Det är bara någon timmes vandring till Änonjalme och båten vi ska med går klockan fyra, så vi kan ta det lugnt. Vi kommer iväg vid tiotiden. Vi följer stigen mot Padjelantaleden. Stigen tar oss genom en del fjällbjörkskog, och förbi en del kärr. Morgonen ger oss växlande molnighet och en skön vandring. Det tar en timme för oss att komma till Padjelantaleden. Framför oss ser vi Akkajaure, i sjön finns många nya och kala öar. Sjön är reglerad och det verkar vara mycket lågt vattenstånd. Leden tar oss enkelt och lätt till branten ner till bron över Vuojatätno. Som vanligt tar vi en paus här och blir imponerade av vattnets våldsamma färd mot sjön. Vuojatätno gör sitt bästa att fylla på vattenmagasinet Akkajaure.

Efter bron får vi följe av en regsnkur på den steniga stigen upp mot Akkastugan. Det är mestadels genom björkskog, förutom vid ett vackert kärr med plana klippor. Vi passerar sedan utan att stanna Akkastugan och går ner till Änonjalme. Vi kommer fram klockan två, i god tid till båten. Vi vill ha gott om tid eftersom i Änonjalme är ett kafé som har öppet någon timme innan båtens avgång. Här njuter vi av en nyrökt sik med glödkaka. Man kan också köpa sameslöjd, så jag köper presenter till mina kattvakter. Kvinnan som sköter kaféet tror att renkadaverna vi sett kunde vara resultatet av björn eller järv. Båten tar oss via Vaisaluokta till Ritsem. I Ritsem når båten inte upp till bryggan, det är för lågt vattenstånd. Istället kör den upp med fören på land, och vi får kliva ner på land med hjälp av en stege. Sedan återstår en landsvägsvandring upp till Ritsems vandrarhem, där vi intar vårt bokade rum. Efter en skön dusch köper vi frusen pyttipanna och lagar till. Inget vidare.