Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag2: 13 juli, Muorkatjauratjah - Sitoätno, 18 km

God morgon världen. Vi säger god morgon eftersom den bjuder på vackert väder. Det vackra vädret håller oss sällskap hela dagen, molnen är höga och med utrymme för solen. Det enda irriterande molnet är det lilla moln av mygg som slår följe med oss. Vår plan är att gå på kullarna norr om sjön Sitojaure, vi förväntar oss trevliga vyer ut över sjön. Det är därför vi hälsar på det vackra vädret. Vi börjar med att gå upp för sluttningen norr om höjden Tjaraknjunnje, en höjdskillnad på fyra hundra meter. Efter den första relativt branta, men ändå lättgångna, delen så planar det ut. Det är fortsatt mycket lättvandrat. Vi svänger in mellan Tjaraknjunnje och höjden 1192, och sedan ser vi vyn. En utsikt som jag är förtjust i, man står på en höjd och ser ut över fjäll, sjö, dal, och mjuka kullar. Här är i väster fjällmassivet Skårki, nedanför oss Sitojaure omgiven av skog och myrar. Österut mjuka kullar. Fint, vi kan njuta de timmar vi långsamt går nedanför höjden 1192 fram till Kårsåkaska. Kårsåkaska är en rätt djup ravin med en vattenfylld bäck. Naturen har lagt en snöbro över bäcken, antagligen för att underlätta för oss. Den ser instabil ut på håll, men är helt säker att gå över på. Sluttningarna mot bäcken känns branta, och ryggsäcken tynger extra. Vi passar på att äta lunch efter det vi kämpat oss upp ur ravinen, för att en sista stund vara tillsammans med vyn över Sitojaure.

Vi lämnar vår vackra vy och går mot Kuotekjaure, som ligger inklämd mellan två fjäll. Det blir efterhand allt mer stenigt. Vi går norr om sjön, rätt stenigt men det är inte besvärlig blockterräng. Efter sjön går vi över passhöjden i Kuotekvagge. Fjälltopparna vid Kukkesvagge sticker upp mer och mer. Vuovresjåkåtj är nästan utan vatten, här öppnar sig för oss Sitoätnos dalgång med omgivande fjäll. Efter jåkken går vi ner i höjd för att hitta en tältplats. Vi har nu lämnat stenarnas boning, och går på gräs,ris, och hed. Vid en liten bäck, där vi har denna utsikt över Sitoätno framför oss, slår vi upp tältet. Vid vår förra vandring 1986 i Kukkesvagge var det regn och rusk, vi såg inte mycket av fjällen. Fjällen är idag nästan utan moln, det verkar lovande för morgondagen. Det har varit en lång, men fin, dag och vi känner oss trötta.

Sitojaure

Kårsåkaska

Kuotekvagge

Mot Skanatjåkkå

Tältplats