Vanstads kyrka

Skåneleden Österlen Vanstad - Heingetorp 24 april 2006

Anslutande etapper: Knösagården - Heingetorp Fyledalen - Vanstad

För att hinna med bussen 6.30 till Sjöbo går jag upp strax efter fem. Det är en vacker men kylig morgon, soligt och nollgradigt. Vid Knivsåsen är det en vidsträckt utsikt mot Kävlingeåns breda dalgång. Dalen är fylld med morgondimma, en fascinerande syn. De andra passagerarna i bussen har sett det förr, alla sitter och läser i Metro. I Sjöbo går jag av och byter till bussen mot Tomelilla. Chauffören sitter i tankar och kör fel ut ur Sjöbo. Han svär och måste backa tillbaka. Förutom en äldre man, som går på vid en hållplats ute i ingenstans, är det bara skolungdomar som åker. Mannen går av i Lövestad, jag går av vid Vanstads kyrka.

En butik frestar med kaffe och glass, men den är stängd så här dags. En second hand butik är i ett hus som ser ut som second hand. En tupp gal när jag lämnar byn, och jag möter en kylig västanvind. Skönt att jag tog med varma kläder. Över fälten kommer en flod av toner från sånglärkor nerdansande. Efter en kort vandring på en 90-väg går jag in på en grusväg mot Magleberg. Ett par i en passerande bil tittar förundrat på mig, leden är kanske inte så välbesökt här. Vid ett hus står en hund kopplad, den skäller och viftar glatt på svansen. Vägen går genom Maglebergs gård. Ett svinstall ligger invid vägen, långsidan mot vägen är öppen. Till synes glada grisar bökar runt. Efter gården går grusvägen genom en skogsdunge med en å och snödroppar. Dungen är risig liksom cementbron över ån. Det är en vacker vy ut över ån som slingrar sig mellan fälten. En svartmes sitter i ett av träden som kantar vägen. Jag sätter mig på stengärdet och njuter. En gulsparv sjunger någonstans vid ån. En kråka stämmer in, med en inte fullt så vacker stämma. En man på en fyrhjuling tuffar förbi. I öster är en låg skogsbevuxen ås. Vägen svänger vid några hus, och passerar en grandunge. På en nyharvad åker är spår efter en fyrhjuling, spåret leder bort till en gård. Vägen fortsätter mellan fälten och åkrarna. Väderkvarnen Kullamöllan ligger vid vägens slut. Den byggdes 1850 i Vollsjö. Den flyttade hit 1922, där den var i drift fram till 1952. Den är fortfarande intakt. Tre highland cattle ligger förnöjda under ett träd. Till avtaget mot Lövestads åsar är det en asfalterad landsväg. Vägen mot åsarna är en grusväg, i dungen till höber är en damm. Jag går in i skogen för en paus och sätter mig på en stubbe, som rasar ihop under min tyngd. I en klyka i ett högt träd är ett stort fågelbo, en glada flyger iväg och seglar ut över dammen på jakt. Jag går vidare.

Ett rådjur kommer i full fart över fältet innan åsen, den tvärvänder när den ser mig, och återvänder i ännu högre fart in i skogen. Upp på åsen är det en gräsväg, sedan uppför en någon meter hög brant. Stigen slingrar sig fram, den följer en av åsarna.  Vitsipporna är på väg ut. Ett rådjur (samma?) rusar fram i sänkan mellan åsarna. Jag kommer fram till en visare, Massastenen 100 m står det på den, och följer den blå/orange markerade stigen. Sista biten ner till stenen är det brant. Innan branten står en vandrarstav lutad mot ett träd, den kan vara bra som stöd i bakcen. Jag avtår erbjudandet och kasar ner på löven istället. Massastenen är en minnessten över en levnadsglad präst som levde i slutet av 1800-talet. Det är en rest sten med en inskription och en kula som hatt. Läs mer om stenen på länken till Massastenen nederst på sidan. Jag kämpar mig åter till leden. Stigen leder fram till en gårdsväg, en skylt med symbolen för vatten pekar mot gården. Leden går vidare till lägerplatsen som ligger i en sänka. En spillkråka trummar för fullt. Jag sätter mig på en stubbe, denna håller. Intill blommar vårlöken.

"Kra kra" skriker någon från skyn när jag strosar uppför slänten bakom vindskyddet. Uppe på krönet är en bra utsikt söderut in i den än så länge bladlösa skogen. Man känner hur bladen är på väg att spränga sina bojor. Åsen smalnar av, och jag vandra på eggen av en ås mellan pelare av trädstammar. Nere till höger är ett litet kärr, jag tar mig nerför slänten och sätter mig en stund vid vattenbrynet.  Åsen är slut och leden fortsätter på landsvägen till Heingetorp. I norr är det öppna vyer och lärkan hälsar mig. Klockan ett är jag framme vid busshållplatsen i Heingetorp, där en man målar på sitt gula hus. Jag känner mig stel och ställer mig och stretchar. Medan jag står som en ballerina passerar flera bilar och traktorer, alla stirrar på mig som om jag är från en främmande planet. En traktor har svårt att hålla sig på vägen. Bussen kommer i tid. Den gamle mannen är med, han går av ute i ingenstans där han steg på.

Läs mer:
Lövestad
Massastenen
Skåneleden Sjöbo kommun