Jag vaknar med hög feber, huvudvärk, och ont i halsen. Denna dag får ägnas åt vila och magnecyl. Lyckligtvis är det vackert väder, jag kan sitta utanför tältet och njuta av solskenet. Tältet är i en liten glänta i fjällbjörkskogen, med bäcken från Jilavagge som närmaste granne. Härifrån har jag en vidsträckt utsikt över Rapaselet, som är en blandning av småsjöar och kanaler. Jag kan se några älgar gå och beta därnere. Älgarna i Rapadalen ska vara större än sina artfränder på andra håll, de har mycket mat och ingen människa som jagar dem. En nästan molnfri himmel tillåter att man kan se fjällen på andra sidan. Till höger den lilla platån Tielma, slänten dit är brant och med svårforcerad vegetation. Det kallas rovdjurstorget. Bakom är topparna i Ålkatj. Rakt fram sträcker sig Sarvesvagge bort mot Pad jelanta. Min vy slutar vid Nåite, därbak skymtarhögplatån Luottolako, Ryggåsberget kan skymtas. Till vänster ser jag Piellarieppe. Bakom mig är bergväggen av Stuor-Skårki.

Det regnar mycket i Sarek, kanske platsen i Sverige där det regnar mest. Mycket vatten ska forslas bort av Rapaätno. Under eftermiddagen mulnar det i Sarvesvagge, regnskurar avlöser varandra. När de lämnar Sarvesvagge och kommer in i Rapadalen följer de fjällsidan av Piellarieppe och upplöses sedan. Regnet når inte oss, vi har solsken och kan njuta av vackra regnbågar. Det kan vara uselt väder i en dalgång, och vackert i en annan. Detta är Sarek. Mina vänner gör småutflykter, medan jag sitter här och försöker tillfriskna. De undersöker hur lätt det är att gå nedanför Låddepakte. Skogen är tät och svår att ta sig fram genom, därför använder de flesta Snavvavagge för att passera Låddepakte. I närheten är en vetenskaplig stuga, Skårkistugan. Om min hälsa inte blir bättre så kan jag i morgon få transport ut med helikoptern som ska hämta personalen i stugan. Normalt är det inte tillåtet att landa i Sarek, men de har specialtillstånd. Dagen slutar som den började med feber, huvudvärk, och ont i halsen.