Frukosten består av knäckebröd, resten av maten är slut. Det är mulet, cirka 10 grader, och fuktigt i luften. Till en början är det öppna marker, efter någon kilometer börjar träden.  Tidvis är det ett lätt duggregn när vi  går upp och ner genom fjällbjörkskogen. Skogen blir mer urskogslik, med mossbelupna fallna träd.  Vid gränsen till Sareks nationalpark är en stor skylt med information om parken. Stigen passerar spetsen av sjön Stuor-Tata, och går sedan en bit från Unna-Tata, som ibland skymtar fram mellan träden. I skogen blir det mer och mer inslag av gran. Strax innan stigen ansluter till Kungsleden är stigen blöt och passerar över myrar, stigen är spångad över dem. Kungsleden till Kvikkjokk är bred och vältrampad, med mycket sten och rötter. Omkring den är det urskog  med många liggande mossbevuxna trädstammar. Vid Kvikkjokk är det kalhugget, träd ligger kors och tvärs över leden. Senare får vi förklarat att man huggit skogen men lämnat en remsa runt leden, sedan fällde en storm de oskyddade träden i remsan. Vi är framme vid fjällstationen halv tre. Det blir en skön dusch och en god kopp kaffe. Min vän förfaller till rökning igen. Vi studerar den strida och mäktiga Kamajåkkå nedanför fjällstationen.