Vakna! Var är vi? En tät dimma omger oss, Sikten är nästan noll. Vi är ensamma i vårt eget universum, en märklig men behaglig känsla. Jag lämnar tältet, efter fem steg syns det inte längre. Jag skyndar mig tillbaka, jag vill inte försvinna i det okända. Tiden i vårt universum verkar gå långsammare än i det normala. Dimman ligger tät. Vi sover, läser i boken, kaffe, äter chokolad, sedan lunch. Dimman ligger tät. Det är helt stilla, dimman dämpar alla ljud. Jag går runt tältet, en, två, femtio gånger. Dimma i alla riktningar, vårt universum är slutet och litet. Sover igen, läser i boken, kaffe, chokolad,  tidig middag. En lätt rörelse i tältduken, Vind. Big Bang, vårt universum expanderar. Gräs skapas i vår omgivning, stenar formas, kullar och fjäll växer fram. Vi är tillbaka i det vanliga universum igen, i vilket det regnar. I morgon är det en ny dag.

Dag 5: 19 augusti, Jåkåtjkaskalako - Sitojaure, 14 km

Det är blåsigt, mulet, och kyligt. Vi vet att fjällen finns i väster, men ser inte mycket av dem, molnen ligger lågt. Vid bra väder ska man kunna komma till Pastavagge via Vassjavagge, över passet vid Vassjapakte (1600m),  och ner genom Skaitatjvagge. Våra lösa tankar om det försvinner i detta väder. Vi befinner oss i en tvådimensionell karg värld. Det är lättgånget, och vi når snart en vattenfattig Abmojåkkå. Vi följer den till sjön Abmojaure. Bortom sjön ser vi foten av fjällen.

Efter en kort lunch vid sjön, går vi mellan Tjålle och Takarlåptå, för att ta oss ner till Sitojaure. Det är brant utför, vi får gå i serpentiner. Vi följer i stort sett bäcken från Jåkåtjkaskalako. Till slut står vi vid kanten till skogen. En tät skog med vide. Vi ger oss in, tanken är att ta sig ner till sjön. Vi hamnar i ett träsk, för varje steg sjunker man djupt ner, stannar man fastnar man. Vi ger upp, det är ogenomträngligt. Vi kämpar oss fram till bäcken, och tar oss upp till kalfjället genom att gå i bäcken. Det är lättare än att gå  i skog och träsk. Två hundra meter tog två timmar. Vid trädgränsen, vid bäcken slår vi läger. Vi är förtjänta av mat. Vid diskningen tappar min vän disksvampen i bäcken och den försvinner snabbt iväg. Den hittar vi inte. Det kommer att komplicera diskningen.