Det har varit en kall natt. På morgonen är det flera minusgrader, och vattenflaskan som legat i absiden är frusen. Vi väntar till dess vi tror att temperaturen är över noll innan vi börjar dagen. Det är en fördel med att vara tre i ett litet tält, det blir lite varmare. Annars är det trångt. Vi har alla någon krämpa idag, en är förkyld, en har ont i fötterna, och mina fötter har spruckit. Fötterna blir fuktiga av att vara i stövlar hela dagen, och spricker när de torkar. Läxan är att ta med och smörja in fötterna med fotsalva varje dag. Vi börjar vandringen med att snedda över nordsluttningen av Kisuris mot bron över jåkken med ett namn som vrickar tungan, Sjnuftjutisjåkkå. På sluttningen är en del vide men i stort lättgånget. Den sista biten följer vi stigen som går utmed jåkken.

När vi närmar oss bron kommer vi in i en björkskog. Snart är vi framme vid bron och Padjelantaleden. En led som går mellan Ritsem i norr och Kvikkjokk i söder. Leden går genom nationalparken Padjelanta, som betyder det höga landet, som är ett lågfjällsområde. Längs leden finns stugor, och den passerar förbi vad som sägs vara vackra sjöar, t.ex. Virihaure. Det får bli en annan gång att gå den, vi tar norrut mot Ritsem på den vältrampade stigen. Vi fortsätter någon kilometer innan vi slår upp tältet i en glänta i björkskogen.