Attan! Det regnar när vi vaknar. Vi tar frukost och väntar på bättre väder. Vi tillbringar en timme med att leta efter en lämplig plats att vada jåkken. Överallt är det minst på ena sidan en flera meter hög brant ner till vattnet. Det visar sig till slut att platsen finns nästan utanför absiden, på ett ställe är det sluttningar på bägge sidor som det går att ta sig ner och upp för. Vid lunch avtar regnet och molnen klättrar uppför fjällsidorna. Vi överger tanken på Pårte, istället kan jag tänka mig Tjeura/Ruopsokvaratj. Min vän föredrar att stanna i tältet.

Jag följer Ruopsokjåkkå upp till platsen där bäcken från Tjeura ansluter. Dit är det inte så långt från vår tältplats. Jag viker av utmed Tjeurabäcken upp mot Tjeura. Det blir rejält stenigt, stenarna är blöta och hala av regnet. Plötsligt dyker moln ner över mig och regnet ökar i intensitet. Jag väntar ett tag men det finns inga tecken på en förbättring. Det är inte lönt att fortsätta, och med försiktiga steg vandrar jag hemåt. I gräset ligger en ripa och trycker. Jag trampar nästan på den innan jag upptäcker den, så väl kamuflerad är den. Välbehållen tillbaka vid tältet värmer vi oss med blåbärssoppa. Det mörknar tidigt, de tjocka molnen släpper inte igenom mycket ljus.