Finja kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Finja kyrka - Dalleröd - Björkviken
25 april 2007

Anslutande etapper:
Finja by - Hässleholm
Finja kyrka - Sjörröd - Björkviken
Brönnestad - Dalleröd


På tåget sitter en kille och tecknar en serie. Intressant att se, trots tågets skakningar är han stadig på handen, och rutorna växer snabbt fram. I Hässleholn stiger jag av och byter till bussen mot Tyringe, och går av vid Finja kyrka. Kyrkan är låst, men en kyrkvaktmästare dyker upp från ingenstans och låser upp för mig. Inne i kyrkan sätter han igång ett ljudband, ur högtalare strömmar kyrkans historia ut. I kyrkan, som är från 1100-talet, finns vackra och intressanta kalkmålningar. När jag lämnar kyrkan säger jag till vaktmästaren så att han kan låsa den igen. Synd att kyrkor måste vara låsta, men annars töms de på sina inventarier. Jag går på landsvägen genom byn, där det ligger en hel del trevliga hus med fina trädgårdar. Byn är inte stor, där den slutar pekar en pil med texten "Skyrup 4" in på en körväg mellan två hus, och sedan ut på ett fält. Finjasjön skymtar fram mellan träden i den ännu kala skogen vid sjökanten. Ett anslag på en grind upplyser om att Göingebygdens biologiska förening satt upp holkar för rovfåglar. Jag går över en äng och kommer in på en stig i skogen. Marken är täckt med en matta av vitsippor, fågelsång strömmar över mig.

Stigen går inne i skogen, men det är inte långt till fälten som skymtar bakom träden i väster. Till sjön är det längre och sumpskog. Stigen slingrar sig fram, bitvis är det blött. Jag sätter mig för att vila och njuta av vårprakten, några ofarliga mygg dansar för mig. Jag fortsätter min promenad och stigen för mig ut till kanten av fälten, mot sjön är det fortsatt skog. Gamla höbalar och ett rastbord ser vilsekomna ut. I söder höjer sig lojt Matterödsåsen. Jag går genom en lövdunge som bevakas av piggatråd. Här växer inga vitsippor. En hare skuttar piggt över stigen. Pigga är också tre stavgående kvinnor. Det är mycket sly i skogen, en gammal lada ser oerhört dyster ut. Fågelholk 2005 528 är utan tak, kanske ett renoveringsobjekt. Eller ska det vara så i den moderna holkarkitekturen? Strax efter är ett upplag med trasiga fönster, oljefat, bräder o sten. Ett fallfärdigt skjul fullbordar idyllen.

Efter idyllen är en äng med enstaka träd, där fågelholk 525 har ett tak. På ett sandigt fält gör grödan sitt första försök att komma ut i världen. Två åldrande skjul väntar på den eviga vilan. Över Mjölkalångaån är det en ordentlig bro, med en ramp för de hjulburna, och dessutom finns det halkskydd, men halkskyddet är i upplösning. Efter bron är det en grusväg som går ner till en mindre badplats i sjön. Dit går jag. Vägen dit kantas av en fin sumpskog. Vid badplatsen är en grillplats och en P-skylt med tillägget "Biljettautomat". Någon automat ser jag inte till, någon behagar skämta? Aningen skräpigt är det också. I norr sticker tornet på Finja kyrka upp. Det är en svalkande vind från sjön, det är en utmärkt plats för lunch. Det passar bra, för det är tid för lunch.

Jag går tillbaka till bron och tar stigen mot Skyrup som går i gränslandet mellan åkermarken i väster och skogen mot sjön. En hackspett trummar förstrött. Holk 523 är utan tak, liksom holk 522. Det kanske ska vara så? Passerar förbi ytterliggare ett fallfärdigt skjul, som göms inne i skogen. Går över två broar, och sedan utmed en bäck. På andra sidan bäcken är en folktom golfbana. Jag kommer fram till en delvis kalhuggen grandunge, marken är täckt med vitsippor. Det bär lite uppför, bäcken pladdrar glatt. Efter bron över bäcken, som nu har fått ordentligt med fart nerför sluttningen, viker leden av från gångstigen in på en stig som följer bäcken upp genom en lövskog. Där den avviker efter femtio meter, sjunker jag ner i dy som inte syns. Jag tar mig upp och kommer åter ut på gångstigen, som slutar vid vägen genom Skyrup. Vägen kantas av villor på ena sidan, på den andra bakom lövträd ligger golfbanan. Det går stigar in i skogen, men leden envisas med vägen. Där vägen gör en böj genar leden genom skogen.

Här ligger Skyrups herrgård, en gång i min ungdom med populärt diskotek, nu är det restaurang, hotell, golf- och konferensanläggning. Vid en damm vilar ankor. Efter herrgården viker leden av från vägen in till höger på en bred stig, man går som genom en lövtunnel. Intill stigen ligger nybyggda villor. Jag går över en vändplan, sedan över en bäck och därefter genom en lövskogsdunge skrudad i vitsippor. Den fortsätter utmed en grandunge, stigen är nu knölig, sönderkörd av skogsmaskiner som den är. Plötsligt ligger ett grusupplag på stigen, en meterhög och lika bred sträng hundra meter lång, stigen är helt blockerad. Jag tvingas ut i björkbuskaget vid sidan om stigen. Är grusen ditlagd för att förbättra stigen? Den är ju rätt sönderkörd. Bakom björkarna skymtar villor.

Efter min påtvingade skogsvandring kommer jag ut på en skogsväg, som går genom bokskog fram till sjön. Det är mycket som är nerhugget, det ligger en mängd ris på marken. Utmed sjön är det renhugget, ska det förskönas? Just nu ser det bara tråkigt ut. På stranden står en kille i idrottskläder och ser bortkommen ut. En man håller i en reflektor, en kvinna fotograferar den bortkomne. Jag blir nyfiken på vad de gör, men jag vågar inte störa. Där stigen går in i en skir lövskog sitter ett sällskap vid ett rastbord och äter lunch. Jag tar min andra lunch vid ett stengärde inne i skogen. Sjön skymtar hundra meter bort, stranden är helt ockuperad av vass. Stigen är underbar att gå på, skogen är vacker, en matta av vitsippor täcker marken, med inslag av svalört. Helt fantastiskt.

Man har anlagt en hundslinga, här och där finns skyltar med information om vad man kan träna hunden med just här. Jag är inte hund så jag låter bli att följa instruktionerna. Leden närmar sig en grusväg, skogen lämnas i en sänka mot sjön. Stigen tangerar grusvägen, innan den dyker in i skogen över bäck och sten. Ledmarkeringarna pekar lite hit och dit. Till slut hamnar jag på en stig som följer grusvägen. Uppe på sluttningen i söder ser jag trädhuset, huset är byggt så att träden går rakt genom huset. Huset används för mindre konferenser. Jag var däruppe för något år sedan när det var öppet hus, man har bra utsikt över sjön. Stigen går fram över öppen mark nära strandkanten. På en portal står det "Finjasjöleden". När Finjasjöleden invigdes hade man invigningen här. Man skulle samlas vid Björkvikens parkering, för gemensam vandring hit. Jag stod länge och väntade på en folktom parkering vid badplatsen i Björkviken. Jag missade invigningen, som enligt tidningen dagen efter varit välbesökt.

Det är sandmark, med några träddungar. Vid Guldkusten står bilar parkerade, och glada barnröster och hundskall hörs. Varför platsen kallas för Guldkusten vet jag inte. Man har rensat från vass och träd vid sjökanten sedan jag var här senast, man kunde då och kan nog fortfarande bada i en öppning i vassen. Idag är det för kallt i vattnet för ett bad. Det pratas om att det ska byggas en stugby på sluttningen mot Dalleröd. Det skulle förstöra platsen, man behöver inte göra allt så storskaligt. Jag går upp till grusvägen och bron för att gå över Hovdalaån. Vill man så kan man göra en avstickare till Hovdala slott. Efter bron går leden in på en smal väg mellan sjön och en tallbevuxen kulle. På marken blommar violer. Även här är det hugget vid sjökanten, det ser skövlat ut. En tjej sitter och läser en bok tillsammans med sin hund. En småstenig stig tar mig in bland tallarna och en skir lövskog. Här är sjökanten mer naturlig.

Fram till Björkvikens småbåtshamn är det en grusväg genom lövskogen. Hamnen ligger vackert vid Tormestorpsåns mynning. Här finns en parkering, kanske den som man skulle samlas vid för invigningen av Finjasjöleden? Jag som stod vid badplatsen och väntade! Jag går på asfalterad väg förbi villorna i Björkviken fram till badplatsen. Det är en fin badplats, med vackra björkar som pryder platsen. På stranden är det jag och tre mammor med barn. När jag kommer ger de sig av, och lämnar mig ensam med mitt kaffe i solskenet. Jag hinner lagom med bussen till Hässleholm 16.23.
Skog

Badplatsen

Gångbro

Skog

Guldkusten

Björkviken