Vi vaknar vid sextiden, solen gör ett kort besök. Min vän säger att utsikten från Huornatj på Kungsleden är värd ett besök. Han gick där när han gick från Nikkaluokta för att möta mig i Kvikkjokk. Jag bestämmer att jag vill se den. Vi hoppas att de tunga molnen som uppstått ska lätta till eftermiddagen. För att komma till Huornatj måste vi passera Ivarlako. Huvudintrycket av Ivarlako är att det är blött, en del vide, och platt. Det är lättvandrat och vi tar oss snabbt framåt. Dagen är varm och fuktig, vilket gör att man svettas. De tunga molnen sänker sig än mer, och börjar duscha oss. Sikten är miserabel.

En dag som idag måste sikten från Huornatj inte vara någon utsikt. Molnen tangerar nästan marken. Vi tar en genväg mot Kungsleden, och följer en liten bäck som tar oss genom en frodig björkskog. Det går långsamt framåt, men plötsligt står vi på en stig. Detta måste vara Kungsleden, vi tar stigen mot Pårtestugan. Denna del av Kungsleden är huvudsakligen genom skog, en hel del barrskog. En riktig urskog. Vi tar en paus i Pårtestugan som ligger på kanten till sjön Sjabtjakjaure. Kanske vi ska övernatta i stugan? Vädret blir lite vänligare, så vi fortsätter några kilometer fram till sjön Stuor Tata. En liten öppning vid strandkanten blir vårt natthärbärge. Vi tar ett bad i sjön, och äter middag i solnedgången. Solen gör ett försök att bryta genom molnen.