Matteröds kyrka

Skåneleden Nord-Syd Finja kyrka - Sjörröd - Björkviken 24 juni 2007

Anslutande etapper: Finja by - Hässleholm Finja kyrka - Dalleröd - Björkviken

Det är åska i luften när jag tjugo över elva går av bussen vid Finja kyrka. Jag ger mig av utmed landsvägen som kantas av sädesfält. Vid skylten Sjörröd 5.2 följer jag visarens riktning in på en väg som leder fram till en idrottsplats. Efter idrottsplatsen följer leden kanten av en lövskog. Inifrån skogen hörs ljuv fågelsång. En spångad stig går in i skogen, men leden fortsätter vidare utmed skogen, över en bäck och ut på en körväg. På fälten i norr ska det finnas rester av stenålderbosättning, en av de äldsta i Sverige. Jag letar utan resultat efter den. Det har nyligen regnat, vägen är full med vattenpölar. Mot Finjasjön, som skymtar en bit bort, har man röjt för att öppna upp landskapet.

Vid Almaån finns en anslutningsled upp till Mölleröds slottsruin, där den ansluter till leden mot Hässleholmsgården. Området här var tidigare militärt övningsområde, efter Almaån finns en skjutbana som fortfarande används av militären. Förråden ser övergivna ut. Enligt ett vagt rykte ska det i en del av dem en gång ha förvarats amerikanska missiler. Jag sneddar över en gräsplan. En i grönskan väl dold och missriktad visare gör att jag först följer fel stig. Efter en stunds letande hittar jag en tvåfilig stig med något otydliga ledmarkeringar på träden. Det är lummigt, vindstilla, surrande flugor, och bofinkar som sjunger för fullt.

Stigen går in i en lövtunnel, en tunnel av en hög storbladig växt som jag inte kan namnet på. Inifrån grönskan kan jag höra hur en bäck porlar. Jag lämnar tunneln. Här och där finns öppningar mot sjön, men sjön döljs av en vall. Kanske det är gamla skjutbanor. I öppningarna får jag en svag men skönt svalkande vind. Vitklöver, hundkex, fibblor, och gräs som jag inte kan kantar min stig. På en gräsbevuxen plan står en brandbod. Jag går upp på en kulle för att få utsikt mot sjön, men en vall är i vägen. Jag går bort till och upp på vallen, sjökanten är oländig med buskar och kärr. En blåvinge dansar till takten av en gulsparv.

Jag lämnar vallen och går bort till en grusväg som fortsätter genom en lövskog. På en höjd med skogskovall i skogen får jag utsikt mot sjön. En sten blir min lunchstol. Den svaga vinden skapar krusningar på sjön, en motorbåt lägger till ett vågsvall. Jag undrar över de färgade pinnar som är nerstuckna i marken. Jag återvänder till vägen. Leden går in på en knölig stig som tar mig genom en skogsdunge. På träden sitter fågelholkar, märkta med bokstäver beroende på en tänkt inneboende. Det är Göingebygdens biologiska förening som har satt upp dem. En man kommer cyklandes på stigen. Han berättar att militären kan använda skjutbanan vid Almaån fram till 2020, men man vill flytta den till Röinge. Det är populärt att vilja bo här, och kommunen vill bygga ut. Pinnarna i skogen har något med det att göra. Man har också planer på att reglera sjön, den svämmar över vid snösmältning och regn, och vid torka blir det för lite vatten. Stigen slutar vid en vändplan, jag är framme i Sjörröd. Det är nog här det är populärt att vilja bo.

Ett ensamt litet gult hus ser övergivet ut, intill som kontrast är en nybyggd villa med sjöutsikt. Man verkar även anlägga en liten småbåtshamn. Bakom en buske i en villaträdgård tittar en tomte på mig. "Det är jul först om ett halvår", säger jag till den. Den ser förvånad ut. Vägen tar slut och leden tar in på en gruscykelväg ner till sjökanten, där beläggningen är småsten. Ett vassbälte döljer sjökanten. Vattnet verkar nyligen har varit högt upp, det ligger fullt med vass på stigen. Små båtbryggor sticker ut genom vassen till öppet vatten. Vid en grillplats går jag fram på en klippt stig på ängar. Längre upp bakom träd skymtar bebyggelse. Fina hus och välansat. Ute i sjön är små frodiga holmar. Kusten heter Finjasjöbaden, men badplats kan man inte kalla det för. Jag sätter mig vid ett rastbord och studerar några skäggdoppingar. En hona kommer simmande med en svans av sina randiga ungar.

Leden fortsätter på en smal stig nära den vasstäckta sjökanten och genom en frodig lövskog. Demolerade båtbryggor ligger slängda i skogen. Det blir knepigt med ledmarkeringar där jag kommer ut på en liten väg. Inget som visar vidare, troligen ska jag in på stigen som går in i skogen en bit bort. Det är en skön slingrande stig genom en vårgrön skog. En grönfink bräker, bilar väsnas från landsvägen som inte är långt bort. Bakom några uthus kommer jag fram till cykelbanan utmed vägen. En rätt tråkig kilometerlång vandring till Björkviken. Jag provar att mellan husen ta mig ner till sjön, men det ser inte vandringsvänligt ut längs sjön. Tomterna går ner till stranden, stenigt, och risigt.

Tjugo i tre är jag framme vid Björkviken. Det är en fin badplats, med gräs, björkar, och sandstrand. Som liten var man ofta här. Då cyklade man från Hässleholm på vägen, cykelbana fanns inte på den tiden, men det var inte så mycket trafik heller. I dag är det ingen som badar, det är helt folktomt. Jag går bort till busshållplatsen vid Nilla Pihlbaldhs väg i Tormestorp. Svalorna flyger lågt, ska det bli regn? Molnen står mörka och hotande över sjön. Det gör inte mig något nu, jag slapp åskan.