När man kommer ut från Vállevágge ändrar sig landskapet abrupt. Från den steniga och slutna dalgångens värld till ett plant bord med branta kanter mot norr, öster, och söder, nämnligen platån Vállevárre. Bakom en sluter sig Vállevágge. I norr tornar sig det snötäckta Bårdde (d.v.s. Pårtemassivet),  i öster lågfjället Gáblá, och i söder ett bulligt fjällandskap.. Vallebäcken tar sig fram i  den  nerskurna Vállegårsså. Vállevárre domineras av hedmark. Vid mitt besök hittade vi inget rinnande vatten, vi tältade vid en pöl med uttorkat utflöde, och kokade vattnet. Carl von Linné var här på sin Lappländska resa och kände sig främmande, floran var ny för honom vilken han säkert blev lyrisk över . Vi såg tyväär inte mycket av floran, men fann en myckenhet av hjortron vid vår lägerplats. I sydost syns vindlingarna i deltat och sjöstystemet vid Kvikkjokk. Från Prinskullen är en stig genom skogen ner till stranden vid Gamajåhkås utflöde. Här bör man inte vada, utan snällt invänta båttransport genom att försöka åkalla båtförares uppmärksammhet. Under  väntan kan man studera resterna från silverhanteringen som fanns här på 1600-talet.  Förresten, Prinskullen ska ha fått sitt namn efter ett besök i Kvikkjokk av kronprins Karl, som sedan blev till Karl XV, 1858.