Vombs kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Raftarp - Amalielund
14 maj 2008

Anslutande etapper:
Sövde - Fiskarehus
Krageholm - Amalielund


En dag som gjord för en utflykt. Soligt men inte alltför varmt. Jag kör på småvägarna över Romeleåsen till Ramnakullackarna vid Blentarp. Från toppen av backarna har man utsikt bort mot Sövdesjön. Mitt nästa stopp är Sövde kyrkogård som ligger på en halvö i just Sövdesjön. Där det nu är kyrkogård låg på medeltiden en borg, Absalons borg. Jag ska leta efter spåren av den. Jag träffar på kyrkvaktmästen som visar mig runt på kyrkogården. 1180 samlades bönderna till ting vid Vitabäckskällan i Fyledalen och beslutade att man skulle göra uppror mot den hatade ärkebiskopen Absalon. Borgen stormades och brändes. Den byggdes upp igen, den brändes åter 1309 i ett uppror mot biskop Isarnus. Enligt sägnen flydde Isarnus genom att simma över sjön med sin häst då han tappade sadeln, vid kullen Salsbjer väster om sjön hittades sadeln. Därav namnet Sadelberget, Salsbjer. Kanske är den struktur man ser i betesmarken mot kyrkan rester av en hamn. I hagen går idag de två hästarna Oboy och Pralin. På toppen av kyrkogården ligger det Piperska gravkoret, det är stängt p.g.a. rasrisk, men man kan gå upp på det. Från toppen ser man mot kapellet ut över en förmodad borggård. Det är nästan omöjligt att gräva gravar där, det är så mycket sten. Kanske rester av borggården. Där koret är var kanske ett torn. Det är mycket kanske, ingen vet säkert. På gångarna ligger mängder av tegelbitar, vilket tyder på att borgen var byggd i tegel.

Jag kör vidare till Snogeholms strövområde där jag parkerar vid Kejsardammen. Det står en minnessten över en stor historisk händelse. Kejsar Wilhelm II fällde här sin första råbock på svensk jord vid sitt besök 1899. En fisk slår i vattnet, än är det ingen fara för den, det är ingen som fiskar. Jag följer det gula spåret, ett av flera vandringsspår inom strövområdet. Det tar mig på en stig genom skog, utmed en hage, där jag tar röda spåret. Fortfarande utmed hagen fram till en smal grusväg där Skåneleden går. Jag går de få hundra meterna norrut till korsningen vid Raftarp, sedan vänder jag. Jag passerar hagen igen, i övrigt är det en gles blandskog med tall och björk. Vägen är bitvis sandig. På kartan är den markerad som lämplig för rullstol, men det verkar jobbigt med lös sand. Vid Jocksborg går jag över en korsande grusväg och kommer ut på ängar. Ett hus ligger en bit bort. I en damm simmar ett svanpar, en häger sveper över vattnet, sothönsen simmar mot andra sidan dammen när jag kommer för nära.

Leden fortsätter på en tvåhjulsväg, utmed vägen är det lövskog, längre in barrskog. En grillplats med tak ligger insprängd bland lövträden. Blommor och mygg kantar min väg, Bellingavägen. Jag kommer fram till en korsning, jag följer vägen till vänster och kommer ut på en äng. Mina öron fylls med ljudet av sommarsurrande flugor och humlor. Ledmarkeringar syns inte till, en titt på kartan och jag inser att jag skulle ha tagit stigen rakt fram vid korsningen. Jag har istället kommit in på Munkesjövägen. En vägvisare med utsiktstorn pekar in på Munkesjövägen, det ska jag undersöka på tillbakavägen. Stigen bjuder först på härlig vårgrön lövskog, sedan en fin hög tallskog, passerar en plantering med vad jag tror är lärk. En vägbom blockerar stigen, efter att ha gått fram invid en granplantering kommer jag ut på en grusväg.

Vrångabäcks gård ligger västerut bortom böljande fält med en mindre damm. Ett travekipage löper fram på en träningsbana. Grusvägen kantas österut av vackra björkar, bakom dem är en granskog. Jag hör en gulsparv, rådjur springer över fälten, och över det hela vakar en vråk. Här tar jag en stunds kaffepaus. En bil far förbi, ett dammoln kryddar mitt kaffe. Ytterliggare en, när den tredje (som är en postbil) yr upp damm ger jag upp och går vidare. Öster om vägen blir det en brant nedförsbokbacke. Västerut lite mer brokig växtlighet. Vid korsningen med vägen mot Bellinga gård är en fin utsikt. Efter korsningen ligger till höger trevliga hus med fina trädgårdar. Till vänster och uppåt är vägg och tak av bok. Vid ett tegelstenskorsvirkeshus är en hage med nyfikna åsnor och kacklande höns. Vägen är räfsad och begränsad till 20 km i timmen.

Jag saktar ner när vägen smalnar av, och går utför med en nittiograderssväng. Vid vägkanten blommar ramslök, fågelsång hörs inifrån lövskogen som kantar vägen. En hage passeras till vänster om vägen, på vägen kommer fyra män gående med bestämda steg. I ett litet kärr är det fullt med liljeblad, det blir nog fint när det blommar. På en skylt står Svarte mosse, det det ser kärrigt och igenväxt ut därinne. Nu bär det uppför, men det är en härlig nerförsbacke för hela skolan som kommer farandes på cyklar. Det är fullt ös på de första, de sista eftersläntrarna tar det så lugnt. Alla hinner med att ropa HEJ! till mig. Trevligt. På en stolpe är ett märke för biotopskydd. In i skogen och letar, det är något som är inhägnat. Är det det? Knappast. Kanske de stora fina ekarna utmed vägen? Ljusa vackra trädkronor sträcker sig över mig. På stammarna är små plaketter med texten "Evighetsträd". Det känns också som att man vill vara här i evighet, men det är främst för att bevara dem som hem till sina små invånare och mångfalden. Viktigt för människan det också. Jag lämnar evigheten och kommer fram till landsvägen. Här tar jag söderut, efter några hundra meter är jag i enfalden, människans odlingslandskap. Kan vara vackert det också och mat behöver vi. En motionscyklist far förbi, ropar hej, och kämpar sig uppför den sega backen fram till avtaget vid Amalielund, vändpunkten för min vandring idag.

I evigheten äter jag min lunch, tillbakalutad mot en fårad ekstam. Evigheten är inte evig och jag måste slita mig från den. Som jag tänkt tar jag in på Munkesjövägen för att gå upp i utsiktstornet som ska finnas vid en damm. Jag ser varken torn eller damm. Jag måste ha gått förbi, jag går tillbaka och spanar in i skogen. Jag skymtar en öppning och där är dammen. Vid dammen är en glänta, jag hoppar över en bäck och hamnar i gläntan. Där är rester av en askhög och några beslag. Rester av tornet? Jag ser inget torn i alla fall. Jag har i alla fall fått en trevlig vandring genom en vacker skog med gran och lite sumpskog. Tillbaka mot Kejsardammen tar jag det gula spåret förbi landskapslaboratoriet, som ska visa hur man kan förena rekreation och produktion vid skogsplanteringar. Man kan gå runt i olika enheter med olika trädslag.

Innan jag kör hemåt besöker jag Snogeholms slott, som är hotell och restaurang. Jag går ut på gräsmattan för att ta en bild. Först därefter ser jag skylten "Beträd ej gräsmattan". Jag gör mig liten och smyger iväg på en stig utmed sjön. Där jag kommer ut vid landsvägen står en skylt att det är "Privat område" varifrån jag kommer. Jag försöker göra mig osynlig och smiter vidare till bilen. Hemåt kör jag på den smala vägen genom Kumlatofta. Plötsligt närmar sig bakifrån i hög fart en stor lastbil med släp, snart har jag den i baken. Förskräckt saktar jag försiktigt in och parkerar vid fågelplattformen vid Klingavälsån. Uppenbart lättad över friheten rusar lastbilen vidare. Skakad kör jag vidare via Vomb, där Häljasön är avspärrad av polisen. Man har hittat två kroppar i sjön.

Hagen

Dammen

Bellingavägen

Skogen

Vrångabäck

Åsnor

Grusväg

Landsvägen