En nästan molnfri himmel möter oss, det blir en vacker dag. Rapadalen ligger hundra meter nedanför Ruotesvagge. Där de möts har Smailajåkkå skapat en djup ravin, över ravinen är bron. Smailajåkkå har sitt ursprung i Årjep Ruotesjekna, och växer efterhand som den fylls på av bäckarna från fjällsidorna. Speciellt Mikkajåkkå från Mikkajekna på den östra sidan förser den med mycket vatten. Mikkajåkkå säga vara strid och föra med sig stenar som kan slå av ett ben, därför undviker vi den östra sidan av Ruotesvagge och går över bron för att fortsätta på den västra lättvandrade sidan.

Ruotesvagge är en öppen och vänlig dalgång. Den östra sidan domineras av en kompakt mur av fjäll, medan den västra är mer öppen med fjällmassivet Ruotes. Halvvags i dalgången måste man ta sig över Smailajåkkå där den avvattnar Årjep Ruotesjekna i väster. Den är uppdelad i flera armar och vi tar oss lätt över dem. Kullen Ruotesvaratj står som en vaktpost mitt i. Vi går mellan sjön Ruotesjauratj och kullen, följer Niakjåkåtj några kilometer innan vi slår upp tältet. Det finns gott om bra tältplatser. På kvällen är det fortfarande molnfritt och temperaturen faller. Solen går och lägger sig, stjärnorna blinkar mot oss.