Regnet smattrar mot tältduken hela natten, det upphör under morgonen. Luften är nytvättad, kall och klar. Bergstopparna är nypudrade, en försmak av den annalkande hösten och vintern. Solen verkar vilja göra ett besök, mellan molnen finns blåa områden. Vi börjar med att gå på den södra sidan av Pastavagge upp mot passet. Pastavagge är en alpin dalgång, men ändå lättvandrad. Det är torrt och vi möter inga större vad. Vid vattendelaren nedan glaciären Alep Pastajekna byter vi dalsida. Solen bryter igenom, fjälltopparna sträcker på sig.

Efter vattendelaren är det svagt nerför, det är en behaglig vandring. När vi närmar oss mynningen växer Sarvatjåkkå fram, och nedanför den blågröna sjön Pierikejaure med ett mångarmat delta. Vi följer den östra stranden av sjön, fram till Pierekvaratj. På andra sidan Pierikjåkkå verkar det finnas bra tältplatser. Vi vadar Pierikjåkkå vid dess utflöde från Pierikejaure, nedanför den branta kanten av Pierikvaratj. Vadet är lätt, vattenståndet är lågt. På andra sidan finns fina tältplatser, bättre kan man knappast få.