Ignaberga gamla kyrka

Skåneleden
Nord-Syd

Nösdala - Hässleholm
3 oktober 2000

Anslutande etapper:
Finja by - Hässleholm
Nösdala - Lillsjödal


Vid hållplatsen Brönnestadsvägen finns ett fält där några kor av rasen Highland cattle brukar gå och beta. Det gör de idag också, men de är inte särskilt välkomnande. De vänder baken till och vandrar bort till andra änden av fältet. Det är tidig morgon och jag har precis gått av bussen från Hässleholm. Morgondimman dröjer kvar över fälten, Göingeåsen i öster är knappt synbar bakom slöjorna. Jag vandrar längs landsvägen bort till vägen in till Nösdala industriområde. På en avtagsväg strax innan, står det målat på asfalten att Hellströms gifte sig 26/8-00. Jag vinkar en försenad välgångsönskning bort mot huset vid vägens ände.

Vägen in till Nösdala industriområde går under södra stambanan. Man passerar även en liten bäck, innan man på en smal tvåhjulsväg börjar stigningen upp på åsen. Längs vägen växer björnbärssnår, fortfarande med mogna bär. Jag låter mig väl smaka, bären är välsmakande. I en damm till höger ligger en ensam roddbåt och ett andhus står hösttomt. Vid dammen tar man vänster in på en obetydlig väg genom en lummig lövskog, som har börjat skruda sig för hösten. Jag passerar ett hus som verkar vara i förfall. Det hörs ljuv fågelsång inifrån skogen. Vägen övergår till en stig, som fortfarande leder en uppåt. Västerut sluttar det neråt, med gott om sten mellan träden, marken är täckt med en brunröd lövmatta.

Efter en kilometer genom skogen kommer jag fram till en skogsväg. Den kantas av virkesupplag, och inne i granskogen är en avverkningsmaskin i full gång med att gallra. Solen har börjat få ett litet övertag över dimmolnen, och bryter tillfälligt genom dem. Just då passerar jag ett bestånd av höstbruna ormbunkar. Jag dröjer en lång stund och beundrar konstverket. Gran och bokskog avlöser varandra på ömse sidor om vägen. Det går svagt utför, och dimman har åter fått ett övertag och döljer höjderna vid horisonten.

Två kilometer ytterliggare och vägen ansluter till en något större grusväg. En bil passerar mig, jag kan höra trafiken pö landsvägen och ett tåg på järnvägen nedanför åsen. Vägen för mig genom lövskog som förbereder sig inför den annalkande vintern. Sista biten till Tormestorp är genom bokskog. I utkanten av byn, invid en vacker björkdunge, går en man från ett kraftbolag och mäter ut var man ska gräva ner kraftledningar. Trästolparna har blivit dåliga, så man passar på att gräva ner ledningarna istället för att sätta upp nya stolpar.

Man kommer aldrig riktigt in i byn, utan viker av till höger upp till Tormestorpsklint. Sista biten upp till höjden finns det rep att hålla sig i som hjälp, det är lite halvbrant uppför till den förr så fina utsiktspunkten. Fast repet behövs knappast. Klinten  är nu en trädbevuxen kulle. Det är rätt så varmt, och jag svettas en aning. Det är nästan så att jag längtar efter ett bad i Finjasjön några kilometer bort. Sjön har de senaste åren blivit så ren att det åter gå att bada vid den fina badplatsen vid Björkviken. Jag följer stigen nerför klinten, varefter jag kommer till en granplantage med björksly. En pelarformad ek står där ensam, och beundrar landskapet från sin upphöjda position. Några bofinkar flyger förskräckta iväg.

Stigen mynnar ut på en grusväg, som man följer några hundra meter där man tar in på en tvåhjulsväg. Magnifika myrstackar vaktar vägen, som efter ha gått förbi mörk granskog löper in i en småväxt lövskog. Fåglar skriker i duett till mig. I en öppning bildar gräs, björksly, och där bakom bokskog, en tavla. Uppe i skyn passerar ett litet flygplan i sakta mak. Tormestorp har en livaktig orienteringsklubb, med bl.a. ett nyårslopp, vid sidan om vägen sitter en kontroll gömd. När jag närmar mig hagarna vid Rännarehusen, möts jag av en stor flock talgoxar som underhåller mig med sin sång. Hej fåglar, det är inte vår! Rännarehusen består av ett äldre rödmålat trähus med länga, intill vackra hagmarker. Jag går runt i hagarna och njuter av det vackra. Väster om huset finns rastplatsen med pump och ved, och som är byggt i grunden av ett gammalt uthus. Granskogen tornar upp sig därbakom. En lämplig plats för en tidig lunch.

En halvtimme senare är jag på väg längs grusvägen genom granskogen. Efter det att man passerat en större grusväg, vandrar man på en tvåhjulssväg, kantad av lövsly, och gula ormbunkar. En fröjd för ögat. Efter en kilometer lämnar man vägen och viker norrut på en liten skön skogsstig, som går genom en underbar bokskog. Det är ett kärt återseende. Det snart trettio år sedan sist jag var här, det är lite av min barndoms trakter. Jag rycker till när det brakar till i närheten, något far snabbt iväg. För snabbt för att jag ska hinna se vad det är. Just här är det ett blött område vid en bäckfåra, och jag halkar i blötan och ramlar nästan på ändan. Det knastrar i skogen, bokarna skrattar och slänger sina ollon i huvudet på mig.

Stigen försvinner och det blir åter skogsväg, som leder nerför åsen till Röinge. I backen träffar jag på en äldre man, som berättar att han vandrat skåneleden mellan Vittsjö och Frostavallen. Men det var för några år sedan. I Röinge tar man vänster på en asfalterad väg, fram till en grusväg bort till Magle våtmarker. En restuarerad mosse med anlagda promenadvägar mellan pölarna. På ett fält betar en häst. Bakom ett stengärde, inramad i grönska, sitter en vit och rödbrun katt och studerar mig ingående. Jag passerar Torkels lada, och går upp i fågeltornet. Enligt ett anslag sågs här 61 fågelarter den 13e maj. Jag ser tre: sothöna, svan med årsunge, och gräsand. Längre fram passeras en sumpskog, innan man ska över vägen till Tormestorp och fortsätta på cykelbanan förbi Annedal mot Hässleholm.

Från Annedal följer man en stig längs järnvägen, förbi koloniområdet vid Stattena innan man når villaområdet. Jag går till Stortorget där jag tar kaffe och wienerbröd på Bjärners konditori i väntan på tåget. För någon vecka sedan var det TV4s stadskamp mellan Hässleholm och Örebro på torget. Jag har lånat en video av min svåger, och när jag kommer hem stoppar jag den i videon. Heja Hässleholm! Staden har blivit av med sina regementen, och behöver lite framgång. Med knapp marginal bärgas segern.

Västsluttningen

Ormbunkssnåret

Tvåhjulsväg

Rännarehusen

Bokskogen

Magle våtmark