Leden är lättvandrad. Vi går genom en fin fjällbjörkskog, där
Akka tronar i öster. Vi passerar några kärrområden. Men det är inga problem
här heller, det är spångat. Över bäckarna är det små broar. På ett ställe
är björkarna döda, de kalåts av en larv för något år sedan. I norr kan vi börja
skymta Akkajure, och vi kan höra ljudet av floden Vuojatätno. När vi kan se
den förstår man ljudet, den är verkligen bred och strid. Jag skulle aldrig
ge mig på att vada den. Det behövs inte heller, en lång gångbro spänner
över den nära utloppet. Under bron forsar vattnet fram på vägen Akkajaure.
Akkajaure blev till när vattenkraftsverket i Suorva byggdes. Sjön har därför
kraftigt varierande vattenstånd, vilket märks påde kala stränderna.
Stigen genom björkskog upp till Akkastugan är bitvis mycket stenig. Av någon anledning är
stugan låst. Vi kommer fram till Änonjalme precis innan båten till Ritsem
avgår.
Båtbryggan står på räls, den kan justeras beroende på vattenståndet.
På båten träffar vi stugvärden i Akkastugan. Han har låst Akkastugan
eftersom det är sista dagen för säsongen, både för stugan och båten.
Detta är den sista båtturen för säsongen. Det visste vi inte. "Ni hade tur"
menar stugvärden. Det är även sista natten som vandrarhemmet i Ritsem
har öppet, man har redan börjat städa inför stängningen. Det är inte
många gäster, vi får utan problem ett rum. Nära vandrarhemmet är en byggnad
med restaurang, här får vi mat. Maten är god, utsikten över sjön med Akka på
andra sidan är en extra krydda. De andra matgästerna är militärer som
varit ute på övning. Vi går tidigt till sängs för att i morgon orka
med den långa resan hem.
|