Det är bara några timmars vandring till Änonjalme.
Från Änonjalme går turistföreningens båt
till Ritsem, det ska vara en tur på eftermiddagen. Vi följer
stigen genom björkskog, och i kanten av några kärr.
Efter en timme når vi Padjelantaleden. Redan här kan man
höra ljudet av Vuojatätno, långt innan man ser den. Vi
har gott om tid, och gör många pauser och beundrar vattnets
färd. Flera vandrare har satt upp sina tält med utsikt
över älven Några bär hatt med myggnät.
Myggnät? Vi ser inte till några mygg. Vid bron är
älven mäktig, den brusar och forsar fram.
Från bron till Änonjalme är leden delvis stenig och
blöt. Det har regnat under natten. Kärret på
krönet är vattenfyllt. Vi passerar Akkastugan, ingen är
hemma där. Vi kommer till Änonjalme i god tid, där en
hund välkomnar oss. På sluttningen ner till bryggan är
ett café, tråkigt nog stängt. I väntan på
båten äter vi upp våra kvarvarande russin.
Därefter får vi rusa till utedasset, russin är ett bra
laxermedel. Akkajaure är en reglerad sjö, stränderna
är kala. Det ser fult ut. Vattenkraften från Stora
Sjöfallet var för frestande.
|