleden ![]() |
|