När vi vaknar är det mulet men uppehåll. Vi ger oss av så tidigt som möjligt på Kungsleden mot Aktse. En ren transportsträcka genom en skog som bitvis är urskogslik. Stigen är bred som en motorväg, men betydligt ojämnare med sina rötter och stenar. Efter sex kilometer tar vi av på stigen mot Pårek, samma rutt som vi tog 1982. Stigen vindlar sig genom björkskog, upp och nerför kullarna, förbi sjöarna Unna och Stuor Tata. Vårt minne från 1982 är att stigen genom myrarna innan Pårek var söndertrampade. I år är det spångat och de fula såren som fanns då ser vi inte något av. Det var nog nödvändigt att spånga här. Det gör också att vi kommer snabbare fram. Vid Pårek blir det åter lite björkskog. Vid den norra stranden av Pårekjaure hittar vi en glänta där vi slår upp tältet. Det har varit mulet och grått hela dagen. Regn har vi sluppit. På kvällen börjar det klarna upp.