Norra Rörums kyrka

Skåneleden Nord-Syd Brönnestad - Dalleröd 15 maj 2005

Anslutande etapper: Finja kyrka - Dalleröd - Björkviken Nösdala - Lillsjödal

Jag kör "mina" vägar mot Brönnestad. På vägen från Björkeberga till Brönnestad lägger jag märke till att Skåneledens ledmarkeringar har restaurerats sedan jag gick här senast.  Parkeringen vid Brönnestads kyrka är full, det är pingst och kanske är det är bröllop i kyrkan. Den stora parkeringen längre bort är helt tom, jag parkerar längst bort på den. Jag ser på klockan, den visar kvart över elva. I strålande sol och en behaglig temperatur går jag österut längs landsvägen bort till avtaget till P2s övningsfält. Längs landsvägen blommar maskros, styvmorsviol, vitsippa, och enstaka gullvivor. Trädens knoppar är på väg att brista,  och inte gör det ont. På vägen passeras jag av en cyklist och en motorcyklist. I en hage betar hästar. Det är en skön vårdag.

Leden lämnar landsvägen vid skylten "P2 övningsområde", och fortsätter på en grusväg. P2 finns inte längre, och övningar på övningsfältet lär inte förekomma så ofta, jag känner mig säker. Inne i granskogen är en hel del rotvältor efter stormen Gudruns härjningar tidigare i år,men mycket står kvar. Jag kommer fram till Hovdalaån. Enligt kartan ska man lämna vägen här, och följa ån, men det finns ingen hänvisningspil. Jag tycker det liknar en stig på den högra sidan av ån, där jag dyker in i skogen och hamnar i en sagovärld. En stilla mörk å slingrar sig fram genom lövskogen. Vid åkanten rullar ormbunkarna upp sina blad. Det ljusnar och jag kommer ut i en glänta. En kör av fågelsång hälsar mig välkommen. Stigen meandrar tillsammans med ån, för att efter gläntan återinträda i skogen. Ån börjar få mer bråttom. En murken gångbro går över ån, den ser farlig ut. Vid sidan om har en trädstam stabit lagt sig tillrätta som ett alternativ till bron. Lyckligtvis ska man inte över ån. Till höger om mig är en brant sluttning med stora stenblock, en trollsk stämning råder. Ån porlar raskt ut i Hammarmölledammen. Stigen passerar mellan stenblocken, och följer sedan strandkanten. Trädens grenar sträcker sig lång ut över vattnet i sin strävan efter solens strålar.

I en glänta strax innan dammens andra ände tar jag lunch. Flygfän far över vattnet, en vacker fjäril landar på den blanka vattenytan. Troligen är det ett misstag av fjärilen, med stor möda lyckas den lyfta igen.  Jag njuter en stund i solskenet och av platsens skönhet. Det är dags att vandra vidare. Invid stigen ligger en fallen hägg, den är fortfarande vid liv och blommar för fullt. Jag står några minuter på fördämningen, där en del av utflödet från dammen leds genom en kulvert ner till ett litet kraftverk. Det och dammen anlades i början av 1900-talet för att förse Hovdala slott med elektricitet. Vad jag vet är kraftverket fortfarande i drift. Resten av vattnet tillåts att dansa fritt nerför sluttningen genom skogen. Efter dammen går jag genom en ljus och vårgrön bokskog.

En gök låter i öster, när jag svänger in på en grusväg. Bara efter något hundratal meter går man in på en smal gräsväg som går nerför sluttningen. Först går jag upp på en kulle där man går ner på gräsvägen för att se på utsikten. Det är ingen utsikt, på slänten har det planterats tallar som har växt upp tillräckligt för att skymma utsikten. Jag fortsätter min vandring och hamnar på en smal grusväg omgiven a stengärden. Små röda stugar kantar vägen. Här var förr Broslätts by, där de som servade Hovdala slott bodde, och vägen är den gamla bygatan. Bara enstaka hus återstår av byn, bl.a. Wendels stuga. Tornet på Hovdala slott skymtar mellan träden. Bygatan leder mig fram till slottet. Slottet har blivit till ett populärt utflyktsmål, med vackra omgivningar, restaurang, utställningar, uppträdanden. På gräsmattorna sitter sällskap med kaffekorgar.

Leden går stiglöst utmed Hovdalaån, med ett fält på ena sidan och slottet på den andra. Hovdalafälten är varit militärt övningsområde för P2, som nyligen lagts ner. Förhoppningsvis har världen blivit fredligare, så att man kan vandra fritt. Området mot Finjasjön är huvudsakligen öppna fält, där smala grusvägar går kors och tvärs. Leden följer en av dem, efter en skogsdunge korsar leden över ett fält med styvmors- och åkerviol. En tofsvipa flyger förbi. Efter att ha vandrat uppför en slänt omgiven av slånsnår, får man en underbar utsikt mot Finjasjön. Ner mot sjön går man på smala grusvägar. Först avviker jag för att besöka "Skada källa", och rester av Lörups by. Jag hittar bara några stenar efter husgrunder, blött är det så en källa finns nog här. Jag går på grusvägen ner mot Finjasjön, utsikten är verkligen njutbar. Där vägen ansluter till en större grusväg är en skogsdunge, i den finns en glänta med ett odlingsröse och en domarring. Vid vägen blommar häggen för fullt, och i gläntan blommar vitsippor och violer. Det är hög tid för en paus, detta är en väl vald plats för det.

På vägen hit såg jag inte mycket av mänskliga aktiviteter, nu när jag återvänder har söndagsutflykterna börjat. En motorcykel bullrar förbi, bilar kör i ultrarapid, ett stort sällskap kommer vandrande. Alla är ute och njuter av utsikt och det fina vårvädret. Från Hovdala slott hörs skönsång, en kör står utanför "Flickornas café" coh sjunger vackert för cafégästerna. Jag går in och köper en glass, "Nogger Black". Men det ska man akta sig för att skriva, namnet på glassen kan tolkas rasistiskt enligt vissa. Jag smakar på den, inte alls dum. Från Broslätts bygata går en smal väg till Mjölmöllan. Jag går dit. Det är här kraftverket i Hovdalaån är uppfört. Det ser slitet ut, men det ska vara i drift. Bakom "möllan" är en "ridstig" uppför den bokskogsklädda backen till Hammarmölledammen. Vid fördämningen har ett par dukat upp bord och stolar och dricker kaffe. "Här är så fint", säger de entusiastiskt. Jag blir inspirerad, sätter mig vid vattenbrynet, och tar det sista av mitt kaffe. Fiskar slår i vattnet. Sjok av frön driver på vattenytan, de blänker i motljuset.

Den sista biten vid Brönnestad tar jag grusvägen genom byn istället för att gå på landsvägen, ett mycket trevligare alternativ. Klockan fyra är jag åter vid bilen. Jag kör via Matteröd och Norra Rörum hem, med uppehåll för att besöka kyrkorna. Bägge är låsta så det får bli att se på dem utifrån. Även om kyrkan i Matteröd har sitt ursprung från 1100-talet, så är den så ombyggd på 1800-talet att ursprunget inte syns. Kyrkan i Norra Rörum är en tornlös romansk medeltidskyrka från omkring år 1200. Under resan hem går Ryssland från 3-2 till 6-2 i matchen om tredje pris i ishockey-VM.

Litteratur:
Försvunna miljöer på Hovdalafältet, utgiven av P2 Kamratförening. ISBN 91-7970-215-5

Läs mer:
Hovdala slott
Posta-Nillas vandring